Att skriva "på spåret igen" låter faktiskt FÖR fånigt. Har peppat mig själv lite i helgen, skämt bort mig med härliga människor, och helt enkelt bara bestämt mig för att X är tragisk som fortfarande är arg och bitter trots lång tid och ursäkt. Vill han klandra mig för allt som varit fel i hans liv, så visst, jag får väl bjuda på det då.
Jag får ju i alla fall underbara bloggkommentarer som värmer mig ordentligt. Och så har jag min älskade familj. *pussar på*
Apropå familjen, ungen har lagt sig till med skrällhosta. Hon låter förskräcklig idag, stackars liten. Och jag börjar känna mig rostig i halsen. Fan! Jag som gått runt och känt mig lite kaxig att ingen förkylning biter på mig. Nu är det tydligen kört. Ska i varje fall åka till Sara i morgon och hänga med brudarna och deras bebisar. Vi kör någon träff i veckan nu, och det är sååå trevligt! Längtar till i morgon, ju!
Och träningen går alldeles utmärkt, vilket gör att det känns ännu hårdare om jag nu går och blir risig. Hade ju betydligt mer muskelstyrka kvar än jag trodde, efter graviditeten. Snart tar jag banne mig lika tunga vikter som före bebin! Det krävs dock lite mer tid innan jag har synliga muskler igen, och innan flåset är sig likt. Men det tar sig! Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar