Valborgsmässoafton

Det gör lite lite ont i mig att jag inte bor och firar i Uppsala. Å andra sidan gläds jag åt, och firar, att jag har en tillvidareanställning på ett ställe jag verkligen gillar, och att älskade mamma unnat sig att gå i pension denna vecka.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kuckeliku

För svindlande många år sedan fick jag en påsktupp av min då mycket unge lillebror. Varje gång påsken är över är det med en smula vemod jag plockar undan tuppen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Djurgården

Jag har jättemånga djur i mitt badrum.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Men bajs också!

Åh, jag kämpar så hårt för att vara en glad och positiv människa, men precis just nu orkar jag inte alls. Den här månadens räkningsskörd var bara för jobbig och återigen har jag ont i magen av ångest.

Fan, fan, fan.

Och när jag ändå är igång kan jag lika gärna fortsätta:
Jag längtar ihjäl mig efter mina barn! Jag känner mig ensam! Jag vill träffa min familj mer! Jag vill umgås med mina vänner!

Skitkväll. Inga endorfiner i världen hjälper mot det här. Lika bra att lägga sig.

Nä, nu säger vi god natt

Fjorton timmars arbetsdag, fyra olika avdelningar, löprunda i skogen, nu är jag trött. God natt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tack gode Gud...

...för endorfiner. Ett gympass och en löprunda senare känns livet hyggligt harmoniskt. Kanske gjorde ett sms och ett mms från en förstående pappa till två finbarn susen också.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Saknad

Jag lämnade barnen på förskolan i morse, och får nu inte se dem förrän på fredag.

Vi har varit tillsammans hela helgen, men nu värker det i mig av saknad. Bara vetskapen om att det dröjer flera dagar ger sådan ångest.

Det är inte meningen att man ska vara ifrån sina barn på det sättet, men...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skitiga barn...

...är glada barn. Skitiga barn är glada barn. Skitiga barn är glada barn.


Vilken helg! All denna utevistelse! All denna lek! Alla dessa roligheter!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är som att lära sig cykla

Jag klara't

Heja mig, nu har jag grönt kort.





- Posted using BlogPress from my iPhone

Cykeltur

- Posted using BlogPress from my iPhone

The only way is up

Imorgon ska jag göra provet för att få grönt kort i topprepsklättring. Just nu håller jag på att flippa ur lite grann. Jag minns allt utom den lilla detaljen kring hur man ska göra knopen i selen och liksom snöra fast den som ska klättra.

Fast nu när jag tänker på det är det mer än så jag inte minns. Ååååh, varför gör jag det här? Eller snarare, varför har jag inte övat på dessa moment sedan kursen, jag som glömmer nya saker så vansinnigt snabbt. Mäh, hur ska det gåååå?

Vakthunden

Rex spanar efter buset.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Kärlek

- Posted using BlogPress from my iPhone

Långfredagspromenad

Efter fyrtiofem minuters bråkande pussas finbarna igen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Praoeleverna

Barnen hjälper mig på jobbet idag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag lever!

Jösses vad det var lyckat igår! Personalfest i nostalgins tecken, en utmärkt ursäkt att få leka och vara hejdlöst barnslig. Förutom mat, prat, vin, förrädisk bål och bra umgänge innehöll kvällen element såsom Burken, Under Hökens Vingar och lite Kull.

Dans i Bastuns lounge, bastubad och årets första (tre) dopp i Yngern efter det.

Sist i säng och först upp.

Idag vaknade jag och kände mig mer död än levande. Allt gick långsamt och jag var synnerligen åksjuk fram till efter frukosten. En liter te med absurda mängder grädde rådde bot på det hela, och bakfyllan var nog mest vätskebrist, trots allt.

På kvällen lyckades jag leda spinpasset, och det med viss hjälp från  mina små finbarn, som var tvungna att följa med.

Men nu, nu är jag tusan så trött. Och åååååaaaaaaaah!!! jag måste gå och hänga upp en hel laddning tvätt innan jag får sova. Damn it!

Och så

...är tillvaron ganska bra igen. Strutsmentalitet gör susen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Parentes

Den som inte riktigt orkar med ett inlägg där jag inte är positiv kan hoppa över detta.

