Året som gått

Okej, i likhet med många andra tänkte jag summera året som gått. Helt opretentiöst och enkelt, bara.

Årets bästa, alla kategorier
Minna (så klart, vad annars?)

Årets roligaste evenemang
MC-Dagarna i Västervik (Minnas dop var trevligt, men det här var roligare)

Årets ångest
Klimatläget, vad gör vi med vår jord?

Årets kamp
Min kamp emot graviditetskilona (en del kvar, inte minst efter julhelgen...)

Årets pulshöjare
Hemresan från Finland (konditionsträning i all ära, men att missa färjan och sedan panikköra 16 mil till nästa var lite väl spännande)

Årets reunion
Jag och min kära Sofie fann varandra igen! Lycklig!

Årets bok
J.M. Coetzes Onåd eller
John Irvings Änka i ett år
(nej, ingen av böckerna är nya, men jag är lite efter ibland)

Årets nakenchock
Söndagkvällar med diverse bebisar och underbara mammor... Före och efter babysimmet. (Måste ha med det, ordet nakenchock gör sig så bra i skrift)

Årets vana
Förutom träningen, att umgås med Sara, Terese och Sofie med tillhörande bebisar en gång i veckan (minst).

Årets överraskning
Att Facebook skulle vara så användbart och roligt!/Att pappa är en så pass engagerad morfar

Årets hunk
Måste ju säga Manfred där. Nu ska jag bara peppa honom att träna så det fortsätter att stämma.

Årets film
Walk the Line (jag sade ju att jag är efter! Det tog faktiskt sex månader efter Minnas födelse innan vi såg en hel film överhuvudtaget)

Årets mest frustrerande
Inbrott i garaget i januari/farmor/korkade människor (dött lopp, tror jag)

Ja, jag nöjer mig nog så, tror jag. Nu måste jag ta fram glassen ur frysen och göra mig redo att försöka klå Manfred i Fia med knuff. Banzai!

I morgon åker vi till Kia och Frank, för att tillsammans med dem och en handfull vänner till fira in det nya året. Ska bli hur trevligt som helst.

Gott nytt och och puss!

Nostalgitrippar, igen

Det här är Tigertailz, som jag fullkomligt älskade en gång i tiden. Hade bara en skiva med dem, vet inte om de släppte fler än så, men oj vad jag spelade den! Läste just att basisten, Pepsi Tate, dött i cancer. Han var den snyggaste av dem, tyckte jag då det begav sig. Även om min smak har ändrats något sedan dess, både vad gäller musik och män, måste jag erkänna att den lilla flickan i mig som en gång älskade detta band dök upp nyss, och ännu sitter och nynnar på deras låtar...

Mellansnack

Sitter här efter en lyckad julhelg. Har fått umgås mer än på länge med underbara Anna, och det var härligt att få träffa mamma på samma gång. Vi var sju personer på julaftonen, Minna inräknad. Trevligt och antagligen ganska lagom.

I går morse vaknade jag och kände att den jäkla förkylningen jag trodde var avklarad kommit tillbaka. Nu med förnyad styrka. Klarade ändå av juldagens obligatoriska släktmiddag med kalkonätande hos svägerskan, men det var ungefär det. Misstänker bihåleinflammation, men har jäkligt ont i öronen också. Känner mig förvånansvärt ynklig.

Minna mår bra, och älskade att öppna paket på julafton. Hon passade även på att umgås ordentligt med sin Mummi och Anna.

Korren till nästa MC-Nytt är avklarad, känns bra. Hunden är lite lagom drogad för att inte bryta ihop helt över fyrverkerierna som skjuts av dygnet runt just nu. Känns inte lika bra.

Allvarligt talat

Jag får fan ont i magen. Det är banne mig helt vanvettigt att vi helt håller på att förstöra världen vi lever i. Jag gillar också att resa, och skulle gärna åka långt bort. Jag längtar efter att resa till delar av världen där jag aldrig varit, och kan verkligen längta efter att få upptäcka nya favoritresmål. Men inte till vilket pris som helst! Att flyga är verkligen helt miljövidrigt; en Thailandsresa för fyra personer motsvarar i koldioxidutsläpp tre års normal bilkörning! TRE ÅR! (finns som otäckt räkneexempel i dagens SvD) Jag blir mörkrädd.

Såg en begåvad kvinna på TV4 Nyheterna igår. Hon fick frågan om hon funderat på att kompensera sin flygresa med utsläppsrätter, och hur det kändes att flyga när man vet vilket belastning det är för miljön. Hennes svar:
-Det känns ju liksom rent när man är ovanför solen och molnen och så.


...

Var har hon varit de senaste åren, som så helt har missat miljöpåverkan flyget har? Nästa fråga, hur jäkla högt flyger människan? OVANFÖR SOLEN??

Och varför i hela helvete envisas folk med att köra dessa jävla SUV:ar, och använda dubbdäck? En sak är väl om man bor i Norrlands inland och där i krokarna, men här i stan? VARFÖR?

Nej, jag har verkligen ont i magen över stackars naturen.

En dag i mitt liv

I natt tyckte ungen att det var bättre att skrika än att sova. Vid halv fem fick maken ta över en stund så jag hann sova lite. Under resten av dagen har jag ägnat mig åt att städa med Minna på ryggen, försöka bryta hennes matstrejk, storhandlat julmat med trött unge, sprungit i tvättstugan och bara försökt få hinna äta och gå på toaletten utan att ha en vrålande bebis i famnen. Jag HOPPAS att det är nya tänder på gång, annars ska jag banne mig sätta ut henne på annons på Blocket!

Kvällen artade sig lite bättre; jag var och tränade, kom hem och skulle njuta av ett glas vin, lite mögelost och pepparkakor. Då påminner min älskade mig om att jag ska korrektur läsa tidningen innan den går i tryck, vilket är typ nu.

Oh, det är kul nästan jämt.

Jag har dock fått lite uppskov och behöver inte läsa allt i kväll. Alltid något.

Intryck

På vägen från gymmet (ja, jag har äntligen tränat igen!) funderade jag lite på hur jag egentligen uppfattas... Detta efter att jag kommit på mig själv med att säga en hel del konstiga (inte elaka, utan bara konstiga) saker. I bästa fall uppfattar folk mig som en frisk fläkt, eller en glad och underhållande person. I värsta fall ses jag som en jäkla korkad dumskalle som säger skumma saker. Hmm... Jag har ju mina misstankar om vad som ligger närmast till hands...

Idag har jag för övrigt lärt mig att om man ska köra polkagrisar i blendern, typ för att man ska koka kola och ha i dem, ska man sätta på locket innan man slår på blendern. Och skulle man av någon anledning glömma att sätta på locket före är det bra om man kommer ihåg hur man stänger av sin blender. Och om man lyckas med att slå på sin blender utan lock, och inte kan slå av den är det bra om man inte har en lättskrämd hund och en gnällig, trött, lättskrämd dotter i köket. För om man inte lyckas ha på locket och så vidare kan man få det som jag hade det i eftermiddags; ett kök med polkagrisar (även polkagrisdamm) precis överallt, en livrädd hund med polkagrisfobi, och en vilt skrikandes dotter som blir livrädd för sina hörselkåpor (japp, dem hade hon på sig eftersom jag åtminstone räknade ut att det skulle låta illa).
Det är vad jag lärt mig idag. Inte illa, va? Det är kul nästan jämt.

Hoppfull

Eftersom jag typ hundra gånger om dagen oroar mig för miljön och vad som händer med världen är jag just nu lite glad över detta. Läs en mer förenklad version av det hela här, och hör hur alla djur jublar av glädje...

