Så oerhört dödstrött

Idag var vi och resten av världen på Ikea. Herregud så mycket folk det var där! Och jag hade glömt bärsjalen hemma, så vi var tvungna att ha två kundvagnar i denna trängsel. Mindre begåvat.

Sov inte så mycket i natt. Dels av oro för älskade lilla A, dels för att Viktor hade kolik, och dels för att...tja...jag sover helt enkelt inte. Ska packa upp våra shoppingfynd, ta ett varmt bad och sedan måste jag nog lägga mig innan jag svimmar av trötthet.

Skräckupplevelse

Barn ska kunna andas. De ska inte behöva åka ambulans. De ska få luft, och ligga och sova på natten. Just nu rinner tårarna, eftersom Minnas älskade kompis befinner sig på sjukhus efter att inte ha kunnat andas. Så fruktansvärt otäckt för hela den drabbade familjen. Sånt här ska inte hända.

Dags att forma till sig

Idag är jag lite missnöjd med att inte ha hunnit promenera längre än sex kilometer. Å andra sidan var Viktor så vänlig och sov då vi var på gymmet, vilket gjorde att jag kunde styrketräna effektivt i lugn och ro. Underbart skönt! Var fortfarande lite darrig i armarna fem timmar efter avslutat pass.

Nu sitter jag och surfar på Gymgrossisten och beställer lite nödvändigheter.

Viktor började förresten vända sig från mage till rygg förra veckan, innan sex veckors ålder. Det tycker jag är coolt. Trodde först att det var en slump, men han har gjort det flera gånger nu. Måste vara allt gymmande jag ägnade mig åt under graviditeten. :-)

Sex veckor

Här är han inte så inlindad i kläder... På begäran från Sofie ger jag er en mer avklädd pojke.

Den här bilden (älskar jag) har jag snott från Anki, min gamla lekis- och skolkamrat.

Censur

Så mycket jag skulle vilja skriva om, men jag kan inte. Så himla tråkigt att behöva censurera sig bara för att det finns rubbade människor. Nåja, beundra min ljuvliga son istället! Och tack Heléne för att du gosade med Viktor idag, så jag kunde träna färdigt!

Jag har det bra, jag

Jag är glad att jag har så underbara vänner runt om mig, och att jag har en så underbar familj. Det finns så många pundhuvuden överallt, och jag anstränger mig verkligen för att bara ignorera dem, att inte ödlsa energi på dem.

Att enbart fokusera på det som är bra, och låta negativa saker passera är väl inget jag direkt behärskar felfritt, men jag jobbar på det. Jag umgås med dem som jag faktiskt tycker om och mår bra av, och det är en ynnest!

Rusande eller berusande

Jag är lite avundsjuk på Minna som helt tycks sakna förmågan att gå. Hon springer överallt, hela tiden. Det är rätt coolt, tycker jag. Förstår mig inte riktigt på barn som inte springer hela tiden. Däremot tänker jag inte ta efter det, eftersom folk tittar så konstigt på en då. Det räcker som det är ändå, liksom. Fast kanske vore det lite roligt att rusa runt på Ica Maxi och kasta ner varorna i vagnen... Kan nästan vara värt att testa.

I går var jag på en av mina favoritbutiker och shoppade loss. Fick som vanligt bra hjälp, och fastnade alldeles för länge, pratandes om allt mellan himmel och jord. Me like!

Mässbesöket

My Lord, vad trött jag är! Dagens mässbesök var ett smärre äventyr...

Vilmer var vaken, tyst och snäll som alltid. Han sov en stund då Tessan bar honom i sjalen, men annars var han vaken och så där nöjd som bara Vilmer kan vara.

Viktor skrek mest hela tiden eftersom han hade ont i magen. Men han blev uppvaktad av alla kvinnorna i MC-Nyttmontern och pussad på fötterna av desamma

Alvin fick äntligen träffa sin idol Henning på riktigt, vilket gjorde honom så tagen att han somnade, bara så där. Han såg därför inte så jättemånga motorcyklar, men var ganska nöjd ändå, som det verkade. Han hann i varje fall även välja sig en snygg mössa, kräla runt på mässgolvet och springa som en galning.

Minna var i sitt esse... Hon fick assistera Lászlò i VIP-baren, flirta med Henning, busa med Jannika och Helena, välja sig en söt mössa, snatta från samma klädförsäljare, springa runt som en huvudlös höna, åla runt på mässgolvet, driva sin mor till vansinne, dregla massor med mineralvatten på sin pappas huvud och äta korv.

Mammorna hade fullt upp... Mässbesöket ägnades åt alltifrån att amma, byta blöjor, jaga busiga och galna barn, få lystna blickar av tuttgalna bikers, återlämna stöldgods, pussas med säljare på konkurrerande tidning, bli slickade i nacken av geniala hojbyggare, shoppa konstiga saker, klä på och av lelösa barn och försöka hinna fullborda någon mening emellanåt.

