Klart, färdigt och finito

Nu är räkningarna betalda för denna gång, och pengarna nästan slut. Eftersom jag får lite ångest av det så tänker jag att alla räkningarna faktiskt är betalda, att jag har tak över huvudet, bensin i bilen och mat i frysen.

Det är bara pengar, det är bara pengar, det är bara pengar.

Okej, det dämpade ångesten lite, Jag tar ett varv till: Det är bara pengar, det är bara pengar, det är bara pengar.

Betongfyllt huvud

Det känns som om någon hällt betong i näsan, öronen och halsen på mig. Jag knarkar Bafucin, Otrivin Comp, apelsiner och hoppas det blir kortvarigt (vilket det inte visar några som helst tecken på att vara).

Nej, jag har inte tid att sitta här. Jag ska bada i pepparmintsolja nu, och försöka rensa rören en smula. och tycka lite synd om mig själv.

Att ständigt bli besviken

Tidigare gjorde han mig besviken för min egen skull. Jag rannsakade ständigt mig själv och undrade vad jag gjorde fel. Nu gör han mig besviken för mina barns skull. Hans beteende påverkar förvisso mig personligen fortfarande, och gör fortfarande ont, men numera är det dock mer för mina barns skull jag sörjer. Varför bryr han sig inte om dem? Varför inser han inte att om han inte finns här för dem nu, kommer de inte finnas där för honom senare? Varför inser han inte vad han går miste om?

Jag tycker synd om honom, för allt han missar. Men mest synd tycker jag om mina barn, som försöker och försöker få hans uppmärksamhet.

Tänk att jag efter så många år fortfarande blir besviken. Jag vet ju egentligen att han i stort sett helt saknar känslor, men ändå verkar det alltid förvåna mig. Jag måste ha extremt dåligt minne, måste lära mig extremt långsamt.

Andnödshelg

Minnan, stackars lilla Minnan... Dessa eviga astmakvällar och nätter. Detta eviga hosta-så-hon-kräks-om-och-om igen. Hon är minst lika trött på det som jag. Att hålla fast henne och med tvinga i henne mediciner, att höra henne gråta mellan hostandet och kräkandet av ren frustration över att inte får sova... Värdelöst, hjärtskärande och totalt hopplöst.

der März Katze

Jag blir galen. Står snart inte ut längre. Herregud.

AA thinking XXX

Ja, jag känner mig explicit, och det är bara att acceptera. Faktum är att jag gillart. Känner mig just nu mer som mig själv än jag gjort på väldigt länge.

Jag gillar att bejaka mig själv och njuta av livet, så kan vi väl sammanfatta det hela just nu.

Yummy, yummy

Ibland känner man det så, helt enkelt. Det är bara att njuta så länge det varar.

Handjobs

Jag vill, vill, vill ha väggbonader eller broderade kuddar i stil med dessa!

Jag måste kanske lära mig brodera? Då kan jag göra mig något där det står "Det är inte jag, det är du" eller "Var tyst och klä av dig" eller något annat poetiskt. Hmmm snart är det jul, kanske någon som vill brodera åt mig?

Dig that GROOVE

Ah, underbara helg! Svettisdagarna blev helt över förväntan, på alla sätt. Ibland känns det som det finns en mening med allt. I korta drag sammanfattas helgen med följande ord: GROOVE i massor, dans fuego i massor, svett, glädje, fest, dans, hotell, samtal, aha-upplevelse, närhet, GROOVE, HIT (HögIntensivTräning) och mer svett.



Sammanfattningsvis: En mycket, mycket bra helg.

Älskade toalett

Glad Världstoalettdag! Idag kan vi tänka lite extra på hur lyckligt lottade vi är som har toaletter. Läs mer om det här. Känn dig sedan privilegierad som slipper riskera din hälsa ,och faktiskt ditt liv, eftersom du de facto inte behöver utsättas för de otäcka bakterier, parasiter och virus människor i tredje världen drabbas av...