Pappor

Mja, min pappa har ju sina goda sidor också. Han är bara ganska ojämn ibland. Måste dock erkänna att under de senaste åren, då jag varit sur på honom, har han plötsligt överraskat och gjort mig väldigt glad. Kanske blir det mer spännande på så sätt? Nåväl, nu känns det bra att åka dit och träffa honom i morgon. Min gamle konstige pappa.

Och julfirandet går framåt. I morse lyssnade vi på julmusik (Minna diggade verkligen Elvis, vilket var fascinerande att se) till frukosten, och jag har börjat planera julmaten. Att jag bara har kommit till planeringsstadiet vad gäller maten är rätt ovanligt för att vara mig, men det känns okej. En annan ovanlig sak är att jag har en liten jordhög på golvet, och inte har några planer på att dammsuga ikväll. DET är stort!

Kärlek

Det är något mycket speciellt att ligga bredvid en liten människa som är fullständigt trygg och harmonisk. En liten människa som andas och småsnarkar, ligger helt oskyddad och tillitsfull. En människa som i sömnen sparkar på din urinblåsa, drar dig lite i håret, stoppar in händerna i din mun, grabbar tar i dig och håller hårt, slänger upp ett ben på din arm, håller i huden på din hals och småsnuttar i luften. Det är då du fylls fullständigt av kärlek, och bara håller på att sprängas av lycka.

Försökskanin

Jag mår inte bra! Är förkyld OCH har någon slags allergisk reaktion på samma gång. Snorig och täppt i näsan, ögonen kliar, rinner och är både röda och svullna, det känns som om någon står och trycker mig i ansiktet konstant, det kliar/svider i halsen och huvudet är fullt med ludd. Ser ut som en övergödd försökskanin! Detta gör att jag inte tränat mitt efterlängtade skivstångspass ikväll, och heller inte kommer köra mitt välbehövliga konditionspass i morgon. Ångest!

Leds

Tänk att pappa fortfarande kan göra mig så besviken att jag bara vill gråta. Varför har jag inte lärt mig att inte ha några förväntningar? Varför lär jag mig aldrig att vi tillhör hans gamla familj och att vi därigenom inte har några rättigheter, men däremot en massa skyldigheter? Varför bryr jag mig?



Jag har en underbar liten unge, i varje fall. Och hon ska alltid behandlas på bästa möjliga sätt. jag vet hurdan förälder jag inte tänker vara.

Oh no!

Jag har ont i halsen! Känner mig tät i näsan! Nej, nej, nej!!! Jag har INTE tid eller ork att vara förkyld! Skyller på min käre make som har varit förkyld sedan typ augusti, eller något.

Hyvää Suomi

Okej, jag utelämnade en viktig sak igår. Det var Finlands självständighetsdag. Den nittionde i ordningen. Min underbare man kom faktiskt hem med blommor och Ben&Jerry´s glass. Så lite firade vi och hade trevligt. Men det var ju innan jag sjöng...

Komplimang eller förolämpling?

Min älskade make gav mig en fin komplimang för en stund sedan. Vi satt och sjöng för Minna (japp, vi är så helylle ibland!), och jag muttrade att jag lät misstänkt lik min mor på rösten denna gång.

-Ja, jag märkte att du inte kunde hålla tonen. Ikväll sjunger jag bättre än du. Det låter liksom lite falskt då du sjunger.
-Okej...?
-Nej men jag menar att du brukar låta bättre än vad du gör ikväll. Nu låter det inte så bra. Men det är ju en komplimang, faktiskt.
-Oh, tack älskling. Det var ju fint sagt.

Och trots det tänker jag boka in en dejt med honom. Den äger inte rum förrän i april, men då ska vi på Stadsteatern, och se en av mina favoritböcker dramatiseras, nämligen Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita. Längtar!

I morgon ska vi på middag med favoritmammorna,bebisar och respektive. Då ska det firas ettårsdag!

På lördag ska Ungen få modella.

Lättlurad?

Har på kort tid fått två likadana mail, som är så himla roliga;

"Hej allihopa!

Jag hoppas att detta stämmer!!!!!!!!!
Men det skadar ju inte att försöka.

Ericsson delar ut mobiltelefoner via Internet ?
GRATIS. Man tar upp kampen mot Nokia, Som gör samma sak, för att göra märket Ericsson känt på marknaden.
Man delar ut sin nya WAP mobil gratis och allt man måste göra är att sända detta mail till 8 personer. Då får man efter ca 2 veckor en Ericsson T18.

Om mailet sänds till 20 eller fler personer får man en Ericsson R320 WAP-phone


En kopia måste sändas till anna.swelung@ericsson.com

Detta är inget skämt. det fungerar!! Ge dig själv en trevlig present"



Mobilen det gäller är alltså denna. VEM VILL HA DEN GAMLA BURKEN?! Hur kommer det sig att folk fortfarande går på detta? Jag är både road och oroad. Alltså; "göra märket Ericsson känt på marknaden". Hmm... Är det inte ganska känt redan...? Sedan 2001 heter det ju dessutom SONY ERICSSON!

Ack ja.

Nåja, ibland vore det bra om folk kollade saker och ting lite nogrannare...

Barbro

Idag har min farmor namnsdag. Borde jag ha gratulerat henne...? *ler åt mitt eget skämt*

Yrke: TV-hallåa

Rätta mig om jag har fel, men jag vågar påstå att hallåorna förr inte nödvändigtvis fick sitt arbete på grund av sin skönhet, sin karisma eller ens sin charm... Å andra sidan passade de bra ihop med TV-tablåerna...



Han är banne mig lika grå och trist som vädret ute.

Bjällerklang!

Pappan är roligast, men fasen vad Anna är tråkig!

Typiskt

Varje gång som Manfred är borta på kvällen och jag ska natta bebis, diska och utföra alla andra övriga vanliga hemmasysslor på egen hand tar nattningen lång tid. Och så vaknar Ungen gång på gång. Det är lite frustrerande, faktiskt. Och inte blir det bättre av att hon envisas med att vara vaken en massa på nätterna nu, heller. Numera sover jag typ fyra-fem timmar per natt, max. Troligen är det ännu mindre.

Mammor är superhjältar!



I övrigt är Ungen banne mig underbar och bäst av allt i hela världen.

Trosor

Jag har en fantastisk vän som skämmer bort mig allt som oftast. Förra veckan var hon här och umgicks med oss då Manfred var ute och flängde med jobbet som vanligt. Med sig hade hon (förutom en söt dotter) bland annat en Mei tai som hon sytt åt mig! Underbara människa! Den är så jäkla fin, jag ska lägga upp någon bild på när vbi använder den, framöver och visa.

I dag fick jag ett litet paket i brevlådan. Kände igen handstilen utanpå och blev glad. Nu har hon skickat trosor till mig! Och inte använda, utan fina, nya! Hur finfint som helst! Kommer dock inte lägga upp bild på mig i dem!

Jag fick paket, och det är inte ens jättenära till julafton! Hurra, och puss på världens bästa Camilla!

Idag var det skivstångsdags igen. Känner mig inte ens halvdöd, konstigt nog. Ska toppa med ett konditionspass i morgon bitti. Kanske gör det susen...

Vänskap

Vänskap är verkligen något speciellt. Trots att flera år förflutit utan att jag haft min underbara Vän/Syster i min närhet kändes det ändå så självklart och bra idag, då jag fick återse henne. Jag har verkligen saknat henne så mycket genom åren, och jag är så lycklig över det faktum att hon är modigare än jag! Faktum är att hon besitter en hel del sidor jag skulle må bra av att efterapa. Nåväl, man blir ju som man umgås, så jag får se till att träffa henne ofta!

