Snabbrapportering

Sitter här och hukar mig bakom en av bibliotekets datorer. Den ynka kvart jag får sitta här är sedan länge över, och nu gäller det att vara snabb.

Är tillfälligt inne i civilisationen och hämtar föda och lite kunskaper om omvärlden, innan det är dags att bege sig tillbaka till vildmarken. Vädret är ingen höjdare, och vattnet har som kallast varit drygt tio grader, det är ett tveksamt nöje att bada då. Men det gör man i alla fall, eftersom det hör till! Och njuter av att vara här, det gör jag också.

Skulle vilja skriva mycket mer, men kan inte just nu. Däremot måste jag bara berätta att både Anna och jag skulle vara Hjärter Dam i kortleken om vi var tvungna att välja, och vi båda skulle gänga os med Klöver Kung i så fall. Hjärter Dam är sötast, och Klöver Kung minst anskrämlig och så får man ju inte bortse från statusen, då. Idel djupa diskussioner och tungt filosoferande här, alltså.

Adios!

Okej... Midsommarfirandet är avklarat, och det var mycket lyckat! Vi hade det så himla bra!

Men viktigast just nu:
Packa-check!
Betala räkningar- check!
Boka andra Finlandsresan- check!
Ge Manfred instruktioner om typ allt- check!
Skicka sommarnummer till de som behöver kunna nå mig- check!
Klippa gräset- check!
Ladda iPoden (batteri och innehåll)- check!

Imorgon åker vi! Hurra!
Som jag har längtat!

På återseende, mina vänner!

Fjanthundar

Jag är så urleds på folk med skällande småhundar! Jag vet att Doris inte är så jäkla väluppfostrad, att hon tigger mycket och tar sig friheter, men hon skäller åtminstone inte hur som helst. Jag kan inte begripa att andra hundar hela tiden ska vara så förbannat skälliga och bjäbbiga.

Minna sover en gång om dagen, och det är i vagnen, då jag är ute och går med henne och Doris. Varenda jäkla promenad möter vi skällande, bjäbbande byrackor och deras odrägliga ägare som måste låta kräken hänga i kopplet och skälla så nära vagnen som möjligt. *morrar*

Och småhundar är värst. Chihuahuor och yorkshireterriers... Jäkla kvasihundar! Vad har man sådana till? Och är de verkligen omöjliga att uppfostra? För inte kan det väl vara så att folk som skaffar dem inte tycker sig behöva uppfostra sin "hund"? Inte kan det väl vara så att de i första hand has som en accessoar...? Neeeeej då, inte!

Fyra dagar kvar.

Dagens mysterium

Konstigt, faktiskt. Jag kan köra ett konditionspass i en timma, men jag kan inte promenera i rask takt och prata samtidigt utan att bli andfådd. Det är faktiskt ganska märkligt.

Mobiler och mobila jag

Dagen har mest ägnats åt motion, känns det som. Det har blivit en hel del av den varan; styrketräning (1 timme), promenader (3 timmar ungefär) och spinning (75 minuter). Okej, det blev inte så många timmar, men det räcker gott och väl, inte sant?

Och så köpte jag en ny mobil idag. Den jag haft senaste tiden har ju bara fungerat hjälpligt då den själv känt för det, eller något. Gillar dock verkligen inte att ha abonnemang med bindningstid, det känns alltid lika ångestladdat första timmarna. Nu ska jag liksom ha den här telefonen med tillhörande abonnemang i 18 månader. Tänk om det är värdelöst, då? Som sagt, det är banne mig ett stressmoment. Är dock glad att de jag pratar oftast och längst med, Tessan och Sofie, har samma operatör, det gör det hela avsevärt mycket bättre.


Min nya lur är i varje fall ganska snygg, och behaglig att syssla med. Min första Sony Ericsson, faktiskt. Spännande. Och ja, det händer faktiskt inte så mycket annat spännande i mitt liv, så det här är faktiskt lite spännande på riktigt!


Sex dagar kvar till vi åker. Hurra!

Däbbd i däsad

Med tanke på hur täppt jag är i näsan, och hur mycket jag snörvlar, snorar, flåsar hela tiden (jäkla bebis!), är jag oerhört glad att Manfred inte är lika ljudkänslig som jag är. Han skulle annars ha anledning att hålla fast mig och hälla i mig hinkvis med Nezeril, genom en tratt rakt in i snoken, för att få mig sluta låta illa.

Kultur är kul, tur va?

Idag, efter att ha tränat (undrar när jag senast hade en vilodag? Förra lördagen var det visst, förresten) och sedan promenerat med familjen fick jag tillfälle att på Luna Kulturhus se Elisabeth Ohlsson Wallins In Hate We Trust. Men en stark känsla av sorg gick jag runt och studerade bilderna och tillhörande bildtexter. Bilderna i sig är delvis obehagliga och väldigt starka, men ibland inte jätteimponerande rent tekniskt (vilket å andra sidan har mindre betydelse eftersom budskapet och känslan ändå är så stark). Tillhörande texter läste jag med en växande klump i halsen.

Utställningen tog en stund att hämta sig ifrån.

Igår kväll såg vi filmen Capote. Eller, Manfred såg den och jag lyckades tyvärr somna. Typiskt! Ville verkligen se den, och hade äntligen tillfälle, men istället somnade jag. Manfred var istället snäll och återberättade halva filmen i morse. Och det jag såg/fick berättat för mig tyckte jag om. Se den!

