Tack 2010, välkommen 2011

Det har på det hela taget varit ett bra år, måste jag säga. Visserligen blev jag hundlös i början på året, men sedan har saker och ting ordnat till sig bättre och bättre. Skilsmässan är helt färdig, bostaden står på mig, jag har ett jobb jag trivs med, jag är färdig spinningledare och tillvaron känns synnerligen harmonisk på alla sätt.

Och dessutom tror jag stenhårt på 2011, det känns som en bra sifferkombination som säkert innebär ett väldigt bra år. Jag ska jobba aktivt för att det blir så för barnen och mig.

Tack 2010 och varmt välkommen 2011!
Gott nytt år!

Rörande rörelse

Idag har varit en bra dag, motionsmässigt. Fyra och en halv timmes intensivt flyttstädande och sedan en sju kilometers löprunda i hyggligt tempo (med tanke på att jag nu inte tränat på tre veckor så var det riktigt bra). Det var härligt att få springa igen, även om jag nu inte riktigt är så där finlemmad och lätt att jag löper som en gasell. Snarare lufsar jag väl fram, i bland snabbare, men ändå. Det gills. Oh ja, det gills, banne mig!

Gör om mig!

Ålderskris eller försenad revolt? Borde jag ha vuxit i från sånt? Neeeh! Jag ska nog banne mig ta och göra en cheekpiercing, jag. Kanske ska det vara ett nyårslöfte det med...? Fortsättning följer.

Mitt nyårslöfte 2011

Jag filar och funderar på mitt nyårslöfte. Egentligen är det alldeles för klyschigt med nyårslöften, men... Jag behöver lova mig själv några saker:

• jag lovar att fortsätta vara rädd om mig själv och mitt liv
• jag lovar att om jag råkar utsätta mig för destruktiva element/personer minimera skadan så gott det går
• jag lovar att stå upp för mig själv och det som är viktigt för mig, ännu mer än nu
• jag lovar att försöka att inte skämmas
• jag lovar att vara mig, den jag verkligen är, och känna att jag är bra just så
• jag lovar att fortsätta säga min mening och våga sticka ut hakan, även då det känns skrämmande

Hem, kära hem

Jag tycker om mitt hem, och att få bestämma själv hur jag vill ha det. Det känns fint, faktiskt. Och jag tycker om att ha en snäll, pysslig syster som ger mig fina julklappar.

Multipla personligheter

Det är banne mig inte helt lätt att hålla reda på vem man är i det här hemmet. Ena stunden ropar barnen på mig genom att ropa "mamma", nästa gång de gör det leker de och blir irriterade då jag svarar.

Plötsligt ropar de "Pettson" och då är det bara att falla in i rollen som 60+ virrig gubbe (en roll jag gör förvånansvärt väl). och i nästa stund ska jag vara Skalman.

Inte helt lätt att ha koll på läget alltså. Och för att förvirra mig ytterligare studsar jag ju till var gång jag ser mig i spegeln, tack vare min nya hårfärg. Ack ja...

Julfirandet

I stort sett var det just så här som Anna beskriver det, vårt julfirande. Så, och med en hel del promenader, hundbesök, skridskoåkning för Minnan och absurt mycket hostande och snorande från mig.

Ikväll är jag hemma och hostar lungorna ur mig istället för att vara på Dekadance och festa loss i min nya fina latexklänning. Känns som en rejäl felprioritering det, måste jag säga. Hoppas det är värt det så jag blir frisk någon gång. Det känns helt värdelöst att inte kunna träna nu. Jag börjar förvandlas till Jell-O!

Jul, jul, strålande jul

Ibland räcker orden inte till. Därför blir det bara så här nu: Jag har en underbar jul, och det är fantastiskt.

God jul!

Flocken är samlad, maten är färdig och här sitter jag, drickandes rom, medan jag slår in paket. Livet är underbart! God jul, vänner!

Finaste komplimangen

FinJohannan ringde och gav mig den bästa och finaste komplimangen ever. Den ska jag plocka fram och tänka extra på de gånger då tillvaron känns tung. Blev så själaglad och rörd så orden inte räcker till.

Annars är banne mig läget under oanligt god kontroll här. Julefriden närmar sig, tror jag. Den ekologiska julskinkan är kokt och ska griljeras ikväll, på verandan har jag julgodis i drivor, köttbullarna (på ekologisk färs så klart) gjorde jag för en vecka sedan och tja, allt annat är också färdigt. HA! Trodde ni verkligen att jag är så välorganiserad och flitig att allt är färdigt? Nej, nej...nu ska jag bege mig ner på stan och köpa julklappar tillsammans med alla andra dumskallar som också är ute i sista sekund. Som tur är både luktar jag illa av gårdagens vitlöksbombning och hostar lungorna ur mig typ hela tiden, så jag räknar kallt med att slippa köa...