Jag behöver köpa nya skor och nya byxor. Lika knepiga kapitel båda två. Skorna måste hålla för många och långa promenader utan att jag får tillbaka min hemska hälsporre. Byxorna får inte vara för tighta om vaderna så mina korvben syns, men heller inte för vida så de flaxar. Ack ja, vilka problem...

Nä. dags att börja göra kväll.

Helgen i korthet

-Konditionsträning i fredags. Mycket bra. Mindre bra att jag glömde stretcha vaderna efteråt. Det gör jag inte om!

-Fika och umgänge med nästan alla mina favoritmammor och tillhörande bebisar i fredags. Mycket trevligt och god kaka.

-Anna kom i fredags. Det var det bästa med hela helgen, banne mig! Tyvärr åkte hon redan på lördagen.

-Manfred köpte sig nya jeans i lördags. Han blev rätt stilig.

-Middag hos Frank&Kia i lördags. Ola, Zeke och Erik var också där. Mycket trevligt och farligt god mat!

-Konditionsräning i morse. Skönt. Speciellt efteråt.

-Arg på Manfred i förmiddags. Och som vanligt kreativ. Denna gång fick hans skor sig ett dopp (med tillhörande spolning) i toaletten. Tänk så det kan bli!

-Babysim och lite vattenkrig i afton. Roligt och blött.

-Snabbnattning av Minna i kväll. Ungen somnade på två minuter! Älsklingsunge!

Längtar

Ibland längtar jag tillbaka till Uppsala så otroligt mycket. Det är inte det att jag inte trivs här i Södertälje, för det gör jag. Förvånansvärt bra, till och med. Men det är inte Uppsala! Så länge jag inte funderar på det hela går det bra, men ibland slår saknaden igenom starkare.

I övrigt har jag träningsvärken från helvetet. Helt sanslöst så ont man kan ha! Hittade muskler, på skivstångspasset i tisdags, som fått vila alldeles för länge. I morgon blir det konditionsträning, det är lite lindrigare.

Rörande rökare

Nej, jag kan faktiskt inte känna ett uns förståelse, respekt eller sympati med en människa som är gravid och ändå röker. Då man är gravid tillhör inte kroppen en själv ölängre, på samma sätt som tidigare. Den ska nära och skydda ett litet foster som ska bli till ett barn. Då är man skyldig barnet att ta så väl hand om sig, och därigenom barnet, som man bara kan.

Varje gång jag ser en rökande, gravid, kvinna blir jag så ledsen för barnets skull. Sedan kan folk snacka bäst de vill om att en gravid kvinna som röker mår dåligt och har dåligt samvete, bla bla bla. Det går att sluta röka! Det vinner dessutom samtliga inblandade på.

Fan, jag blir så arg på själviska människor som bara ser till sina egna behov.

Kokkonster

Jag vill ju gärna vara en duktig och bra mamma till min älskade dotter. Det gör att jag bland annat försöker ge henne hemlagad mat emellanåt, i stället för bara burkmat. Jag skriver försöker, eftersom det verkligen inte går så bra. Minna hostar, ser äcklad ut, plockar ut maten ur munnen och får kväljningar då jag bjuder henne på min hemlagade mat. Igår var vi allihopa i köket. Jag beklagade mig för min käre make, och muttrade att Doris minsann gillar maten som Minna ratat. Min älskade svarar:
-Ja, ja, men hon är en hund. Hon äter ju vad som helst.
Hmm...tack älskling. Då vet jag att du verkligen uppskattar min mat.

Så här lycklig blir Minna av att få äcklig burkmat från Nestlé (multinationell, icke PK smörja som dessutom innehåller palmolja till råga på alla hemskheter). Elaka lilla bebis!



För övrigt ser hon precis ut som en oompa-loompier där! Skrämmande!

Blindstyre!

Jag har ägnat mig åt att korrläsa texter till kommande nummer, de senaste dagarna. I samband med det har jag gjort en lite jobbig upptäckt;

Jag måste lyfta på glasögonen för att klara av att läsa på nära håll! JAG ÄR GAMMAL! De dubbelslipade glasögonen är inte långt borta, och jag är ju som någon jäkla kvinnlig variant av Mr Magoo!


Helt nedslående. Nu måste jag börja använda antirynkkrämer, köpa massor av pelargoner, lyssna på Melodikrysset, använda stödstrumpor och spela BingoLotto! Det är nu officiellt: Jag är gammal. Snart blir jag 30. Två host från döden.

Pianisten

För en tid sedan skulle vi se på film. Satte i Pianisten i DVD:n, men av någon anledning såg vi inte filmen då. Nu är filmen borta. Spårlöst försvunnen. Har letat massor, men den finns ingenstans. Vi har däremot kvar skivan med Special Features och Behind the Scenes. Kul! Som upplagt för en mysig filmkväll.

Fyrverkerier

Jaha, nu har den där jäkla säsongen tydligen börjat här i stan igen. Igår höll några snorungar på och sköt av raket efter raket under Mälarbron. Och i Ronna hade ett annat (?) gäng med snorungar skjutit raketer på folk! Stackars Doris och alla andra hundar, nu brakar helvetet löst igen. I den här stan pågår säsongen från mitten av november till slutet av februari, ungefär. Bra för både miljön och djuren, typ.

Sammanfattning av dagen;
Motion; MYCKET bra. Konditionsträning samt promenader både till och från Pershagen.
Umgänge; MYCKET bra. Minna, Doris och jag har hängt med Sara och Alma. Mycket trevligt!
Dagens bästa; (förutom snoriga pussar från Minna) Att prata med Sofie. Har saknat!
Just nu; Försöker hålla ögonen öppna. Ska hitta en bra film att somna till.

Glad

Så där ja, nu är jag ännu mer såld på Facebook. Idag kontaktade en gammal vän mig där. En vän jag verkligen saknat, och som jag hade så vansinnigt mycket roligt ihop med för några år sedan. Jag är så glad att hon hittade mig, och ännu gladare att hon faktiskt vill ha kontakt med mig igen. Nu bara väller det upp en massa roliga minnen, och jag skulle kunna babbla hur länge som helst med henne, känns det som.

Och min envise, tjurskallige lillebror har förlåtit och blivit förlåten av sin argsinta, stränga, skällande störstasyster.

Snart ska jag njuta av Ben&jerry igen. Mina älsklingar.

Ruttnar totalt

Kan man begära utträde ur en släkt? Kan man åtminstone få amputera bort några släktingar? Kan man få ruttna på inkonsekvens och orättvisor? Kan man få kräkas lite på familjemedlemmar som beter sig helt vansinnigt?

Jag är så leds!

Och nej, detta gäller inte Manfred och Minna. Det gäller heller inte Anna, Mamma eller Kajsa.

Replikerar

En nära släkting till mig har fått en hel del om bakfoten och skriver en massa dumheter om mig på sin blogg. Tydligen ska jag inte lägga mig i saker och ting, och saker som har med honom att göra angår mig visst inte. Okej, då är det väl så jag ska tänka nästa gång jag försvarar honom inför andra. Nästa gång han ringer mig och är ledsen för att folk i skolan är dumma ska jag bara rycka på axlarna och anse att det inte angår mig. Han får klara sig bästa han vill, liksom. Jag blir riktigt ledsen då jag får skit från någon jag tycker mycket om och försöker skydda. Känns inte helt rättvist, faktiskt.

