Lång dag

I dag var nog den längsta dagen ever, kändes det som. jag ska fatta mig kort och utelämna en massa jobbig ångest, men kan i varje fall konstatera att operationen är över. Fick prata lite med mamma efteråt och det kändes skönt. Lilla mamma. Nu är det bara att fortsätta avvakta.

Och i morgon åker vi till Paris. Det är med blandande känslor, jag hade ju gärna funnits hemma fär mamma, men det ska bli skönt med miljöombyte också. Nu återstår att se hur Minnas första flygresa går. Jag är ju till råga på allt lite flygrädd också...

Mamset

Jaha ja, då håller vi alla tummar vi har då. I morgon är det dags för mamma att opereras. Lilla mamset. Usch, det är otäckt. Det måste gå bra, och hon måste bli frisk. Måste.

Träningsbesatthet

Jahaja... Den här veckan kom jag "bara" åt att träna fem gånger. Och det värsta är att jag tycker att det känns som just bara fem gånger. Nåja, jag kommer inte åt att träna på nästan en vecka då vi är i Paris, så det har lite med saken att göra också. Och ja, det gör lite ont att bajsa diamanter, men det är ju värt det...

Vackrast just nu

Jag blir banne mig lite tårögd av denna låt. Tycker sååå mycket om den.

Äktenskapande

Det är inte jättestor risk att jag och Manfred sliter på varandra. Förutom ikväll har vi sedan i söndags träffats sammanlagt 40 minuter, och då är det medräknat den tiden på natten då jag ber honom vända sig om för att inte snarka. Då Manfred snarkar (alltid då han ligger på rygg. Ligger han på sidan råmar han för närvarande som en ko, fråga mig inte varför, vissa saker vill man inte veta) puttar jag på honom, och det nog är den enda kroppskontakten vi haft på ett bra tag, tror jag. Det är kärlek det.

Å andra sidan, ikväll är Manfred då hemma tidigare för att visa sin familj att han finns. Vad händer? Jo, jag blir halvt galen på hans hosta som är tillbaka. Stackars man, aldrig blir det rätt.

As years go by

Jag fyller ju år snart. Och till råga på allt äntrar jag nu medelåldern, tror jag. Åtminstone känns det som jag kommer bli gammal nu. Jag kommer inte längre vara i tjugoårsåldern, inte längre ganska nära tonåren. Kanske har jag lite kris kring det hela. Jag har i varje fall blivit väldigt glad de (på senare tid få) gånger jag fått visa legitimation på Systemet.Och jag undviker att tänka alltför mycket på det. Så därför, över till något helt annat; Snart åker vi till Paris.

Finnjävlar

Jag blir galen! Jag ser ut som en salami i ansiktet!

Min hud är ett skämt men jag skrattar inte.

Dålig planering

Inte nog med att jag har varit ett slarvigt pucko som inte förrän idag fixat ett pass till Minna. Dessutom sitter jag och panikletar en smidig resevagn först nu. Vi åker om en vecka, ungefär. Bra planerat där, mamman.

Annars är jag förbannad idag. Det första jag är förbannat på är den/de som inatt slangade bensin ur vår bil. Man får inte ta andras saker! Man får inte stjäla! Sno inte grejer! Lämna vår bil ifred, dumjävlar! Nu är den stackarn törstig igen. Det andra jag är förbannad på är människor som lämnar bilen på tomgång en lång stund (läs: längre än en minut). Mannen på stan idag, till exempel. Han lämnade bilen på tomgång och var borta i typ tio minuter. I bilen satt en annan kille kvar. Den killen frös ju knappast, så varför i hela helvete lämnar man motorn på? Hört talas om växthuseffekten, dumhuvud?

Nä, dags att börja göra kväll.

Nu var det perfekt, tack så mycket

Jaha ja... Dagen har ägnats åt styrketräning, att närvara vid Williams dop samt mycket trevlig efterföljande middag hos Kia och Frank. Det fick bli en tidig kväll eftersom jag är så vanvettigt trött just nu.

Och tyvärr var jag lite kreativ då vi kom hem... Det gjorde att både jag och Manfred nu har två svarta larver var i pannan. Föga attraktivt. Illa för mig och riktigt illa för Manfred som ska behöva gå till jobbet och se ut som han gör. Ibland borde han kanske säga nej till mig...


(det är nog bara en enda person som läser bloggen som vet vad rubriken åsyftar, men det gör inget)

Slår in öppna dörrar

Herregud... Roger Pontare... Vad är det för fel på den karln? (Ja, ja...det var faktiskt en retorisk fråga!) Jag kan vara så pass generös att jag i varje fall medger att han är färgstark, men i detta fall är det inte en fördel. Usch... Nej, jag kan bara säga just det; Usch.

Korkade italienare

Hur kan man rösta på någon som kläcker ur sig saker såsom "högerns kvinnor är de absolut snyggaste” och ”vänstern har ingen smak när det gäller tjejer”, en man som refererar till äldre kvinnliga politiker som ”klimakteriebyrån”. Man röstade på en man som under en tv-debatt svarar på en 24-årig kvinnlig akademikers fråga hur hon skulle hitta ett jobb: ”Gift dig med en miljonär, min son till exempel. Det borde inte vara något problem med ditt vackra leende." Man valde en man som står och säger att Spanien har en "rosa regering", att man där "skapat sig problem" och att det i Italien "är män som gäller i politiken".

