Screw you, 2008!

Ha, ha! Nu är du snart slut, finito, över, tvärdöd, 2008! Du har verkligen varit sjukdomarnas och bajsets år, men snart slipper vi dig!

Okej, underbare, älskade fin-Viktor föddes ju 2008, men det är banne mig det enda som varit riktigt bra detta år.

Och eftersom detta är sjukdomarnas år är vi sjuka även nu. Fullproppade med framförallt astmamediciner "firar" vi på hemmaplan ikväll. Vi kunde varit hos underbara vänner istället, men vill ju inte riskera att smitta dem också.

Fint, medan jag skrev ovanstående ramlade Minna ur soffan och landade på huvudet. Dra åt h*te, 2008!

Gott nytt år, förresten!

Familjehumor

jättestulen bild
Minna tycks ha anammat min humor. (För inte kan det väl vara så att min humor bara är oerhört barnslig?) Det innebär att stackars Manfred har ytterligare en flicka som skämtar om honom. Då Minna sitter på toaletten vill hon gärna höra böckerna om Max (Annars gillar hon böcker med mer text, men då man sitter på dass krävs ju lite enklare lektyr). Fast på ett annorlunda sätt. Exempelvis Max Potta ska läsas så här:

Titta Pappa

Titta Pappas potta

Pappa vill inte sitta pottan

Dumma pottan!

osv

Hon är rätt skön, den där ungen.

Julklappar

Julen förlöpte ungefär som väntat, och bjöd inte på några större överraskningar, förutom på en punkt. Manfred fick en julklapp från sin mamma. Just det är ju inte så märkligt, men julklappen var en docka. En docka hon gjort själv. En docka föreställandes Manfred. En docka föreställandes Manfred som han såg ut för över femton år sedan. Varför hon gjort denna docka vet vi inte, och hennes förslag att Manfred skulle ha dockan på jobbet avslogs snabbt.

Tja, det här är väl min man, dårå.


Man vad händer här?


Minna förbarmade sig över pappadockan och bjöd honom på mat.


Tyvärr urartade måltiden något.


Minna pratar allvar med pappadockan.

Glädjande saker i sammanhanget är att dockan inte är anatomiskt korrekt (nej, för annars hade det ju varit konstigt...), och att jag nu fått en mycket användbar replik att trakassera min man med...:
-Men gå och lek med din docka som du fått av din mamma!

God Jul

God Jul Alla!

Finbesök

Igår hade vi min älskade Sofie här. Helt underbart. Och för att vara en person som inte är speciellt barnkär måste jag säga att hon är så jäkla underbar med mina ungar. Minna älskade verkligen att hänga med Sofie, och Viktor sov gott hos sin blivande gudmor. Underbar dag!

Användbara bröst

De ger inte bara mat, de är sköna att ha som kudde också. Pappan och lilla storasystern är på stan, och vi ligger här och myser.

Underbara barn!

Få saker är så ljuvliga, så obeskrivligt underbara som en bebis som ammats till sömns. En bebis som tappat taget om bröstet, ligger utslagen med halvöppen mun och lite mjölk som rinner i mungipan. Det är så vackert.

Något annat som är otroligt ljuvligt är en liten storasyster som i sömnen flyttar sig närmare sin skrikande lillebror, lägger armen om honom och pussar honom på huvudet.

Det går inte att sätta ord på den gränslösa, våldsamma kärlek jag känner för mina barn. jag kan försöka sätta ord på det hela, men orden räcker ändå inte till. Ni får helt enkelt tro mig på mitt ord.

För övrigt är det jul om några dagar, trots att jag inte har något färdigt här. Trots att jag gjort mitt bästa för att förtränga det faktum att det faktiskt är jul väldigt snart.

Bebisdimma

Det är ju inte riktigt lika fridfullt som då Minna var nyfödd. Iförrgår hade vi plötsligt huset fullt med släkt, och även om jag mår bra är jag ändå nyförlöst och har begränsad ork. Dålig nattsömn och blodtrycksfall gör ju sitt till. Och så är det en liten storasyster som ena stunden pussar sin lillebror och vill väl, men som i nästa stund försöker putta honom med foten. Kort sagt: det är lite intensivt nu. Att sitta vid datorn har låg prioritet, så att mobilblogga är ju perfekt.

Viktor

Får jag lov att presentera Viktor Holz. Född 14/12 kl 6.30. 4020 gram tung och 51 cm lång. En stadig gosse, alltså. Lika lång som sin storasyster då hon föddes, men nästan ett helt kilo tyngre! Kan berätta om förlossningen längre fram, men nu måste jag beundra min ljuvliga bebis som ligger och suger på sin tumme. Kan bara säga att förlossningen var perfekt. Det kunde inte ha blivit bättre!

Jag var så pass pigg att vi åkte hem igår, tretton timmar efter förlossningen, och idag var jag ute med Doris i en halvtimme. Det känns rätt bra!

Vi har en vinnare!

Grattis Tora! Pojkfred kom två timmar tidigare än du gissat på. Det funkade liksom utan någon igångsättning, vi var redo. Nu ska vi bara hitta på ett namn också. Ny tävling kanske...?