Jag kan däremot konstatera att om man har en blogg, där man tillåter kommentarer, bör man kunna tåla vad folk skriver också. Inte minst då man skriver provocerande saker. Om man inte klarar av att någon är av annan åsikt, och kanske till och med kritiserar det man skrivit, är det bättre att nöja sig med en gammal hederlig dagbok med lås. Om man sedan också råkar vara väldigt ung och långt ifrån myndig får man ta att vuxna familjemedlemmar protesterar när saker och ting går helt överstyr. Att sätta gränser för barn handlar om att bry sig.

Julkalendrar

Bebin somnade på sju minuter ikväll. I sin egen säng! Att hon bara sovit 45 minuter under dagen, träffat sin farfar och alla på den sidan av släkten OCH varit på babysim gjorde nog sitt till.

Hittade min favorutjulkalender! Då den gick var jag ju i mitt tycke för gammal för att kunna erkänna att jag såg den. Ack ja... Nåväl, nu har jag ändå inga förhoppningar om att verka speciellt cool, så jag kan lika gärna tala om att jag avgudar Sune och framförallt Pappa Rudolf! Se och njut!



Papp-mamma, kom och hjälp!!

Kvällsrutiner

Som förälder är man antagligen alltid rädd att göra fel, vem vill ha på sitt samvete att man förstört sitt barn, liksom? Som förstagångsförälder är det troligen ännu värre. första barnet blir ju något av en försökskanin. Jätteläskigt! Det gäller att skaffa en stor familj. Då blir man väl antagligen bättre och bättre på att fostra och ta hand om sina barn, eller...?

Nu är det andra kvällen Minna får somna i sin egen säng. Andra kvällen i hennes liv hon inte får ligga tätt intill mig och snutta sig till sömns. Hon har gråtit massor, jag har stålsatt mig och försökt att inte gå sönder inombords av hennes gråt. Åh, vad svårt det är! Hur vet man om man gör rätt?? Tänk om hon upplever världens trauma och måste gå i terapi på grund av detta?

Har i varje fall försökt kompromissa nu. BVC tyckte Minna skulle sova i egen säng och att vi skulle minska amningen på nätterna, genom att Manfred tar hand om henne en hel del. Minna har åtminstone fått somna i egen säng, och så får hon komma över till vår säng då hon vaknar. Varken hon eller jag är nog redo för några jätteförändringar ännu, känns det som.

Apropå att göra fel, är japaner världsbäst på engelska, eller vad?

Våndas

Vi måste börja införa nya nattningsrutiner för Minna. Hon behöver börja sova i egen säng, och inte äta sig igenom nätterna. Jag har separationsångest! Och det redan innan vi börjat med det hela. Situationen är dock rätt ohållbar som den är nu, så vi måste göra en smärre revolution. Jag bävar...



För övrigt har jag nu ett antal gånger försökt lägga in sådant vi filmat, men blogspot vill inte få det att fungera.

Släktträff

I dag åkte vi till Farfar. På vägen dit satt vi fast i bilkö i över två
timmar! Minna höll humöret uppe genom att äta och bajsa. Det ena
filmade Manfred.
Då vi kommit fram gjorde vi fint åt Farfar, vilket kändes bra. Ska
försöka se till att åka dit emellanåt och fixa. Saknar min Farfar.

För övrigt drack min mamma en halv blomkruka kaffe i morse.

Degrassi (junior) Hgh

Plötsligt idag dök en gammal vinjett upp i mitt huvud, helt ifrån ingenstans. Och med den minnena... Joey med sin hatt bak i nacken, och sin "coola" stil, Spike som sitt "farliga" utseende till trots blev gravid, Wheels med hockeyfrillan, vars föräldrar dog i en bilolycka, det jättehäftiga bandet The Zit Remedys.... Oj, nostalgikickar!

Familjeliv

Härom dagen sade jag åt min käre man att jag ville få städa vårt hem i lugn och ro. Att jag ville få städa ifred och göra fint.
"Det är lugnt" svarade han. "Jag kan gå till garaget ett par timmar." Nu var det ju inte riktigt så jag menade, vilket jag även lugnt och fint förklarade. Men man måste ju beundra hans försök i alla fall!

Historielektion

Den här affischen är ganska intressant... Vilka styrde i Sovjetunionen? Jo, kommunisterna. vad hette Vänsterpartiet fram till 1990? Jo, Vänsterpartiet kommunisterna, förkortades VPK. Villka ligger bakom denna affisch? Jo, Ung Vänster. För unga för att kunna sin historia?



Och nej, jag har inte gjort bilden själv för att vara rolig, även om jag nästan önskar det. De är verkligen så här korkade.

Combustion

Bäst idag. Coolare får man leta efter.



Åh, jag blir så glad!

Gör om mig!

Här ser ni Maria, en mammaledig kvinna med alldeles för lite tid och idéer till att ta vara på sig själv. Hon ser faktiskt för jäkla tråkig och ful ut.


Vi låter Lotta piffa till Maria med hjälp av sax och lite färg. Et voilá! En gladare, snyggare mamma!

Stiltje

Okej, det händer inte så mycket vare sig i mitt huvud, eller i min fysiska värld, just nu. Det beror främst på att jag och Minna är rejält förkylda och har fått ställa in veckans aktiviteter. Jättetråkigt. Känner mig väldigt isolerad, det får erkännas. Det roligaste som hänt var idag på Vikt Väktarna. Jag hade gått ner 1.8 kg! Nu är det bara tolv kilo kvar till målvikt!

Annars skulle jag ju kunna skriva om det faktum att Doris Lessing äntligen fått Nobels litteraturpris, eller min oerhörda glädje över att stureplanskräken blev fällda för våldtäkt (vågar dock inte rikitigt ta ut glädjen där innan HD sagt sitt), men jag har inte riktigt orken just nu.

Buss på gamlingarna!

Moses till Gud: Ser jag ut som ett jävla stentavelställ?

4:ans spårvagn mot Mölndal, Göteborg

En äldre dam är på väg att sätta sig brevid en kille ~20. Hon tar upp tidningen som ligger på sätet och lägger den i killens knä.
Killen: Ser jag ut som ett tidningställ?
Damen: Ursäkta?
Killen: Ser jag ut som ett jävla tidningställ?
Damen: Men det var väl din tidning?
Killen: Nej, den låg där när jag satte mig ner, så tänk dig för nästa gång du lägger tidningar i folks knän.
Damen (ställer sig upp): Det var då fan bättre på min tid, då hade ungdomarna mer respekt.
Killen: Jo, det kan jag tänka mig. Då hade gamlingarna inte några gratistidningar att kasta på ungdomarna och stentavlorna var för tunga att ha med sig…

Roliga handikapp

Det roligaste jag sett idag, och på länge överhuvudtaget. Men så saknar jag ju empati också...*ler elakt*

Back on track

Att skriva "på spåret igen" låter faktiskt FÖR fånigt. Har peppat mig själv lite i helgen, skämt bort mig med härliga människor, och helt enkelt bara bestämt mig för att X är tragisk som fortfarande är arg och bitter trots lång tid och ursäkt. Vill han klandra mig för allt som varit fel i hans liv, så visst, jag får väl bjuda på det då.

Jag får ju i alla fall underbara bloggkommentarer som värmer mig ordentligt. Och så har jag min älskade familj. *pussar på*

Apropå familjen, ungen har lagt sig till med skrällhosta. Hon låter förskräcklig idag, stackars liten. Och jag börjar känna mig rostig i halsen. Fan! Jag som gått runt och känt mig lite kaxig att ingen förkylning biter på mig. Nu är det tydligen kört. Ska i varje fall åka till Sara i morgon och hänga med brudarna och deras bebisar. Vi kör någon träff i veckan nu, och det är sååå trevligt! Längtar till i morgon, ju!