Pick me up

För att försöka pigga upp mig själv och inte tänka på tidigare inlägg visar jag upp min stolthet; Min underbara Unge.


Idag fick Maken blommor av mig. Vet inte om han blev så där jätteimpad kanske, men själv tycker jag att de pryder sin plats på köksbordet.

Nu behöver jag verkligen miljöombyte. Minst sagt. Ska bli skönt att komma ifrån lite. Om elva dagar åker vi till Finland.

Fy fan vad de är bra

Nu vågar jag drista mig att deklarera faran över. Hurra! Nu har de jäkla ungarna tagit studenten allihopa, eller hur?

Underbart att slippa skrål, iiiiiih-skrik, sha-la-la-la-la-sång, flaskor som kastas från bilflak, Haddaway-dunka-dunka, spypölar på gatorna och stora lastbilar med skrikande ungar som blockerar vägen. Hurra!

Och då kan jag nog faktiskt även kosta på mig ett Grattis och välkommen till verkligheten, kids.

Smittad!

Jaha ja, det tycks som om min man har smittat mig, minsann. Det kliar och rinner.
Kliar i ögonen och rinner i näsan, alltså. Och så nyser jag. Inte så mycket som Manfred gör, men dock.

Idag var hela familjen på gymmet och styrketränade. Är glad att Manfred kommit igång med träningen igen. Han är en sådan där lycklig människa som snabbt ser resultat av sin träning och har oerhört lätt att bygga muskler. Lyckost!

Mest komiskt just nu är att Minna i stort sett slutat säga pappa till Manfred, utan enbart kallar honom mamma. Mamma är vi allihopa.

Norrtälje Custom Bike Show

Idag var det så dags för Norrtälje Custom Bike Show. Underbart väder, mycket folk, dammigt, barnledigt, en mängd hojar att studera, trevligt sällskap och hemmagjord smörgåstårta. En lyckad dag. Pussades med Loftis, blev slickad i örat av Stellan och kelade med hans bättre hälft Maria. Mysigt med en massa kroppskontakt, helt enkelt.

Annars kan jag bara konstatera att jag kände mig som en fläskig groupie då jag gick bakom Manfred och Henning, bärandes kamera och vattenflaska. Nåja, det kan jag väl bjuda på.

Och så är det alltid lika fascinerande att se alla dessa bikers. Så märkligt att nittio procent av dem så fullständigt saknar självinsikt och springer runt halvnakna, grav övervikt eller hög ålder till trots. Så många gräsliga människor på ett och samma ställe. Nästan så jag överväger att intressera mig för plastiga sporthojar istället, bara för att slippa alla fula männiksor.

Dagens stora ögonbrynshöjare var att Cadbike 33, Mark "Duckman" van der Kwaaks bygge, inte vann någon klass. En sketen andraplats var det enda den fick.

Tyckte annars att det var ganska tunt på intressanta hojar i år. Inser dock att det mestadels beror på att jag jämför allt med Hulster 8 Valve, vilket ju är helt orättivst. Men faktum kvarstår att det nog fan är den vackraste jäkla motorcykeln ever. Om jag någonsin skulle bli obscent rik skulle jag raskt lägga ett bud på den.

Katten också!

Nä, jag tycker verkligen att katter är snuskiga. Jodå, även jag har varit kattägare, så jag vet vad jag pratar om. De må vara vackra och kanske, kanske lite coola ibland, men de är fan äckliga också. Om vi mot all förmodan någonsin skulle skaffa katt skulle vi bo långt ute på landet så katten kan jaga råttor och inte behöver någon vidrig låda. Hur äckligt är det inte att behöva rensa och rota i en kattlåda full med piss och skit? Och stanken, stanken! Blääää. Och så ligger de lata kattkräken och sover överallt och hårar ner till förbannelse. Nej, jag vill inte ha katt.

Kvällens roligaste var kvällens spinning (någon som minns vad jag skrev om mina första spinningpass?) som råkade vara ett extralångt pass med enbart schlagermusik. Jag gillar verkligen F&S, det är så skön mentalitet där.

Hoppsan, då

Styrketränade i morse. Skönt som attan. Lite senare underdagen var jag på stan med Minna och avlade då ett besök på Budo&Fitness-butiken. Där gick det hur bra som helst att göra av med pengar... Och så blev jag så inspirerad att jag råkade gå på ett spinningpass under kvällen också. Oops. Nåja, det kändes jäkligt bra efteråt.

Familjeplanering

Alltså, vi tycks hela tiden vara en vuxen för lite i den här familjen. Då är det väl en märklig sak att skaffa ett till barn? Kanske borde vi adopterad en 35-årig litauer istället? Nåja, det är kanske lite sent påtänkt nu.

Manfred mår bra. *andas ut*

Sjukhus igen

Nä, nu är jag trött på att uppsöka sjukhus! Nu får mina nära och kära faktiskt bli/hålla sig friska! Det räcker nu, hör ni det?

Älskade make, jag vill ha dig hel och frisk här hemma. Eller möjligen hel och frisk på jobbet. Ingen annanstans.

Och bilskrälle, jag vill att du ska fungera!


Skärpning nu!

Oväntat besök

I fredags kväll hände något konstigt. Strax före midnatt kom en man in genom ytterdörren. Jag tyckte visserligen att han var vagt bekant, men tyckte ändå att det var lika bra att vi hälsade ordentligt, så jag sträckte fram handen och presenterade mig. Mannen sade att han också bor här i huset, och att vi tydligen är gifta. Konstigt.