Ett öga rött

Minnan och jag pratade om ögonfärg. Vi pratade om att hon har bruna ögon precis som morfar, Anna, Kajsa och Kalle. Vi pratade om att Viktor har blå ögon precis som pappa, farfar, farmor och Mummi.

-Mamma, vad har du för färg då? (här ser minna djupt in i mina ögon) Jaha, röda, konstaterar hon sedan hjärtlöst.

Jaja... Det är inte lätt att vara mamma, alla gånger.

I want more

Gym och spinning för kroppen, Zumba för själen. Sånt gör den här mamman till en glad mamma.

Imorgon får jag leda mitt pass igen för en massa fina motionärer, och jag blir så glad, så glad av det!

Att min "dansfröken" berömde mig idag och undrade om jag dansat magdans tidigare var helt surrealistiskt. Hon frågade mig! Jag som alltid haft koordinationsförmåga och grace som en full isbjörn! Zumba kanske verkligen är för mig.


Om den som läser detta råkar vara lite obildad kan jag tala om att rubriken syftar till en utmärkt bra låt med Sisters of Mercy

Bye bye liksaftsfrys!

Jag blir av med liksaftsfrysen, förresten! Jejj! Jag måste fortfarande baxa ut den från förrådet, upp på ett flak på en bil/släpvagn och sedan hacka loss liksaftsisen med spett, spola ur med högtrycksslang och så, men jag blir av med den efter det i varje fall. Får se när jag ska lyckas göra klart det lilla projektet...

Bästa jobbet!

Jag tycker så mycket, så mycket om mitt jobb! Mina kollegor är underbart fina, och jobbet så bra! Jag önskar så mycket, så mycket, så mycket att jag ska få vara kvar där även efter nyår.

Efter allt som varit tycker jag att det inte är mer än rättvist att jag får en fast anställning på ett ställe jag tycker om, eller är jag helt galet ute då?

Cold turkey

Jag fryser, fryser, fryser just nu, och känner mig en liten smula ämlig (ordet bör uttalas på valfritt hälsingemål för bästa effekt). Det har varit en sådan där bra dag där jag både fått vara med barnen och pricka av en hel del saker på min Att Göra-lista, men jag känner mig sliten och djupfryst nu.

En himla fiffig sak är dock att jag nog måste lägga mig till med mellannamnet Särimner framöver. Min fot läker så snällt och galet effektivt (ja, det är ju min fot, så den bör vara effektiv!)att jag borde kunna leda mina pass både på torsdag och lördag. Hurra!

Kvällen dagen efter

Phu! Jag har överlevt dagen! Visserligen var det nätt och jämnt, och då jag bloggade i morse kan jag möjligen ha varit lite berusad fortfarande. Vi kan väl i varje fall konstatera att det var rätt beslut att inte själv köra till jobbet idag...

Foten håller att gå på, men så rätt var det är smäller senan (? eller vad som nu skadats) till och jag måste skrika lite. Nåja, tisdagens spinpass i Trosa är tyvärr avbokat, och zumban på onsdag är nog bara att glömma. Får se om torsdagens och lördagens spinpass kan genomföras.

Just nu är jag visserligen sjukt trött, men å andra sidan väldigt glad efter ett trevligt tretimmars telefonsamtal. Tiden går fort ibland.

Men nu ska jag krypa ner bredvid världens sötaste gryn. God natt.

Stupid, stupid, stupid!

Jag är så osams med mig själv så det är inte klokt! Vi tar det från början: Gårdagen var så rolig på Friskis. Jag ledde två spinpass, gymmade, socialiserade med bra människor och så. Efter en snabb mellanlandning hemma var jag på underbart After Spinhäng hemma hos finaste familjen Bergman/Svensson. Vi gick så småningom till Friskis där jag drack för mycket vin i trevligt sällskap och nu, nu kommer vi till varför jag är så arg och frustrerad så jag bara vill gråta:

Jag blev uppbjuden och dansade bugg, trots att jag absolut inte kan dansa. Jag skuttade runt i alldeles för snabbt tempo, i strumplästen på halt jympagolv och så... Jag trampar snett och stukar foten. Ordentligt. Glatt konstaterar jag att det här kommer göra ont i morgon (läs idag), vilket jag hade förbannat rätt i, och bryr mig inte så mycket mer.

Promenerar hem på natten, lindar foten och ligger sedan resterande tid av natten och kan inte sova eftersom det gör så ont.

Jag kan ju knappt gå alls! Jag som ska leda spinpass i Trosa på tisdag, dansa zumba på onsdag och leda mitt ordinarie pass på torsdag. Troligt att det går? Nej, inte speciellt. Besvikelse, ilska, frustration är några ord som nästan räcker till för att beskriva vad jag känner just nu.

Idag är jag väldigt osams med mig själv.

Up and at them*

Efter att ha varit nära att få upp tarmarna genom munnen då jag påbörjade Operation Fryssanering, plockat galet mycket svamp och tagit med barnen ner på stan passade vi på att göra en snabbvisit på Tom Tits Experiment för att flyga upp med heliumballongen. 100 meter rakt upp i luften. I blåsten.

Behöver jag säga att barnen var mindre rädda än jag? Jag är en smula höjdrädd, jag. Det kom jag ju på då vi var på väg upp, ja. Men inte flippade jag ur, nope. Fake it ´til you make it, vet ni!


*googla på Simpsons och den frasen så förstår ni

Snuskpyssel

Det är så frustrerande så jag finner inte ord! Jag som verkligen försöker att inte kasta mat i onödan ska nu kasta typ trettio kilo på en gång! Vi pratar massor av småkakor jag pysslat med inför kommande kalas, köttbullar till barnen som jag rullat till förbannelse, bröd, grönsaker, bär och så mycket mer. Allt, allt, allt måste jag kasta.