Förlåt, medmänniskor, för att jag stinker

Jag fick ett tips på hur man effektivt tar kål på en förkylning och testade det.  I "receptet" skulle man blanda samman följande ingredienser, men jag gjorde en annorlunda variant. Ingredienserna:

• saften från 1 grapefrukt
• saften från 2 apelsiner
• saften från 1 citron
• en msk honung (som jag glömde ha i, inser jag nu, typiskt!)
• så mycket pressad vitlök som magen pallar med

Jag blandade det drickbara för sig, finhackade tre vitlöksklyftor (eftersom två meterhöga medborgare lekt bort mig vitlökspress) och bladade dem med lite olivolja. Två Rennie före gjorde tricket.

Väl på affären, där jag skulle kompletteringshandla (eftersom jag är smått dement och alltid glömmer inköpslistan hemma) noterar jag hur folk går omvägar runt mig. Efter att en man hostat till, sagt "Oj", vänt sig om och tittat på mig, sagt "Jaha" och sedan gått och ställt sig några meter bort insåg jag att jag verkligen luktade riktigt illa. Nu återstår att se om jag blir frisk... I så fall är det sååå värt det!

Imorgon tar jag en ny kur, bara så ni vet, kära familj... Men välkomna hit, för all del!

Ödets ironi

Det är minst sagt ironiskt att jag har en dotter som idag gått runt som en minipundare och gråtit efter godis. Hon har kvidit, tjatat, hotat, bett och förhandlat. Det bästa var nog när hon väste, verkligen väste: Mamma, har du något? Har du lite jag kan få? Bara en? Snälla?

Här poserar Minnan dock lite käckt med en varmkorv. Åh, mänskligheten.

Är det så här det blir när man är betong hård med lördagsgodis? Stackars barn. Själv har jag, fylld av dubbelmoral, så klart ätit lite choklad här i afton. Men jag lovar att borsta tänderna noga!

Tålamodstestet

Att åka på Ikea med två små barn i jultider, då det är kallt ute och man behöver mycket ytterkläder, ett av barnen är riktigt risig i magen, man själv hostar lungorna ur sig och planen är att köpa stora tunga möbler...det är ett spännande test av tålamodet, vill jag lova. I det här fallet mest ett test av andras tålamod...

Det är fint med unga vänner som själva inte har barn, och som gärna underhåller andras! Detär fint med vänner i allmänhet, och mina vänner i synnerhet.

Jag hoppas inte blondiner har roligare...

För om blondiner har roligare kommer den närmaste tiden vara lite småtrist...

Smittor, smittor

Nu är jag trott på att vara förkyld. Den här gången föranleddes det hela inte ens av något roligt fysiskt samkväm, vilket gör det än mer onödigt.

Och det där med vinterkräksjukan är jag inte helt hundra på att vi klarade oss ifrån, trots allt...

Jag tycker om vintern, kylan och snön, det gör jag verkligen. Vad jag inte gillar är alla jäkla basilusker och skit.

Grattis till er

Till er som inte råkat ut för mig i berusat tillständ säger jag bara: Grattis!

Och jag har absolut ingen aning om vad jag håller på med här. Faktiskt.

Det kan nämligen vara så att jag är världshistoriens jobbigaste och mest enerverande person med mycket alkohol i kroppen. Jag är ju ingen picknick annars heller, men med lite promille är jag liksom upphöjt till 10, och det innebär en hel del, det.

Inte okej, inte okej alls

Dumma fanskap. Hur kan man? Man får inte ta andras saker.

Man. Får. Inte.

Jag har en så ledsen liten dotter som undrar varför någon tagit hennes kälke, som är rädd och tycker det är otäckt att någon gjort det, och som på ett påtagligt sätt idag fått lära sig att det finns de som verkligen skiter i andra människor och tar vad de vill ha.

Man tar inte sådant som inte tillhör en.

Man. Får. Inte.

Minnan och Vikorven på kälken de brukade ha.

Guldkant på en grå dag

Jag hittade något som gjorde den här dagen så mycket bättre än den annars skulle ha varit. Jag finner inte ord för hur genial, hysteriskt rolig och helt underbar denna blogg är. Jag önskar jag kunde skriva bara en liten bråkdel så roligt som denna Jonas gör.