Dumma idiotiska människor, ni förtjänar att ha en ledare som Korkade Vulgäre Berra!
Detta är alltså mannen de röstat fram till premiärminister.

Och förlåt att jag blir politisk, men jag kunde inte låta bli.

Gino och mäsk

Så där ja, nog för att gino är gott, men jag har just satt i mig en portion som räckt till snudd på fya personer. Nu mår jag illa. Tröstar mig med att både frukt och mörk choklad är nyttigt... Hoppas att jag imorgon, då jag äter gino (för det gör jag alldeles säkert)äntligen lärt mig hur en normalportion ser ut... Yeah right!

Och kvällens avsnitt av Morgonsoffan bjöd på nostalgi. Dock inte helt angenäm sådan. De drack mäsk. Mitt illamående förvärrades avsevärt då jag kom ihåg min vilda ungdom i Bollnäs... Lyd ett gott råd: Håll er borta från mäsk! Alltid. Det är äckligt, man blir sjuk, det är inte värt besväret.

Nyheter

Det händer trots allt också bra saker mitt i all jäkla soppa. Här har vi ett exempel. Se så fantastiskt! Och det finns mer, i mängder! Jag har en ny favoritblogg, tror jag bestämt.

Familjeporträtt

Aaah... mina biceps är utmattade. Härligt! Lägger av med skivstången ett tag nu. Roar mig i gymet med fria vikter istället. Bara så ni vet, liksom...

Har jag förresten visat vårt senaste familjeporträtt? Det finns ju snyggare bilder på oss, om man säger så...

Yeah dude, I rock!

Jag klarade det! Inte bara det att jag överlevde, jag gickdessutom en timslång promenad med Minna efteråt, och lagade mat och hade middagsgäster! Jag är faktiskt vansinnigt stolt! Jag spinnade som tusan hela passet och inte förrän sista halvtimmen-tjugo minuterna började det bli motigt. Då hörde jag å andra sidan hur musklerna i ljumskarna vrålade och bad om nåd.

De andra som också marathonspinnade är sådana där jätteseriösa motionärer som typ cyklar Vättern Runt, springer Stockholm Marathon och liknande jobbigheter. Själv har jag, som vissa vet, rökt halva mitt liv (japp, jag var verkligen snuskig), aldrig tränat (förutom de senaste fem åren), aldrig sprungit en löprunda på riktigt, aldrig haft någon kondition att tala om överhuvudtaget. Därför är det en enorm grej för mig att jag faktiskt anmälde mig till detta alls, och att jag sedan genomförde det och det dessutom utan att må dåligt! Ja, jag är stolt som attan! God natt.

Ack vad spinnande!

Jaha, och vad ska ni göra på lördag, då? Själv ska jag bland annat köra spinning i tre timmar, minsann. Tre timmar. Tre timmar, det är länge det. Tänk efter vad du gjort de tre senaste timmarna, och håll med om att man kan hinna med mycket på tre timmar. Jo, jag är allt lite nervös inför lördagen, men det är högtst frivilligt (därmed inte sagt att jag vill bli påmind om det just där och då).


Och Manfred är i Valencia för att provköra en ny H-D. Tänk vad han jobbar och sliter, min stackars man...

Men kom igen!

Skulle vädret möjligen kunna vara ännu lite gråare och tristare? Jag tycker det är en aning för uppmuntrande och uppiggande med snöblandat regn och allt det grå. Kanske kan det vara lite mörkare och gråare?


Och ja, jag är ironisk. Tänka sig.

...

Okej...vad händer nu? Någon har tryckt på pausknappen i våra liv, och vi avvaktar. Vi håller snudd på andan i väntan på nästa steg. Och jag är så jäkla stark och trygg medan muskelknutorna i min rygg poppar upp en efter en. Å andra sidan är några inflammerade muskelknutor inget att gnälla över. Det kunde ju varit värre, liksom... Jag försöker vara det stöd jag själv skulle vilja ha i samma situation, och förtränger/tänker positivt/förnekar/hoppas.

Under den tid vi levt utan internet har jag kommit på så mycket jag borde blogga om, men just nu är alla andra ämnen försvunna. Inget sådant är viktigt just nu. Det enda som betyder något är hur Mamma har det.
Min lilla älskade Mamma.

Tumör

Finns det ett fulare ord än tumör? Kan någon höra ordet utan att genast tänka "cancer", "cellgifter", "död"? Ska snart gå och lägga mig och sova inför dagen Då Vi Får Veta. Jag är nervös och orolig, men i morgon ska jag vara ett fantastiskt stöd pch superstark, jaadå. Måste vara Stark och Duktig. Måste Orka.

Förresten kan man ibland hälsa av artighet/nyfikenhet, man måste inte direkt återuppta kontakten med folk som gjort bort sig fatalt och missbrukat förtroenden. Bara så ni vet. Om personen i fråga direkt letar fram ens nummer på nätet och hör av sig efter att man setts så där i förbifarten börjar varningsklockorna ringa.