Skynda! Tiden är knapp!

Tiden är knapp, och jag kan inte vänta medan livet rinner iväg. Livet är för kort för det, och min tid för dyrbar.

Kraftlös

Jag är helt kraftlös just nu, och känner det som om min kropp motarbetar mig. Det gick så långt att jag till och med var hemma från jobbet idag. Ville liksom bara rulla ihop mig till en boll, lägga mig under ett bord och dö litelitegrann. Efter några timmars sömn kändes det fortfarande inte bättre, men efter några värktabletter tog det sig.

Två telefonsamtal senare känner jag mig faktiskt nästan som en människa, trots allt. Första samtalet handlade om att efter ett möte på måndag så är allt, precis allt, som har med skilsmässan att göra helt färdigt och klart. Jag kan inte nog påpeka hur skönt det ska bli, och vilken lättnad det innebär. Samtal nummer två var från en väldigt fin och empatisk människa som värmde mitt hjärta genom att vara en medmänniska då jag behövde det som bäst. Sånt ger kraft.

Nu orkar jag nog bita ihop lite.

De hamrar och spikar

Det är fascinerande att lyssna då en person 50+ skriver på en dator. Tangenterna hamras ner, som vore det en skrivmaskin. Jag lyssnar och försöker låta bli att emellanåt skoja till det med ett "pling!" ...

Rött, rött, rött

Har du någonsin spelat Sims? I så fall förstår du vad det betyder att min humörmätare börjar bli illröd. Den har gått från svagt röd till illröd under dagen. Det enda som kan hjälpa nu är barngos, eller om jag på något mirakulöst sätt plötsligt skulle bli smärtfri.

Kärlek

Istället för att gnälla på allt som just nu gör mig på dåligt humör och får mig att må sopigt så slänger jag in en bild på lilla Minnan som lagar mat. Är det inte konstruktivt av mig, så säg?

Minnan är för övrigt en väldigt hängiven kock.

BajsFredag

Inte riktigt lika positivt som för en vecka sedan... Men å andra sidan inleddes dagen med att jag åkte hela vägen till jobbet utan mina nycklar, vilket gjorde att jag inte kom in alls. Alltså åkte jag hem och hämtade nycklarna och tillbaka igen. Lite migrän på det, mycket ibs och BajsFredag var ett faktum.

Nåja, nu är Anna här och migränen borta. Låt helgen börja!

IBS in absurdum

Ska det verkligen vara så här, på riktigt? Ska det vara så att jag inte kan äta grönsaker eller kolhydrater utan att få världens magsjukesymptom? Och med magsjukesymptom menar jag typ allt det innebär, fast utan att det smittar, eftersom det de facto inte är magsjuka utan IBS.

Jag är så leds!

Så.
Leds.

Ska det verkligen vara så här? Ska det?

Ljus i tunneln, kanske?

Vågar jag hoppas på en ljusning? Ska jag gå mot ljuset i tunneln? Har VDn faktiskt planer för mig på riktigt, som hon antyder, eller har hon bara ett grymt bisarrt sinne för humor? Det verkar hur som helst som om vissa saker i mitt liv kan vara på väg att lösa sig, och herrejösses vad jag hoppas att det är så! Det verkar dessutom som om jag inte alls involveras i den turbulens som i övrigt tycks råda, och det bevisar i så fall att snällhet (dock inte dumsnällhet) lönar sig.

Kärlek och respekt ÄR alltså så jävla svårt

Det är för lite kärlek i världen. Det är för mycket baktalande och intrigerande, även på sådana ställen där man tycker att sånt inte borde förekomma.

Jag ledsnar lite på alltihop och kan inte låta bli att undra om det är någon grundläggande drift vi människor har. Måste folk prata skit om andra för att själva må bra? Så illa kan det väl inte vara? Kan en människa som pratar skit om andra verkligen må bra?

Mer kärlek åt alla!

Kärlek och respekt, ska det vara så jävla svårt?