Det var ganska skönt att komma hem...

Om två år, då mässan är i Stockholm igen, ska de små barnen få stanna hemma eftersom de vid det laget är i samma ålder som Minna och Alvin nu...

I rörelse

Japp, idag känns det bra. Har inte hunnit ta det lugnt förrän nu, men dagen har varit klart lyckad. Började med att springa på Mammagumman, vilket var mycket trevligt. Småsprang sedan med Viktor till frissan (för att jag skulle klippas, inte han) och sedan vdare till gymmet. Styrketränade, ammade, bytte blöja, tröstade, styrketränade mer, pratade med Heléne, gick sedan hem, lämnade ryggsäcken, hämtade Minna på dagis, gick en sväng med Doris och sedan hem till Tessan.

Nu har jag klarat av kvällens nattningar, båda barnen sover, och jag har en stund i lugn och ro. Manfred är på mässan och dyker väl upp här hemma så småningom.

Känner mig effektiv, kompetent och nöjd idag. Dessutom var mina nya skor sköna att gå i, har gått en mil idag och ser inte röken av några skavsår. Hurra!

I morgon åker jag med Tessan och alla barn till mässan. Ska bli hur trevligt som helst.

Dagens roligaste läsning hittar ni här.

Gullungar

Minna och hennes älskade Alvin springer just nu fram och tillbaka hand i hand. Omöjligt att få en bra bild på dem eftersom de rör sig hela tiden. Minna gillar att hålla handen med Alvin, men då han försöker pussas eller kramas nekar hon. Antar att hon spelar svårflirtad. Nåja, det kan väl vara bra att hålla på sig.

Tanten ser ju ung ut!

En fantastisk sak hände i fredags! Jag var på den gröna affären och handlade hem lite godsaker. Då jag stod i kassan och det blev min tur att betala blev jag ombedd att visa legitimation! Hurra!

Ja, ja, kanske du tänker. Vilken stor grej. Sånt händer mig jämt. Men det händer inte mig jämt! Inte sedan jag fick barn. Faktum är att barn, hur ljuvliga de än är, är vad som får en att åldras. Tittar ibland på gamla bilder och slås av hur ung (och smal) jag faktiskt var för inte så länge sedan.

Numera ser jag gammal och sliten ut (tur då att jag har så söta barn så ingen bryr sig om mig då de är med), så att få visa leg på Systemet inte bara gör min dag, utan en hel vecka!

Att det sedan berodde på att jag hade mössa på mig betyder inget annat än att jag från och med nu alltid ska ha mössa på mig!

Dagens låt är Justified and Ancient med KLF, en låt från min ungdom.

Ancient är jag åtminstone, nästan.

Åh bebis!

Men nu blir jag matt! Igår kväll skickade jag en bild hit till bloggen, tillsammans med dagens tankar (okej, de var inte så många), men inte fasen finns det här. Frågan är vems blogg jag då uppdaterade...

Idag har jag äntligen, äntligen tränat. Härligt! Viktor sov sig igenom sitt livs första gymbesök. Det börjar således bra, hoppas han fortsätter vara lugn och tyst där ett tag till. Minna var inte lika behändig där, då det begav sig... Nåja, barn ska synas och höras, och det är mina väääldigt bra på.

Älskade lille Viktor vrålar just nu halsen av sig. Han har ont i magen. Igen. Önskar jag kunde hjälpa honom. Minifomen tar inte tillräckligt, jag hittar inget samband mellan min mat och hans smärta och det enda som kan lindra lite, lite är massage. Det skär i mig att mitt lilla hjärtegryn har så ont.

Orsaker till att inte blogga

Jag har varit slarvig med att uppdatera under de senaste dagarna. Men jag har goda skäl. Istället har jag:

Haft besök av mitt favvopreggo med son, gått långpromenader med familjen, hängt med Tessan och barnen, städat, gosat med mina ljuvliga barn, fått nervsammanbrott på min trotsiga dotter, haft Tessan och Patric med barn över på middag, lagat och ätit god mat och levt mitt svenssonliv.

Dagens låt är Pizzicato 5 med Twiggy, Twiggy.

Nog nu!

Jag gör som Tora och tipsar lite, för nu får det fan räcka. Det får räcka nu. Det går att hjälpa lite i varje fall. Gör något!

Fullt ös

Nej, nu är jag vansinnigt trött. Det är 180 från morgon till kväll, och jag ligger efter med sömnen. Men bra är i alla fall att jag promenerat elva kilometer idag, och hängt i lekparken med Tessan och alla barnen. Och i helgen är det dags för första träningspasset. Ska bli skönt. Idag är förresten Viktor en månad. Grattis min älskade pojke!