Lördagsnöje

Jaha, vad har ni andra för er en kväll som denna? Själv är jag inne på förlossningen. Kanske inte för att föda barn riktigt ännu, det får vi se, men åtminstone för att en kontroll. Antingen åker vi hem ikväll eller så sätts jag igång i morgon bitti. Mer vet jag inte ännu. Vet inte riktigt ännu vad jag hoppas på, heller... Men håll tummarna för...något.

Ananasanalys

Gissa om det var värt smärtan att äta ananas...? Ser jag mindre gravid ut? Inte mycket, va? Jag är sur.

Känsliga läsare varnas

Påminn mig om att aldrig mer äta ananas, om jag nu skulle överleva detta och inte förblöda. Om jag utsatt mig för detta utan att ungen kommer ut blir jag banne mig bitter. Ananas är en helvetesfrukt, I tell you. Min mun gör ooont. *gnäller*

Nu jäklar!

Nu sitter jag här med typ två kilo jäkla ananas framför mig. Hmm...vad gott det ska bli...*kräks lite i munnen* Men jag orkar inte vara hyresvärdinna åt den här lilla(?) kanonkulan längre. Förvärkarna, sammandragningarna, ryggvärken och det här oerhörda trycket på mitt bäcken tar knäcken på mig. Nu är det nog! Han ska ut, så jag får pussa på honom istället!

Håll tummarna nu, folks, att det funkar!

Ful, fulare...moi

På morgonen då jag vaknar skuttar jag vigt och smidigt ur sängen. Yeah right. I mina drömmar.

Snarare är det väl så att jag stönande och jämrande långsamt, långsamt släpar mig ur sängen. Ser min spegelbild i helfigur, och undrar hur fan jag fått på mig en fatsuit. Oh no, det är min riktiga kropp! Iiiiiiiiih *fasansfulls skrik*

Jag är ingen rolig syn ny, och värre lär det bli då bebisen kommit ut. Då kommer allt hänga och sladdra. Blä.

Nu är det förresten en hel drös som åkt ur tävlingen. Måste kolla vilka som är kvar (såvida ni inte är på hugget och skriver era gissningar på nytt, vilket ju vore både smidigt och klokt)...

Lite leds, kanske?

Ont i ryggen, sammandragningar typ hela tiden, har fått världens dubbelhaka och känner mig bara som Barbamamma. Och inte kommer Anna vinna, heller. Kanske Nobeldagen är bra att föda på? Vill inte behöva vänta till nästa helg!

Söndagspyssel

Idag har vi bakat pepparkakor.

Vissa var mer kreativa än effektiva...

Andra åt mest av degen... (Den personen satte nog i sig motsvarande en deciliter deg på en kvart!)

Och vissa såg till att det faktiskt skulle bli lite kakor att äta...
Underbart mysigt att hänga hela familjen och pyssla ihop.


Nej, det är inte så gult hemma hos oss, men mobilkameran har ibland sina begränsningar.

Tävlingen fortsätter

Jaha, vi kan nu konstatera att Tessan åkt ur tävlingen med huvudet före. Min personliga favorit som vinnare är nu Lilla Mimsan, eftersom det känns lite stressigt med klockslaget som Sofie angivit.

Jag saknar Doris, förresten. Helt galet mycket. Är så van att ha hund, det är verkligen förknippat med livskvalitet för mig. Självklart går Minnas hälsa före, och det är ju därför Doris inte är hemma nu, så vi kan laborera och experimentera och få fram ett någorlunda rättvist resultat för hur vår familj ska se ut framöver. Men jobbigt är det.

Tävlingsdags!

Okej, med hänvisning till kommentarerna till föregående inlägg utlyser jag nu en tävling.

När kommer bebis ut? Närmast rätt datum och klockslag vinner bebisgos och godis.

Jag kommer att vara opartisk, men ändå göra vad jag kan för att det ska bli så snart som möjligt. (Att Manfred är lite stressad över att hinna få klart tidningent, och att mamma tycker jag ska knipa till nästa helg är lite svårt att ta hänsyn tull. De slipper bära på denna kanonkula med allt vad det innebär.)

Hittills har jag ätit TRE ananaser (dock inte på rad), stark mat, gått en massa raska promenader, hoppat upp och ner, och tagit (fått?) en färdknäpp.

Tävla på nu!

Ja, jag har haft en jättesmidig graviditet. Ja, jag har kunnat leva ungefär som annars. Men inte nu längre. Nu är jag tjock, svullen, har ont och är liksom bara oformlig. Det är svårt att vara positiv när man har fingrar som bananer och någon som trycker i bäckenet hela tiden (vilket gör att man inte bara blir kissnödig väldigt plötsligt...). Kom ut, unge!

Jag är redo!

Nu har jag fått träffa Vilmer, lillebror till Alvin. Känslan att hålla i en ny liten underbar bebis... Obeskrivligt härligt! Har även varit på förlossningssamtal nummer två, och kan bara konstatera att nu är jag redo. Nu vill jag ha ut min bebis. Nu vill jag ha min bebis hos mig.