Frälst

Sådär ja! Jag var alltså totalt emot det, fattade inte vad det gick ut på och tyckte bara det verkade helt överskattat. Jag hade så fel.

Japp, det är sant; Jag hade FEL. Det ni! Jag kan minsann erkänna det också.

Nu är jag hur som helst lite lätt besatt av att hitta gamla vänner och bekanta. Har redan stött på/återupptagit kontakten med en massa människor jag saknat och tycker om. Jag är så glad! Dessutom har jag tagit mod till mig och, till slut, bett ett ex jag behandlade vansinnigt illa en gång i tiden, om ursäkt. Jag hoppas han förstår att min ursäkt är uppriktid, att han accepterar den, och att han inte hänger ut mig alldeles på sin sida eller så. Nåväl, om han gör det så har jag nog gjort mig förtjänt av det. Jag var verkligen en kall och empatilös människa då jag var yngre. Tror jag bättrat mig något. Hoppas.



Hade en underbart trevlig dag idag. Först var vi på gymmet och tränade (tack och lov att Mariana var med och kunde hjälpa mig med Minna då hon ledsnade helt!), sedan skyndade jag mig hem och fräschade upp mig något för att sedan träffa några (förhållandevis) nya kompisar på lunch. Blev bjuden på god mat, och tiden bara flög iväg.

Jag gillar banne mig att bo där vi gör ändå, har ingen direkt brådska att byta stad, trotts allt. Vem hade kunnat tro det?