Och träningen går alldeles utmärkt, vilket gör att det känns ännu hårdare om jag nu går och blir risig. Hade ju betydligt mer muskelstyrka kvar än jag trodde, efter graviditeten. Snart tar jag banne mig lika tunga vikter som före bebin! Det krävs dock lite mer tid innan jag har synliga muskler igen, och innan flåset är sig likt. Men det tar sig! Hurra!

Låg

Fick svar ifrån X, vilken jag via Facebook bett om ursäkt. Om X var ute efter att platta till mig och göra mig ledsen kan han känna sig tillfredsställd. (Vilket han inte vet, tror inte att han läser min blogg, direkt) Han menade att det att jag behandlade honom jävligt illa en gång i tiden var en underdrift, och att jag inte bara varit omogen utan även totalt saknat (saknar?) empati. Han skrev en hel del mer också, men jag orkade inte läsa och memorera. Blev tillräckligt ledsen ändå.

Ja, jag betedde mig alldeles hemskt emot honom för tio år sedan. Jag mådde inte heller bra av det, och överhuvudtaget var mitt liv väldigt jobbigt då. Att göra slut med honom var hemskt på alla sätt, men det enda rätta (även om jag gjorde det helt fel). Känns orättvist att han skyller allt som var fel i hans liv då, på mig, men jag kan bara böja mitt huvud och ta emot det han skrev. På samma sätt som jag, då det tog slut, lät honom ösa galla över mig, ända till jag kände att jag inte klarade mer.

Jag har nu bett ordentligt om ursäkt, vilket var på tiden och det enda rätta. han har fått platta till mig och såra mig. Nu borde väl vi båda vara nöjda? Varför känner jag mig då så jävla ledsen och usel? Har han rätt? Är jag verkligen en sådan jävla hemsk, empatilös människa?

Woohooo!

Nu har jag bara 14 kg kvar! Och ja, det är banne mig BARA 14 kg, med tanke på utgångsläget efter förlossningen. Så jag är sååå glad och lycklig idag. jag kan se ljuset! Jag ser slutmålet någonstans därframme! Och i morgon ska jag få träna igen!













Återigen en stulen bild. Googlade på "lycklig" och fann den.

Frälst

Sådär ja! Jag var alltså totalt emot det, fattade inte vad det gick ut på och tyckte bara det verkade helt överskattat. Jag hade så fel.

Japp, det är sant; Jag hade FEL. Det ni! Jag kan minsann erkänna det också.

Nu är jag hur som helst lite lätt besatt av att hitta gamla vänner och bekanta. Har redan stött på/återupptagit kontakten med en massa människor jag saknat och tycker om. Jag är så glad! Dessutom har jag tagit mod till mig och, till slut, bett ett ex jag behandlade vansinnigt illa en gång i tiden, om ursäkt. Jag hoppas han förstår att min ursäkt är uppriktid, att han accepterar den, och att han inte hänger ut mig alldeles på sin sida eller så. Nåväl, om han gör det så har jag nog gjort mig förtjänt av det. Jag var verkligen en kall och empatilös människa då jag var yngre. Tror jag bättrat mig något. Hoppas.



Hade en underbart trevlig dag idag. Först var vi på gymmet och tränade (tack och lov att Mariana var med och kunde hjälpa mig med Minna då hon ledsnade helt!), sedan skyndade jag mig hem och fräschade upp mig något för att sedan träffa några (förhållandevis) nya kompisar på lunch. Blev bjuden på god mat, och tiden bara flög iväg.

Jag gillar banne mig att bo där vi gör ändå, har ingen direkt brådska att byta stad, trotts allt. Vem hade kunnat tro det?

Även jag

Japp, så har då även jag trillat dit.

Bröllopsdag!

Idag firar vi att det är ett år sedan vi gifte oss. Vi har varit på babysim, dammsugit, hälsat på svärmor, haft tvättstuga och livräddat Doris ur kanalen. Vissa saker idag har alltså varit bra, andra inte. Stackars lilla Doris snubblade och föll två meter ner i kanalen. Tack och lov var det någorlunda varmt idag, och tack och lov hann jag snabbt som ögat springa ner, vada ut och få henne att simma till mig. Sedan bar jag hem Hundet, som fick vara inlindad i Minnas filt, illa kvickt.

I övrigt har vi haft Anna här i helgen. Underbart.

Lite bilder från vårt bröllop, då;













Åh, vad jag älskar min Man. Jag har den bästa familjen.


Och jag stampade först...

Woohooo

I dag drog jag med mig Minnahjärtat till Friskis&Svettis igen. (Vilket extremt jävla töntigt namn Friskis&Svettis är) Denna gång hade vi laddat upp med hjulskydd på vagnen så jag kunde ha med den i lokalen, leksaker och en bunt smörgåsrån. Och det funkade! Heureka! Jag hann ge hela kroppen en rejäl genomkörare innan ungen ledsnade, och efter att jag då matat henne med fruktpuré lyckades jag faktiskt få stretcha också. Och när jag gick hem darrade mina armar av ansträngningen jag utsatt dem för! Jag är så lycklig! Nu längtar jag till fredag då det är dags igen! Hade jag haft tid i morgon hade jag banne mig stuckit dit då igen. De har en underbart fräsch lokal och fantastiska styrketräningsmaskiner, och en massa fria vikter. Älskar!


Imorgon ska jag däremot först på babysång på Barnens Hus, och sedan är det vägning på ViktVäktarna igen. Som läget såg ut förra veckan har jag gått ner 12 kg med VV (28 kg totalt sedan före förlossningen!)och har 15 kg kvar. Känns banne mig som en kakbit eftersom jag har gått ner så mycket sedan graviditeten. Fan, jag var verkligen en flodhäst!

Njuter av att vara på rätt väg, och snart se ut som mig själv igen.

Lägesrapport

I dag blir Minna sju månader. Otroligt. Det firade hon med att åla runt på köksgolvet, snutta på en spärr i sopskåpet, vara arg nästan hela tiden under en tretimmarspromenad och slutligen på kvällen äta en hel burk med yoghurtdessert till efterrätt.

I dag stängde även Alex Schulman ner sin blogg. Och i hans sista inlägg vann han mina sympatier.

I morgon ska Minna och jag till gymmet igen. Denna gång utan livlinor (vänner med bebisar). Det blir spännande...

Evolution, typ

Idag fick jag höra att människan och potatisen har 20% likadana gener. Det ger nya perspektiv åt ord som knöl, soffpotatis och även jordgubbe...

Märkligt, säger jag bara. Borde ju naturligtvis kolla upp det, men vem är jag att ifrågasätta vad en professor emeritus säger? Han var dock inte så impad av min soffpotatis-kommentar...

MF

MansFritt!
Manfred är i Paris på hojmässa, så vi får avnjuta Camillas och Nellas sällskap. Underbart! Camilla har sytt en Mei Tai åt mig, som vi har invigt. Min man har tyvärr knyckt kameran, så jag har ingen bild att visa ännu. I övrigt fick jag min kära väninna att laga mina byxor OCH min jacka åt min. Hon är fantastisk!

Minna och jag är lite oense om livet. Hon ammar inte så mycket som jag skulle vilja. Unge!

Sjuka tyskar

Tyskar är ett märkligt folkslag. Jag borde veta, jag är ju gift med en!






Tyska hygienprodukter. Tandkräm, sägs det. Hur den smakar vågar jag inte ens tänka på.

Min svärmor gullandes med Minna i våras: "Kuk, kuk, kuk, kuk, kuk, ku..."