Just nu känns det rätt jobbigt. Som att springa i axeldjup gelé, ungefär. Jag vet vad jag skulle behöva göra för att förändra min livssituation till det bättre, och få ordning på saker, men inte hur.

Jag vill bara stoppa huvudet i sanden och förtränga. Köra på som vanligt och låtsas som ingenting. Snart är jag vaken nog att ta på mig min gladmask, men ännu är jag lite trött, och därigenom mer sårbar.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En dag på jobbet

Sånt här är jag tvungen att göra på mitt jobb ibland, och det är ju inte jättetråkigt direkt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tisdagmorgon

Åh, det är bara tisdag idag! Och vi som är så trötta! Tack och lov att det är kortvecka.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vila i frid

Det här måste betyda att vi nu, tyvärr, får förklara burlesken död.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tänk bara

Lycka är att ligga med en fin unge på vardera arm och lyssna på hur de funderar.
Minnan:
-Jag tänker på Afrika, och alla djur som finns där.
Vikorv:
-Jag åsså! Jag tänker på Bolibompadraken!
Minnan:
-Jag tänker på elefanter, giraffer, fåglar och katter. Finns det katter i Afrika?
Vikorv:
-Jaaa! Och jag ska drömma om dem!

Älskade fina små barn, så mycket som rör sig i era vackra huvuden!

Men AJ!

Jag har ont i min fot, och just nu är jag lite gnällig. Det är tydligen en stressfraktur/marschfraktur, något som uppkommer då man exempelvis ofta går längre sträckor i hårda kängor (såsom mina arbetsskor, de skor jag måste ha för att få köra traktor och så). Jag har blivit ordinerad att fortsätta som vanligt, fast inte löpträna på 4-6 veckor. Möjligen skulle jag försöka sitta lite mer, tyckte läkaren. Mmm...så blir jag populär på jobbet...

Nu har jag haft så här i tre veckor och det visar inga tecken på att bli bättre. Snarare tvärtom. Nu är jag leds! Så här kan jag ju inte ha det. Är det månne dags att amputera foten?

Upp, upp

Idag har Anna och jag klättrat. Oj, vad vi klättrat! Och oj vad roligt det var! Lite promenader, familjehäng, grillmiddag, vin och mörk choklad på det... Lycka. Min finaste mamma, bästa Anna och finbarn i kombination, är bäst av allt.

Hej hej helg!

Anna är här nu, vilket har en otroligt humörhöjande effekt. Imorgon kommer dessutom mamma. Som om detta inte var nog ska Anna och jag klättra på Karbin imorgon. Hurra för helgen!

En helt vanlig dag

Jag fick pussar och kramar i morse av nyvakna barn. Jag har arbetat utomhus idag, i den värmande vårsolen. Jag har promenerat med finfina hundar. Jag har skrattat med kollegor. Jag har lett ett spinningpass, svettats och fått härligt gensvar från deltagarna. Jag har pratat i telefon med en kär vän. Jag har ätit en sen, men god middag. Jag myser i soffan med en snarkande snygghund.

Det gäller att ta tillvara på guldkornen i livet och verkligen njuta av det, så snart tillfälle ges.

Aka kaka...

Dagen har varit fylld av kärlek! Kärlek på förmiddagen, kärlek vid lunch och galet mycket kärlek på eftermiddagen.

Oj, skrev jag kärlek? Jag menade kakor! Jag har ingen impulskontroll, det är bara att konstatera. Men gott var det.

Å ena sidan

Jag trivs väldigt bra med min tillvaro och mitt liv, men noterar att jag känner viss längtan efter vuxennärhet, och då tänker jag främst på psykisk närhet.

Å ena sidan trivs jag som jag har det, å andra sidan kan jag sakna att ingå i en enhet, på det sätt man gör i ett sunt förhållande.

+-0, kanske?

+ Promenader
+ Kroppsarbete
+ Gymmande
+ Städning

- Kakor
- Kakor
- Kakor
- Bröd
- Pasta
- Bommersviksmat

Nej, min minussida överväger plussidan idag, det är således inte så konstigt att jag tycks utveckla en grovarbetarmage.

Älskade finbarna

Vi har som sagt varit lediga idag, och det var fint. Dagen har innhållit en promenad med hund, barn och skrinda.