Snott från bloggen, så ni ska förstå hur bra det är (om en fantastisk röd pyjamas/dress): "Håller sig lika fin i många, många, många sköna år". Riktat till en målgrupp som kanske har en 5-6 år kvar att leva, majoriteten av dem osköna på nivåer av typen ramla ur sängen under ensamjulen på en underbemannad geriatrikavdelning och sedan i timmar ligga på ett ledsamt linolueumgolv och skrika ut en hel livstid av ackumulerade besvikelser innan någon slutligen hör en. Under allt det håller sig denna dress från Damella elegant och skön.

Men...NEJ!

Inte han! Nej, nej, nej, nej! Ibland gör sanningen så fruktansvärt ont,  och besvikelsen skär som en kniv i hjärtat. Hur kunde han? Varför gjorde han det? Vad händer nu? Hur mår han? Hur mår hans barn? Fan också! Fan, fan, fan, fan!

Jullovandes

Barnen fick, lite abrupt så där, jullov från och med idag. På förskolan härjar, verkligen härjar, vinterkräksjukan.

Visserligen kommer vi bli galna på varandra här hemma, eftersom barnen blir så rastlösa av att inte träffa kompisar dagligen, men så länge de inte kräks är jag glad.

Imorgon är det julfest på jobbet. Även där gäller antikräkpolicyn, känner jag. Så länge ingen kräks är jag glad.

Alla vet ju hur det brukar bli på firmafester, så det här känns spännande. Faktum är att det är min första, riktiga. De middagar vi var ute och på då jag jobbade kommunalt gills liksom inte. Fattiga kommunalhjon dricker inte mycket då de själva måste pröjsa.

Grattis Vikorv!

Min fina lilla Vikorv fyller två år idag. Orden räcker inte till att beskriva den kärlek jag känner för honom. Men en bild säger ju mer än tusen ord, så...

Hur man bygger bebisar

Förresten så kan det börja bli dags att börja berätta så smått hur saker och ting funkar. För ett år sedan frågade Minnan vem som byggt henne, och nöjde sig med att det var jag och hennes pappa som gjort det, och som byggt Viktor (visserligen följde några ytterligare frågor om vem som byggt mig och vem som byggt pappan och så vidare). Nu frågar hon alltså hur man bygger bebisar...

Hur jag löser det hela? Jag läser (men ännu så länge bara valda delar och väääldigt basic)!

Saker hon säger

Det var egentligen en kort nattning igår, men innan Minnan kom till ro pratade hon febrilt:

-Vad fin du är!
-Åh, jag tycker så mycket om dig!
-Varför blev du inte brandman eller polis?
-Vad Viktor är hostig. Stackars honom. Vi får se om han är det imorgon också.
-Alla som känner mig tycker att du är jättefin.
-Mamma, hur bygger man bebisar?
-Har vi den boken?
-Hämtar du mig på förskolan imorgon?
-Ska vi läsa boken efter maten?
-Tänk att Viktor sover med traktorn.
-Jag är faktiskt jättetörstig.
-Det var gott, tack.
-Blundar du också, mamma?
-Håll min hand.
Zzzzz

Och det på en nattning som tog tio minuter...

What a wicked world

Mitt inlägg i kväll blir ett helt annat än jag från början tänkt. Jag är nämligen en smula förstummad och väldigt tagen efter att ha sett både på Aktuellt och Dokument inifrån om WikiLeaks. Dokumentären visade bilder som kommer ge mig mardrömmar en lång tid framöver. Hur är det möjligt för en människa att döda (det skulle kunna räcka så, bara det att någon kan döda en annan människa är för mig obegripligt) civila, och dessutom barn bara för skojs skull? Hur kan man göra något sådan och sedan se sig i spegeln? Hur är det möjligt?

Aktuellt tog upp självmordsbombaren och hela grejen känns så otäck. Nu har det krupit så här nära inpå oss, terrordåden. Inte bara att det skrämmer skiten ur mig i största allmänhet, dessutom får nu alla islamofober ytterligare vatten på sina kvarnar.

Lustiga livet

Vad konstigt det är. Plötsligt en dag upptäcker jag att jag mår så bra, att jag trivs så bra med min tillvaro och mitt liv och att det blev just så som jag hoppades för lite mer än ett år sedan; förhållandevis stabilt och harmoniskt. Det är fantastiskt skönt att få känna sig så full av kraft och glädje som jag gör nu. Ja, livet är väldigt tufft nu också, emellanåt, men jösses...vad jag klarat den här skilsmässan bra! Heja mig!

Jag var under botten, lämnad, oälskad, föräldraledig, arbetslös och pank. Saker och ting har fixat till sig, och jag trivs. Tja, det räcker väl bra så?