Min man åt lunch med sin mor och syster då jag och Minna var i Finland.
Manfred: "Kan jag få saltet?"
Svärmor: "Det finns i den lilla kuken"
Okej, kuken betyder kyckling på tyska, och hon har ett saltkar i form av en kyckling. Varför hon sade kuk till Minna vet jag däremot inte, och ovanstående hygienprodukter...ska det i så fall vara tandkräm med kycklingsmak??

Som sagt, ett märkligt folkslag.

Mitt vackra jag

Alla ser bra ut utom jag på första bilden. Jag är verkligen en katastrof! Vad jag gör? Pratar, antagligen. Fotogenisk? Inte nödvändigtvis...



Ännu en av mina mer udda bilder...




Dessa bilder hamnar inte i familjealbumet.

Vidare analyser

Nej, jag gillar verkligen inte taxklackar. Har man taxben så räcker det bra så.

You Are 32% Gross

You're a tad gross, but generally you're a clean, hygienic person. No one can be perfectly clean all the time, and it's better to be human than a neat freak.

How Gross Are You?

I brist på annat...

...så roar jag mig med lite tester. Och så hoppas jag att min käre man kommer hem snart.

Your Inner Muse is Thalia

You are most like this playful muse of comedy. Life is all about laughter to you, and you're a natural comic. You make people laugh until their sides split. And you're always up for some play time!

What Muse Are You?

vad mer kan jag göra för att få veta vem jag verkligen är...?

Oh, fan vad jag är läcker!

You Are Barney

You could have been an intellectual leader... Instead, your whole life is an homage to beer You will be remembered for: your beautiful singing voice and your burps Your life philosophy: "There's nothing like beer to give you that inflated sense of self-esteem."

The Simpsons Personality Test

Nej fasen, nu ger jag mig. Jag är ju hemsk!

You Are 44% Abnormal

You are at high risk for being a psychopath. It is very likely that you have no soul. You are at high risk for having a borderline personality. It is very likely that you are a chaotic mess. You are at medium risk for having a narcissistic personality. It is somewhat likely that you are in love with your own reflection. You are at low risk for having a social phobia. It is unlikely that you feel most comfortable in your mom's basement. You are at low risk for obsessive compulsive disorder. It is unlikely that you are addicted to hand sanitizer.

How Abnormal Are You?

Fejkbloggar

Då jag hade lite långtråkigt igår upptäckte jag att en massa bloggar som känns som fejkbloggar. Helt mysko. Kolla själva här, här, här och här till exempel! Fortsatte att testa samma sak på ett flertal namn, och de flesta befintliga bloggar har samma layout som ovanstående. Helt klart skumt, och garanterat inte en slump.

Hittade dock ingen på manfred.blogspot.com. Undrar varför...

Badhusgolv

Jo, vi var ju på babysimmet igår. Denna gång hade jag tack och lov mina badtofflor med mig, till skillnad från vid fredagens babysim. Alltså, finns det något äckligare än badhusgolv? Ryser fan vid tanken på eländet. Där springer folk med sina nakna, uppluckrade fötter, där ligger hår och hudavlagringar. *kräks lite i munnen* I fredags var jag kallsvettig, illamående och rös konstant. Jag kan inte begripa hur någon klarar att gå barfota på detta vidriga golv. Varje gång då jag
går och simmar på egen hand (typiskt vuxensim) brottas jag med alla äckelkänslor. Måste verkligen koncentrera mig på de positiva aspekterna med att simma, så inte paniken över hur äckligt det är tar överhand. En typisk oäcklig sak är annars min dotter. Fasen, vilken underbar unge jag har! Kolla bara.




Fan, det känns verkligen konstigt att se Minna vara glad först, bli nedtryckt i vattnet av mig och sedan vara lite upprörd. Känner mig som en hemsk mamma. Dagens sista dyk kom inte med på film, men då var hon inte alls lika arg efteråt. Det berodde på att jag då lät henne behålla leksaksfisken (som jag konsekvent kallade för båt, av någon outgrundlig anledning) även under vattnet.

MTV

Jag såg på MTV så mycket jag bara kunde och fick då jag växte upp. På den tiden var programmen klart uppdelade i olika musikgenrer, förutom listprogrammen då. Ray Cokes, Rebecka de Ruvo, Paul King, Vanessa Warwick, Maiken Wexø och Kristane Bakker var några av de VJ´s man kunde se. Mitt favoritprogram var Headbangers Ball. Jag bandade gärna programmen, för att sedan kunna se dem om och om igen. Och jag såg dem mååånga gånger.

På den tiden visade de faktiskt musik på Music Television. Idag är det ytterst sällan man kan se en musikvideo på den kanalen. Det är program som Pimp My Ride, Punk´d, South Park, Room Raiders och My Super Sweet 16. Jag må vara en gnällig tant, men med tanke på kanalens namn saknar jag banne mig musiken.

Idag, på babysimmet, har Minna dykt för första gångerna i sitt liv. Det gick jättebra. Hon blev lite arg bara, vilket berodde på att jag knyckt hennes leksak. Kändes däremot lite märkligt att trycka ner sitt barn under vattnet.

Framtiden

Detta skulle kunna vara jag och Manfred om trettio år (förhoppningsvis ännu senare)


Det finns en tid och en plats för allt

IKEA, Sundsvall

Man ~60: Oj, nu hugger det till sådär i hjärtat igen.
Kvinna ~60: Men nej, inte nu när det är så spännande och vi har så roligt. Kan du inte få dina hjärtattacker när vi har tråkigt?


Ack ja, Tjuvlyssnat är verkligen fantastiskt.

Mina kärlekar

Undrar om min man vet om att jag är kär i två andra män? De heter Jerry och Ben. Jag älskar dem. Jag avgudar dem. De är perfekta och alldeles, alldeles underbara.

Idag ska jag njuta av en av deras skapelse, en ny variant vid namn Chocolate Therapy. Den känns behövlig. Hittade dock ingen bild på den, så jag får visa en annan favorit.

Nej, jag orkar inte idag.

Ska istället strax krypa ner bredvid min varma, underbara bebis. Jag ska sniffa på henne och njuta av hennes doft, höra hennes andetag och bara känna hur lycklig jag är att ha ett sådant underbart barn.

Är bara så trött.

TV-lus

Fan, jag är verkligen gift med en TV-lus av dignitet. Känns lite jobbigt eftersom jag själv är helt ointresserad av att sitta och slötitta på dumburken. Ungen sover, och då skulle man ju kunna tro att maken ville umgås. *muttrar* Ska banne mig tvinga honom att spela Tjejsnack bara för det!

Har lillasysters gamla spel här hemma. Man får uppgifter såsom att dansa till första bästa låt på radion, sminka sig fult, berätta vem man är kär i och andra meningsfulla saker. Det kan han fan ha, MC-Nytt-Manfred!

Har jag sagt att ungen har världens bästa gudföräldrar? De är underbara allihop. Puss på dem!

Annars ser jag mest framemot mässan i Göteborg i januari. Blir roligt att få träffa folk vi annars mest ser under hojsäsongen, och få beundra Hulstern igen. MC-Nytt kommer ha en riktigt bra plats mitt i mässhallen, så det kan bli hur roligt som helst. Ser framemot det!

Ugly as fuck

Jaha, så är jag då inne i ett sådant stadium att jag blir lite gråtfärdig av min egen spegelbild. Okej, jag är knubbig, rund i kanterna, tjock, fet, mullig, rultig-kalla det vad du vill. Det jobbar jag på och kan därför acceptera (även om det kommer ta ungefär 170 månader om jag fortsätter i samma takt som jag gjort denna vecka). Men vad i h*lvete är det som pågår i mitt ansikte?! Outbreak 2, the virus takes my face, liksom. Finnar till förbannelse och något eksemliknande otyg runt ögonen. Såg ut så i våras också, alldeles röd och uppsvullen kring ögonen. Orkar inte vara så jävla ful.