Tocken där miljö

Jag är lite stolt över det faktum att vi åtminstone gör lite saker för att vara miljövänliga:
Vi källsorterar soporna noga, handlar KRAV-odlade grönsaker, köper ekologisk mjölk och sånt, Svanenmärkta blöjor (borde kanske ha tygblöjor, men då tvättar man mycket med en tvättmaskin som drar en massa el-pest eller kolera, liksom), använder sällan bilen, har bara lågenergilampor, köper KRAV-märkt kaffe och vin, har inga apparater på standbyläge, använder miljömärkta tvättmedel och inget sköljmedel, äter väldigt sällan djur och så vidare, och så vidare.

Så... vad fasen är dealen med att motarbeta oss? Varför fick vi flera kilo jäkla telefonkatalog kastade på vår uppfart idag för?! Och vem, jag bara frågar VEM, under sjuttio använder i dag telefonkataloger? Räcker det inte om man bara delar ut dem på servicehus och liknande? Känns som sånt slöseri med resurser då vi bara kommer lämna katalogerna direkt i pappersinsamlingen.
stulen bild

E som i Effektiv

Ah, ännu en sån skön dag där jag hunnit med massor! Har hängt med mina sköna kids, härliga vänner med tillhörande kids, gått långpromenader, lagat god mat, rensat i garderober och städat. Okej, att jag åt hallongrottor till lunch/istället för lunch var väl inte så jäkla bright, men gott var det. Nu är det minst sagt dags att ta sig samman och börja äta som en vettig människa igen, jag måste reclaima min kropp, för bövelen!

Förresten är jag så jäkla glad att min älskade make faktiskt kan leva ganska länge utan kött. jag är så stolt över att han visat att det visst går att lära en gammal hund sitta. Han äter quorn och sojaprotein med glädje, och verkar faktiskt gilla det på riktigt. Jag är så lycklig!

Heliga bajs!

Vi såg på film igår. Jag hade valt den, och ångrade mitt val redan innan vi börjat se den...

Saken är nämligen den att jag har ett slags hatkärlek till skräckfilmer och rysare... Väljer ofta att se dem, trots att Manfred protesterar (och ja, jag retar honom gärna för att han är lite kyckling), men sedan sitter jag där och ångrar mig, är beredd att blunda, hoppar till för minsta lilla och mår lite dåligt (av rädsla, inte av äckel för blod; splatterfilmer får jag inte hyra). Efter filmen är jag sjuuukt mörkrädd och får tvinga mig själv till att inte tänka på filmen, för att jag överhuvudtaget ska klara av att sova någonsin mer. Lite masochistiskt lagd, kanske...?

Hur som helst så var filmen otäck men förbannat bra. Jag är nästan glad att vi såg den, trots allt.

Och ja, just det... Filmen hette El Orfanato.

Härlig dag

Vissa dagar är bättre än andra. Vissa dagar känner jag mig som en bättre mamma än annars. Idag var en sådan dag. Jag har verkligen underbara barn, och de är ljuvliga att hänga med! Dessutom har jag varit effektiv idag. Jag har storstädat (med Viktor i bärsjal), promenerat i två och en halv timme, lekt med Minna i lekparken och läst sagor samtidigt som jag ammat. Mmm jag är trött men nöjd. Mina ungar är så jäkla bra!

Extramake

Idag återgick vi så till vardagen. Minna var på dagis och Manfred på jobbet. På eftermiddagen började jag sedan räkna timmarna tills Manfred skulle komma hem igen. Men min underbara kloka dotter plockade fram substitutpappan, så vi klarade oss väldigt bra ändå. Timmarna bara flög fram då vi hängde med pappadockan. Tack svärmor!

Lika som bär

Jodå, nog fasen är jag en levande variant av Pinoccio. Ingen tvekan om den saken.

Bevis.


Fler bevis


Mer bevis.

Inte för att jag klagar, jag har ju alltid hävdat att en personlig näsa ger ansiktet mer intressant karaktär. Blir bara orolig att mindre vetande människor skulle kunna få för sig att min näsa växer för att jag ljuger.

Det nya året skulle ju bli Det Friska Året. Men här är vi, och ingen av oss är frisk alls. Jag har för fasen bihåleinflammation och luftrörskatarr, och det känns ju inte som något som skulle existera under Det Friska Året. Men återigen; det är bara kvarlevorna av 2008, det var ju ändå då jag blev sjuk. Och stackars lilla Viktor ligger här och kämpar för att kunna andas ordentligt. Elände.

Tveksam start

Nej, det är inte 2009 det är fel på. Det är 2008 som vägrar dö. Viktor blev förkyld innan årsskiftet, men han har bara blivit sämre nu. Därför är vi i skrivande stund på Huddinge. I samma rum som vi satt många timmar med Minna i höstas. Men som sagt, det nya året är oskyldigt, och jag klandrar enbart 2008.