På vägen från gymmet (ja, jag har äntligen tränat igen!) funderade jag lite på hur jag egentligen uppfattas... Detta efter att jag kommit på mig själv med att säga en hel del konstiga (inte elaka, utan bara konstiga) saker. I bästa fall uppfattar folk mig som en frisk fläkt, eller en glad och underhållande person. I värsta fall ses jag som en jäkla korkad dumskalle som säger skumma saker. Hmm... Jag har ju mina misstankar om vad som ligger närmast till hands...
Idag har jag för övrigt lärt mig att om man ska köra polkagrisar i blendern, typ för att man ska koka kola och ha i dem, ska man sätta på locket innan man slår på blendern. Och skulle man av någon anledning glömma att sätta på locket före är det bra om man kommer ihåg hur man stänger av sin blender. Och om man lyckas med att slå på sin blender utan lock, och inte kan slå av den är det bra om man inte har en lättskrämd hund och en gnällig, trött, lättskrämd dotter i köket. För om man inte lyckas ha på locket och så vidare kan man få det som jag hade det i eftermiddags; ett kök med polkagrisar (även polkagrisdamm) precis överallt, en livrädd hund med polkagrisfobi, och en vilt skrikandes dotter som blir livrädd för sina hörselkåpor (japp, dem hade hon på sig eftersom jag åtminstone räknade ut att det skulle låta illa).
Det är vad jag lärt mig idag. Inte illa, va? Det är kul nästan jämt.
3 kommentarer:
Det finns så mycket onödiga människor där ute, så att fundera på hur dom uppfattar en vore poänglöst. Man får anta att dom man har omkring sig tycker om en för just den man är (även om man borde tona ner och tänka lite mer på hur man uppför sig). Puss
Jag Är skruvad ;-)
Hur blev kolan då? *S*
Själv har jag gjort limekola, kardemummakola och enkel kola utan smaktillsats.
Skicka en kommentar