Tröstar mig med att jag tydligen kan göra jäkligt fina barn i alla fall. Och att jag har en förbannat snygg Hulstertröja.

Unga flickor på badhuset

Så där ja, med den rubriken fick jag hit min beskärda del av snuskgubbar. Ledsen att göra er besvikna, men det är inte som ni hoppas. Jag kommer inte lägga ut några opassande bilder. Nej, det hela handlar om hur unga flickor och även vi vuxna kvinnor beter oss mot varandra.

Så här är det; Jag rymmer hemifrån okristligt tidigt tre dagar i veckan. Då tar jag min silvriga cykel ner till stadens badhus och simmar en stund. Mycket skönt. (Så småningom ämnar jag börja styrketräna igen, men det är en annan historia) Då jag simmar färdigt har även SimSällskapets unga flickor tränat färdigt. Det gör att vi först är "tillsammans" i duschen (sluta försöka få det till något snuskigt! Alla har separata duschbås) och sedan i omklädningsrummet. Jag gissar på att dessa flickor är omkring 11-13 år gamla, svårt att säga exakt. Under denna tid har jag tillfälle att lyssna på deras "samtal", eller snarare deras vassa kommentarer.

Jag blir för bövelen mörkrädd! Det är ett sådant hårt klimat flickorna emellan, och survival of the fittest/meanest råder i allra högsta grad. Kommentarer som "Åh en sån tröja hade jag också när den var modern. Fast en blå. Den var skitful!" och "Den där tröjan hade du förra måndagen också" haglar tätt. Man ser verkligen hur orden sårar och sätter sig i offren. Flickorna har även en utpräglad rangordning med rent fascistiska drag. En är den auktoritära ledaren, de andra hennes "underhuggar"/slavar och en fullständigt utstött och smått föraktad. Varje gång undrar jag varifrån detta tragiska beteende kommer. Hur ser pojkars gruppdynamik ut? Är de mer renhåriga (ursäkta det dåliga ordvalet) och reko mot varandra? Varför måste flickor/kvinnor/tanter intrigera och stöta ut? Har vi inte kommit längre? Kommer vi alltid att bete oss så här med varandra? Hur fasen kommer min dotter få det i skolan? Vilken roll kommer hon ha?

Och så kommer tanten i mig fram. Jag vill skälla ut det uppkäftiga, kaxiga, elaka ledartjejen. Jag vill boosta hennes beundrarinnor med så mycket självkänsla att de vågar sätta henne på plats. Jag vill krama den utstötta och tala om att bara hon klarar sig igenom skoltiden så ordnar det sig. Jag vill säga henne att hon vinner i längden. Men jag kniper käft. Jag duschar, tvättar mig, torkar mig, klär mig och cyklar hemåt. Tyst och illa till mods. Vissa saker väcker så mycket jobbiga minnen till liv.

Sex månader

Nu är ungen ett halvår. Helt otroligt. Jodå, jag känner mig som världens klyschigaste som konstaterar att tiden flugit iväg. Då jag ser på bilderna från hennes första dygn minns jag fortfarande hur overkligt det kändes, hur enormt det var att hålla i sin dotter. Lilla, lilla älskade unge.

Igår var vi hos Putte och Katja en sväng. Träffade deras nya familjemedlemmar, Devil och Diva. Underbart söta schäfervalpar. Doris satte bebisarna på plats då de blev för jobbiga för hennes smak. På kvällen var vi ute hos Frank, Kia och Philip. Jag har fortfarande känslan att vi egentligen bjöd in oss själva, men de var som vanligt gästvänliga och alldeles, alldeles underbara. Älskade fantastiska vänner. Önskar vi kunde bo någonstans därute på landet också. Tror inte jag skulle få lappsjuka, men helt säker är jag inte. Det skulle i varje fall ta lång tid innan jag fick det.

Blev inget babysim idag. Bassängen höll fel temperatur, så badandet ställdes in. Däremot blir det mammasim i morgon bitti, jag hittade mitt badkort som jag trodde var borta. Hurra!

Måste tyvärr censurera mig en hel del här. Kan inte berätta det största som hänt idag. Det enda jag kan konstatera är att, även om jag inte hyser några större förhoppningar om att det blir så, jag hoppas att en människa i vår närhet hädanefter tänker sig lite mer för, och inte klampar på som en elefant i en porslinsaffär. Det visar sig.


Jag har världens bäste man, även om han hostar och låter förbannat illa just nu. Älskar min familj.

Människor

Folk är fan skumma. Undrar om det är något specifikt för just den här stan. Måste ju säga att jag träffar på en hel del märkliga människor här. Verkar finnas fler puckon per kvadratkilometer här, än på många andra platser. Mer än så kan jag inte riktigt skriva om det hela... Ni som står mig riktigt nära vet vad det gäller.

Idag var jag så på ViktVäktarna igen, efter ett elva veckor långt uppehåll. Under detta uppehåll har jag rört mig sanslöst mycket mindre än vanligt, ätit choklad, glass, kakor, smörgåstårtor (ja, vi hade ju dop nyligen, okej?), kantarellsåser gjorda på grädde och andra onyttiga läckerheter/farligheter. Och gissa vad? Jag har gått ner 4 hg! Normalt sett, då jag räknar points är fyra hekto alldeles för lite att gå ner, men denna gång blev jag så lycklig! Tack och lov för amningen! Kan bara bero på det.

Och så lite skryt; Minna gör jättesuccé lite varstans. I förrgår på favoritbutiken Hippo blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att låta henne fotograferas i reklamsyfte för butiken. Det vore ju så roligt! Förutsatt att vi får ett par bilder också, förstås. Och så idag, ViktVäktarkonsulenten blev som vanligt till sig över ungen. "Åh, jag älskar dig, ljuvliga barn!" pep hon fram alldeles lycklig. Gulligt! Jag blir ju så himla stolt! Varje gång vi får beröm för henne är jag på väg att svara; "Tack, vi har gjort henne själva". Brukar dock nöja mig med att le brett och bara säga tack. Det är nog bäst så.

Och så här ser jag ut som en Simpsonfigur, typ. Eller okej, om ett par kilon blir jag så här.


Manfred ser ungefär ut så här nu, men då vi träffades var det mera som denna... Vi kan väl helt enkelt säga att jag såg potentialen i honom...

Nej, nu har jag dragit ut på det hela alltför länge. Måste betala mina räkningar nu. Adios så länge.

Pingviner och sjuka män

Denna pingvin är som Manfred.

Just nu är dock Manfred sjuk, men det tror jag inte pingvinen är.

Ungen spydde ner sängen ikväll igen. Fattar inte varför hon spyr så. Och jag fattar heller inte varför jag inte köpt plastad frotté och lagt under lakanet. Nu tvättas bäddmadrassen för tredje gången på en vecka.

I morgon fortsätter jag med ViktVäktarna. Det är bra. Jag har fortfarande mycket kvar att gå ner.

Ytligheter

Det finns tillfällen då jag får erkännas vara en synnerligen ytlig människa. Idag är en sådan dag. Dagen har ägnats åt shopping (känner mig riktigt nöjd med det) till större delen. Och för att ytterligare understryka hur jäkla ytlig jag är idag bör berättas att jag funderar på min hårfärg. Att färga eller inte färga, det är frågan. Jag har haft planer på att låta min egna hårfärg växa ut, och sedan ge fasen i det ett tag, men nu är jag sugen på en fyllig brun färg. Avvaktar lite.

