Ytligheter

Det finns tillfällen då jag får erkännas vara en synnerligen ytlig människa. Idag är en sådan dag. Dagen har ägnats åt shopping (känner mig riktigt nöjd med det) till större delen. Och för att ytterligare understryka hur jäkla ytlig jag är idag bör berättas att jag funderar på min hårfärg. Att färga eller inte färga, det är frågan. Jag har haft planer på att låta min egna hårfärg växa ut, och sedan ge fasen i det ett tag, men nu är jag sugen på en fyllig brun färg. Avvaktar lite.

Ännu ett tecken på min ytlighet; bara för att Lisa skrivit så fint på sin bilddagbok har jag känt mig lite snyggare än jag gjort på länge. Tänk vad lättpåverkad man kan vara, då det kommer från rätt människa.

Fortfarande har Manfred inte fått sin födelsedagspresent. Det är banne mig helt försvunnen! Och jodå, jag hade visst köpt en sak åt honom. Obegripligt hur något kan försvinna så där.

Tre favoriter från Tjuvlyssnat:

"Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för en människa"

Falun centrum

Tjej ~20: Kan du typ prata med dig själv i huvudet?
Kille ~20: Ja, det är väl inte svårt!?
Tjejen: Men alltså ha munnen stängd och prata med dig själv, fast tyst.
Killen: Ja!
Tjejen: Så du kan säga typ “bajs” eller nåt? I huvudet.
Killen: Öh, ja. Tänka kallas det!
Tjejen: Är det tänka? Jag trodde det var typ när man funderade på saker. Inte när man sa nåt till sig själv… i huvudet… tyst.


“Det går ju faktiskt inte, Erik!”

Åhlens, Växjö

Två tjejer ~18 sitter utanför provrummen och tycks vänta på någon.
Tjej 1: Vet du att jag känner mig lite smutsig!
Tjej 2: Varför det?
Tjej 1: Jo men för att igår så tvingade Erik mig att kolla på porrfilm…
Tjej 2: Jaha?
Tjej 1: Och sen ville han lägga kinderägg i rumpan!
Tjej 2 (ser besvärad ut): Men alltså, Martina…
Tjej 1: Ja, eller nåt sånt. Nån form av chokladrelaterade kulor iallafall.
Man (som sitter bredvid och också tycks vänta på någon): Det kallas geishakulor, och jag tror att han hellre vill ha en MARTIN än en Martina!

“Eller jag menar shut up… eller vänta”

Torget, Karlstad

Tjej 1: Jag tycker det är så fånigt att använda engelska uttryck. Vi bor liksom i Sverige.
Tjej 2: Ah jo.
Tjej 1: Så totally lame alltså.
Tjej 2 tittar förvånat på tjej 1.
Tjej 1 (inser sitt misstag och säger surt): Käften.


Gissa förresten om folk tittar frågande då jag kommer med Minna i vagnen och det hörs härlig musik á la The Knife eller Depeche därifrån. Jag gillar ju att ungen har bra musiksmak, men ibland behöver jag få låna min mobil och det uppskattas inte.