Nej då, inget har hänt, bli inte oroliga, mina vänner. Det bara känns ibland som om saker är krångligare än de borde behöva vara.

Jag försöker njuta av livet och passa på att ha roligt så snart tillfälle ges, eftersom man aldrig vet när det blir dags nästa gång. Livet är för kort för att man inte ska ta tillvara på allt som är bra och vårda det ömt.

Njut, älska, lev!

Jag, en fredsmäklare

Faktum är att jag borde sikta in mig på ett arbete som fredsmäklare i FN, det borde ju vara en kakbit att arbeta på så sätt efter att ha varit ensamstående med två småbarn ett tag. Alla dessa konflikter barnen emellan, allt detta medlande, kompromissande och förhandlande... Värsta preppandet inför ett jobb som fredsmäklare, I tell you!

Intensiva helg

Efter en NakenFredag var det igår dags för en aktiv och spännande dag. Inledningsvis ledde jag mitt spinpass, och var så galet glad åt att ha en nästan fullsatt sal, trots att det var lördagmorgon. Efter det blev det en snabb vända i gymmet, och sedan hem för dusch och grötlunch.

En biltur senare var det dags för en långritt i den sörmländska naturen, i strålande höstsol. Bra sällskap, snabba hästar, frisk luft, vacker natur... Bra, helt enkelt.

Efter ridturen bar det av vidare mot mitt jobb, där det var helt folktomt och stängt. Ett snabbt däckskifte i garaget senare och det var så dags att bada bastu. En varm bastu, mörk rom, fint sällskap, en isande kall mörk sjö... En upplevelse som gjorde gott både för kropp och själ.

Kvällen ägnades sedan åt vin, prat, mat, glass, musik och mer prat.

Och det mina vänner, det är vad vi kallar en SuperLördag.

Söndagen har inte varit speciellt aktiv, men bra den också. Speciellt sedan jag fick hem finbarna ikväll.
Men nu är den här mamman trött och säger god natt!

Glad NakenFredag!

Okej, om jag ska vara riktigt ärlig har jag inte börjat firandet ännu, men snart så. Jag har i alla fall gått ett steg i rätt riktning, så snart börjar firandet.

Imorgon väntar sedan spinning, ridning, däckbyte, bastu och dopp i Yngern tätt följt av middag och vin. Det måste betyda Superlördag, det.

Ha en härlig helg nu, vänner!

NakenFredag

Imorgon är det NakenFredag, bara så ni vet. Glöm inte att fira det! Själv ska jag fira så mycket jag bara kan.

Kul på jobbet

Då man arbetar kväll som handyperson på mitt jobb, och alla poliser som huserar i stora konferenslokalen gått iväg för att äta middag, då skulle man kunna roa sig en liten stund. Man skulle, rent hypotetiskt kunna gå in i konferenslokalen, slå på miken och sedan i mörkret sjunga för allt vad rösten och ljudanläggningen håller. man skulle kunna göra det alltså. Om man är lite skruvadoch ganska barnslig. Jag skulle givetvis aldrig göra något dylikt, inte...

Tisdagstankar

Titta vad jag fått av Rouva! Tack och kram! Jag är dock kass på att göra det som man "ska" göra sen, så det hoppar jag över.

En rolig sak vi bestämde på jobbet idag: Den första varje månad ska vi doppa oss i sjön framöver. Novembers dopp klarades av igår. Det var...friskt. Tio minuter efteråt började jag återfå känseln i benen, typ.

Olagom

Ibland slår det mig att jag är så jäkla olagom som man bara kan bli. Extremt olagom, faktiskt. Och vet ni vad? Jag trivs! Det är så skönt att få kasta huvudet bakåt och skratta ohämmat, att få dra just det sjuka skämtet som dyker upp i mitt huvud just där och då, så skönt att ha kommit till den punkt där jag faktiskt känner att jag får vara den jag är, och att jag är bra som jag är.