Ännu ett tecken på min ytlighet; bara för att Lisa skrivit så fint på sin bilddagbok har jag känt mig lite snyggare än jag gjort på länge. Tänk vad lättpåverkad man kan vara, då det kommer från rätt människa.

Fortfarande har Manfred inte fått sin födelsedagspresent. Det är banne mig helt försvunnen! Och jodå, jag hade visst köpt en sak åt honom. Obegripligt hur något kan försvinna så där.

Tre favoriter från Tjuvlyssnat:

"Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för en människa"

Falun centrum

Tjej ~20: Kan du typ prata med dig själv i huvudet?
Kille ~20: Ja, det är väl inte svårt!?
Tjejen: Men alltså ha munnen stängd och prata med dig själv, fast tyst.
Killen: Ja!
Tjejen: Så du kan säga typ “bajs” eller nåt? I huvudet.
Killen: Öh, ja. Tänka kallas det!
Tjejen: Är det tänka? Jag trodde det var typ när man funderade på saker. Inte när man sa nåt till sig själv… i huvudet… tyst.


“Det går ju faktiskt inte, Erik!”

Åhlens, Växjö

Två tjejer ~18 sitter utanför provrummen och tycks vänta på någon.
Tjej 1: Vet du att jag känner mig lite smutsig!
Tjej 2: Varför det?
Tjej 1: Jo men för att igår så tvingade Erik mig att kolla på porrfilm…
Tjej 2: Jaha?
Tjej 1: Och sen ville han lägga kinderägg i rumpan!
Tjej 2 (ser besvärad ut): Men alltså, Martina…
Tjej 1: Ja, eller nåt sånt. Nån form av chokladrelaterade kulor iallafall.
Man (som sitter bredvid och också tycks vänta på någon): Det kallas geishakulor, och jag tror att han hellre vill ha en MARTIN än en Martina!

“Eller jag menar shut up… eller vänta”

Torget, Karlstad

Tjej 1: Jag tycker det är så fånigt att använda engelska uttryck. Vi bor liksom i Sverige.
Tjej 2: Ah jo.
Tjej 1: Så totally lame alltså.
Tjej 2 tittar förvånat på tjej 1.
Tjej 1 (inser sitt misstag och säger surt): Käften.


Gissa förresten om folk tittar frågande då jag kommer med Minna i vagnen och det hörs härlig musik á la The Knife eller Depeche därifrån. Jag gillar ju att ungen har bra musiksmak, men ibland behöver jag få låna min mobil och det uppskattas inte.

Nostalgitrippar

Så hur fasen tänkte människan?? "Jag vet! Om jag tar på mig en död chinchilla kommer brudarna falla som furor!" Eller var det hans "vänner" som låg bakom det hela?
-Jamen grabbar, är ni säkra på att jag kan gå så här? Jag ser inte dum ut, då? jag vill ju inte att folk ska garva åt mig.
-Nej för fan, Bosse. Du ser skithäftig ut! *fnissar bakom intet ont anandes Bosses rygg*

Oavsett hur det hela gick till är ju resultatet...intressant, annorlunda, kreativt. Men Bosse, det är faktiskt inte snyggt! (Undrar förresten hur Bosse ser ut till vardags, och vad han jobbar med?)

Och här är nog fan ord överflödiga, jag överlåter till läsare/betraktare att komma med eventuella kommentarer. Vill dock påpeka att deras hjälmar är gjorda i skinn! Och som den kloke Stellan Egeland påpekade; det enda svart-vit kamouflage funkar att gömma sig med är vid björkar och kossor!

Idag var vi så och hämtade mina sista grejor i gamla singellyan i Uppsala.Känns skönt att få det överstökat, men lite vemodigt var det allt att återse min gamla, lilla lägenhet. Tjejen jag hyrt ut till hade gjort så fint! Och så saknar jag fortfarande Uppsala, även om jag trivs bra i Södertälje. Ungen var fantastisk ända till sista timmen. Då hade hon ledsnat, och vem är jag att klandra henne? Det blev en bilresa full med sjungande, mobillyssnande, och allmänt låtande. Ackompanjerat av en hög bebisstämma...

Förresten så sitter jag nu här och känner mig både rörd och väldigt glad. Tittade just in på Lisas bilddagbok. Hon har skrivit så fina saker att jag blir alldeles varm. Puss på henne!

Dop

Så, idag var första gången vi var på babysim. Jag hade ångest innan över att visa mig i baddräkt, höll på att frysa ihjäl i bassängen (trots 34 grader!) och Minna skrek. Manfred hade i alla fall trevligt. Nej, det var inte så illa, och Minna tyckte egentligen om det, men hon blev väldigt trött.

Idag har vi känt oss lite dagen efter alla tre. Dopet och festen tog på krafterna igår. Men hej, allt blev lyckat! Folk kom, solen sken, gudföräldrarna däribland Anna (kolla, en länk!)var strålande underbara, Suss var en flitig fotograf, Lisa en fantastisk präst, ungen var gullig och duktig och föräldrarna stolta som fasen. Pappan var missnöjde med att han fick hjärnsläpp vid sin diktläsning, men det kunde varit värre.


Dopceremonin var fin, och Minna höll sin favoritplastfisk i stadigt grepp då hon fick sitt namn. Eftersom vår knasiga dotter dessutom prompt ska lyssna på musik i min mobil (andra barn har napp, Minna lyssnar på musik i mobilen, inte stereon, det går inte)fick vi tåga ut ur kapellet till tonerna av Silent Shout med The Knife. Vi nöter hårt på den.

Mottagningen var trevlig, och smörgåstårtorna vi beställt från Skepparns gjorde verkligen succé. (Oj, vad jag ska göra succé på Viktväktarna på torsdag... De kommer använda mig som avskräckande exempel för evigt) Träffade även en del "nya" äldre släktingar, och började fundera på lite avancerad matematik. Om jag säger upp kontakten med en besvärlig släkting (okej, jag vet. Farmor dumpade mig, inte tvärtom) och nu "fick" två nya trevliga, vad händer i så fall om jag säger upp kontakten med två andra släktingar? Får jag fyra nya då? Tål att tänka på. Frågan är bara vilka jag måste dumpa?

Hur som helst, min familj (Anna, mamma, pappa, Margareta, Kajsa och Kalle) hjälpte Manfred och mig med städning, diskning och Minnapussning när alla andra gäster åkt. Utan dem hade vi inte blivit klara i så god tid och hunnit åka vidare till Frank & Kias, de andra gudföräldrarna, fest. Där var fullt med folk och så vansinnigt trevligt. Frank och Kia (och resten) känns verkligen som familj. Att komma dit är som att komma hem (utan att bo där på riktigt).

Vårt barn har de bästa gudföräldrarna!

Efter en lång, lång
dag var huvudpersonen rätt sömnig.

Idag hade vi Katja och Putte här. De hjälpte oss att bli av med de sista smörgåstårtsbitarna. Och så kräktes Minna badvatten i sängen på kvällen, så Manfred får tvätta bäddmadrassen för andra gången på en vecka.

I morgon MÅSTE jag lägga in en bild på Mannen med den Animaliska Huvudbonaden. Men först ska vi till Uppsala och städa ur min gamla singellya.

Jo förresten. I torsdags var jag så arg att jag skurade toaletten med Manfreds tandborste. Toan var dock ganska ren även före det, och nej, han använde inte tandborsten efter det. Han anade oråd, kastade den och tog med sig sin andra till jobbet följande dag. Fast vid det laget var allt ganska okej igen.