Under promenaden bröt dock Minnan ihop eftersom vi inte hittade så många sniglar. Hon ville verkligen se sniglar.
-Sniiiglaaaar *störtgråt* Sniiiglaaar!!

Lite lunch, gos och sånt på det och sedan var vi i skogen i två timmar och lekte. Barnen åt sedan middag hos Sanne medan jag bytte däck på hennes bil.

Jag är väl medveten om att detta inlägg är alldeles urtrist att lösa, men det är bara en anledning fr mig att få lägga upp bilder på mina finbarn, så klart.

Lata måndag

Idag är vi lediga. Solen skiner , fåglarna kvittrar och jag sitter på ett gammalt träd medan barnen springer i kapp. En skogsglänta nära byns centrum är verkligen något att njuta av.

Jag vill inte vara en på tusen

På bipacksedeln till min tämligen starka allergimedicin Tavegyl läser jag om biverkningar;

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 användare): Trötthet, dåsighet, speciellt i början av behandling.
Sällsynta (förekommer hos färre än 1 av 1 000 användare): Uppjagat tillstånd, speciellt hos barn, magsmärtor, förstoppning.

Trötthet/dåsighet, check! Det är som att vara tillbaka i spädbarnsdimman.

Magsmärtor, check! Herrej*ajösses vad jag har ont i magen! Och antingen håller jag på att bli tjock med raketfart eller så har jag hittat en till biverkning; svullenhet! Jag ser för närvarande en smula gravid ut, och det är ju onekligen ett synnerligen tveksamt nöje.

Åh, vad jag hoppas dessa biverkningar är övergående, för annars kommer det vara väääldigt jobbiga veckor framöver.

Ommodifieringar

Jag skissar på nästkommande tatueringar och drömmer om bodymodifications. Det finns så mycket jag vill göra!

Rött är inte alltid rätt

Jag är trött på min röda färg! Den färgar av sig överallt, går ut och blir dassig på nolltid och dessutom ser jag dötrist ut så här. Jag vill inte se ut som en medelålders tant, jag vill vara vithårig igen...

Comic Sans, min Nemesis

Om man får en kallelse som den ovan, då vet man att det är dags att byta mödravårdscentral. En gynekolg, eller annan rota-i-skrevet-person som lider av så total estetisk dyslexi kan inte vara att lita på. Av principskäl går jag i nte till någon som använder sig av det typsnittet, så enkelt är det.

Ondsinta pollen

Det är fint med vår, men jag är det inte. Känner mig som en försökskanin med mina rinnande ögon, kliande hals, snörvlande och allmänna uschlighet. Försökskanin eller tjackpundare på detox.

Nåja, några veckors kliande av ögonen och sen blir det bra igen...

Förbannade tyngdlag!

Tyngdlagen är jobbig som tusan nuförtiden. Den drar obönhörligen ögonlocken, kinderna, halsskinnet, tuttarna och rumpan mot marken och det enda som kan lindra är väl om jag typ hänger uppochner hädanefter. Det verkar opraktiskt och krångligt att hänga uppochner, så jag får gå snabbare och skratta ännu mer istället.

Ärrad hjälte

Viktor dagen efter sitt äventyr... Trälådshörn är hårda, små pojkar är mjuka. Två stygn i pannan och en massa timmar på barnakuter, det var Viktors söndagkväll med mig.

(Nej, det var inte hos mig det hände, men det är inte självklart för alla att djupa sår måste sys)

Flexibel som f*n!

Ibland blir det inte alls som man tänkt sig.

Vi åker fram och tillbaka mellan sjukhusen ikväll, jag och Viktor.

Värsta tiden på veckan

För en ensamstående småbarnsmamma, som jobbar heltid och har ett smått hektiskt livspussel är den absolut värsta tiden på veckan helt klart fredagar mellan 16.30 och 19.00. Trötta barn, trött mamma, stress hem, panikfixa mat, barn som gråter, barn som bråkar med varandra, barn som vägrar äta maten, tömma diskmaskin, hänga upp tvätten, dammsuga och snygga upp det värsta, tvätta bort förskolesmuts, röja köket... Andas...

Värsta tiden på hela veckan, men ack så skönt då man tar sig förbi det.