Kvällsrutiner

Som förälder är man antagligen alltid rädd att göra fel, vem vill ha på sitt samvete att man förstört sitt barn, liksom? Som förstagångsförälder är det troligen ännu värre. första barnet blir ju något av en försökskanin. Jätteläskigt! Det gäller att skaffa en stor familj. Då blir man väl antagligen bättre och bättre på att fostra och ta hand om sina barn, eller...?

Nu är det andra kvällen Minna får somna i sin egen säng. Andra kvällen i hennes liv hon inte får ligga tätt intill mig och snutta sig till sömns. Hon har gråtit massor, jag har stålsatt mig och försökt att inte gå sönder inombords av hennes gråt. Åh, vad svårt det är! Hur vet man om man gör rätt?? Tänk om hon upplever världens trauma och måste gå i terapi på grund av detta?

Har i varje fall försökt kompromissa nu. BVC tyckte Minna skulle sova i egen säng och att vi skulle minska amningen på nätterna, genom att Manfred tar hand om henne en hel del. Minna har åtminstone fått somna i egen säng, och så får hon komma över till vår säng då hon vaknar. Varken hon eller jag är nog redo för några jätteförändringar ännu, känns det som.

Apropå att göra fel, är japaner världsbäst på engelska, eller vad?