Jag kan minsann ta en pik, jag

Då min älskade bästa gullfinmamma är här sover hon i vardagsrummet, eller som barnen då säger; Mummis rum.

Och faktum är att det verkligen är hennes rum då hon är här. Inte bara på grund av det faktum att det är som hennes väska liksom exploderar, och hennes saker hamnar överallt i hela rummet, så fort hon kommer in där, utan även för att hon på ett snyggt sätt gör klart för mig när det är dags för mig att gå...

Just nu bäddar hon fram sin säng, drar ned persiennerna och börjar släcka lamporna. Okej mamma, jag fattar piken, trots att den var så subtil... God natt!

All work and lots of play Part 2

Åh, åh ida´rå, ida´vet ni, då då släpade jag en maaassa, massa julgranar i djupsnön. Å sen, sen då då körde jag jättejättemycket traktor jättelänge! Å sen på kvällen, då då ledde jag spinpass med en massa bra folk som jag fick skrika åt, medan jag jobbade jättejättemycket.

Nu, nu har jag druckit te med rom i... Det var jättejättegott!

All work and lots of play

Ah, mitt jobb är så cooooolt! Och då menar jag inte bokstavligen, även om det just idag innebar pulsande i djupsnö, i -8 grader, med snölås på benen och efter en stund stelfrusna fingrar. Jag menar att det är coolt eftersom jag får göra så roliga saker! Istället för att behöva sitta och ruttna på kontor har jag idag fått avnjuta en massa vacker natur, fått andas ren frisk luft, gå på en frusen sjö, köra traktor, köra vedklyv och äta god, god restaurangmat, för att bara nämna några saker. Lyckliga jag som har sådan tur! 

Konstigt, konstigt

Undrar hur det kommer sig att det ikväll på jobbet hoppade in fera handgjorda chokladpraliner, några hembakta kakor och lite finfin restaurangmat i min mun, trots att jag hela förmiddagen tänkt på vilken god disciplin jag skulle hålla? Tänk så det kan bli.

God jul, hörru

Jag är trött och arg på dig. Jag tycker du är rätt dum i huvudet. Bete dig som den vuxna människa du är, och sluta vara en fjant.

Shiny, shiny

Snart är det dags för julfest på Dekadance. Då måste den här mamman kosta på sig en ny klänning.
Ack så svårt att bestämma sig för färger! Jag har nog nästan helt bestämt mig för en klänning i svartmetallic med platinametallicfärgade detaljer. Tror jag. Eller aaaah, så svårt att bestämma!

Jag ska bara

Idag är en Jag Ska Bara-dag.

Jag ska äta frukost, jag ska bara storhandla först.

Jag ska gå en långpromenad. Jag ska bara röja ur garderoberna, kasta en massa gamla papper, hänga tvätt, städa barnens lekrum och läsa färdigt SvD först.

Jag ska baka en massa kakor. Jag ska bara städa i skafferiet och handla en gång till (eftersom jag tydligen bara har huvudet till prydnad, inte för att förvara en hjärna) först.

Jag ska ta en promenad till. Jag ska bara byta gardiner, städa köket, dammsuga och förbereda middagen först.

Nu har jag i varje fall lyckats pricka av allt jag hade tänkt hinna med idag, så trots allt blev det inte helt pannkaka. Undrar bara varför jag har så jäkla kass självdisciplin ibland.

FYI

Det är inte ett vinnande koncept att ta hand om ett barn som kräks var tjugonde minut en hel natt och sedan jobba tio timmar i sträck. Bara så ni vet.

Minnan mår i varje fall ganska bra nu, och har tillbringat dagen med sin pappa och sin Vikorv. Jag är galet trött och jobbar på att somna på soffan efter att ha fått i mig lite vin. Det är så singelmammor gör då de är barnlediga och kopplar av efter en hård jobbvecka: Vi dricker rödtjut framför På Spåret och Skavlan och sedan somnar vi.

Så dumt, så dumt

Men vad tänker då människan? Vill hon har titeln underhållningsminister?!
Numera heter hon fan Blubby. På riktigt.

Egopyssel

Den här dagen måste sammanfattas som bra, kort och gott. Det är väldigt bra för själen att arbeta på ett ställe där man får njuta av naturens skönhet på nära håll. Ibland känns det som om saker och ting håller på att rätta till sig riktigt hyggligt, på typ alla plan. Det är också bra för själen.

Nu ska jag ta ett hett bad i sällskap av en bok (Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter, om någon undrar), ett stort glas te (ekologiskt äppelrooibos, om någon undrar) och med en massa olja i badvattnet (pepparmintsolja för luftvägarna och olivolja för huden, om någon undrar).