Någon (läs jag) hade nämligen för typ två veckor sedan på något mystiskt sätt råkat dra ut kontakten till frysen i förrådet. Sedan har det legat där, alltihopa, och mojat till sig.

Lukten är inte av denna värld.

Höftrullningar och rumpskakande

Onsdagkvällarna har blivit så underbart roliga sedan jag började på Zumba! Mina synthhöfter börjar äntligen mjukas upp, och det känns snudd på naturligt att skaka på rumpan och brösten.

Idag var det tredje gången i mitt liv som jag var på zumba, och banne mig... Jag tror jag fattade det där med rumptekniken till slut. Jag kan snurra på rumpan, hurra!

Det är verkligen bra för själen att dansa!

Vänner

Okej då, jag må sakna en stark famn att krypa in i, men jag har banne mig de finaste vännerna! Ofta, ofta, inte minst i dag, förvånas jag över, och gläds åt, att jag har så bra människor runt mig. Idag är verkligen en sådan dag, och jag känner mig återigen så där vansinnigt lyckligt lottad, sprängfylld av kärlek, rörd och superstark.

Tack till mina fina vänner för att ni finns. Allihopa. Ni är bäst och jag skulle aldrig klara mig utan er.

Energiboosting

Vilken fantastisk känsla det är att känna att man duger! Att kunna ge sig själv en klapp på axeln och känna att det där, det där gjorde jag bra, är helt underbart. Känslan då man själv känner sig tillfreds, harmonisk och nöjd och samtidigt märker att andra tycker att det man gör är bra och viktigt...det är magiskt!

Idag har jag haft ett positivt jobbmöte och efter det fått göra av med lite överskottsenergi i spinsalen tillsammans med finJohannan. Jag är glad!

Men mest av allt vill jag ju få hångla lite

Jag längtar efter vuxengos. Ja, gos. Jag är ofantligt tacksam att jag har två barn som älskar att gosa, de ger mig kroppskontakt och kärlek så jag klarar mig långt.

Men ändå, att få krypa in i en varm famn, bli omfamnad, känna en annan människas hjärtslag, höra lugna andetag, känna en hård bröstkorg mot kinden, starka armar runt kroppen...

Det är svårt att inte sucka lite vemodigt ibland.

Låter jag desperat? Det är jag inte. Man kan längta och sakna utan att vara desperat. Jag skulle inte drömma om att byta bort min tillvaro mot vad som helst, och är antagligen överdrivet försiktig av mig, men å andra sidan vet jag ju vad jag har att riskera.

Angående främlingsfientlighet och islamofobin

Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom.
Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall
älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är
Herren, er Gud. 3 Mos 19:33f

Tänk på det ett ögonblick.

Och roa er sedan med att läsa det här.

En viktig dag

Jag har haft en så bra dag! Efter en härlig morgongosstund med barnen och en lagom stökig förmiddag lämnade jag dem till deras pappa, och fortsatte sedan till Friskis. Körde ett spinpass för mig själv, mellanlandade hemma för en dusch, åkte sedan och gjorde min medborgerliga skyldighet. Jag röstade med hjärtat och hjärnan, för min och mina barns framtid, för allas framtid.

Under min synnerligen lyckade svamptur i skogen (jag kröp runt på alla fyra, euforiskt skrattande, och fyllde korgen med trattkantareller och taggsvamp)gratulerade jag mig till att jag valt klokt. Väl hemma fick jag ett kort finbesök iform av familjen Egeland och sedan lyckades jag och Tessan äntligen få till en skön långpromenad.

Middagen bestod av quornfiléer tillsammans med en fantastiskt god kantarellsås.

Ungefär där slutar det roliga.

Sverigedemokraterna i riksdagen? Seriöst! Vad ska vi ha ett populistiskt, människofientligt kvasiparti där för? Hur fan tänker man om man röstar på sånt pack?

Det är en dyster framtid vi går till mötes.

Välj rätt

Imorgon är en viktig dag, och allra viktigast är att Du inte lägger din röst på något främlingsfientligt, bakåtsträvande parti som vill kedja fast kvinnan vid spisen. Allt annat är mindre viktigt i sammanhanget.

Barnförbjudna drömmar

Hur sjuk kan man egentligen vara? Imorse, då jag satt där i godan ro med morgontidningen och min espresso, slog det mig plötsligt vad jag drömt om i natt. Vilken chock! Vilken galen människa jag måste vara! Hur kan man drömma om att jaga Nalle Puh med hagelbössa?

Japp. Jag. Drömde. Att. Jag. Jagade. Nalle. Puh. Med. Hagelbössa. Det är vrickat. Jag minns dessutom att jag i drömmen sade någon kvasiamerikanskactionhjälteliknande som: -Nu ska du dö, Nalle Puh. Dö.

Vad? Herregud! Var kom det ifrån? Och jag minns att jag var frustrerad över att den lilla gula fånen skuttade runt på alla fyra, med sin stora rumpa i vädret, så snabbt att jag inte hann med att sikta ordentligt.

Förlåt A.A. Milne, förlåt Nalle Puh, förlåt alla världens barn. Jag skulle aldrig skjuta någon. Definitivt inte Nalle Puh, åtminstone inte originalvarianten. DisneyfjantNasse däremot...

Ole dole doff

Men herregud, nu har jag bara några dagar på mig att bestämma mig! Vad ska jag välja? De två gånger jag testat mig har resultatet varit entydigt, men ändå... Jag kan ändå inte bestämma mig! Och det börjar bli dags. Hög tid, till och med.

Att bli behandlad som en herrelös hund

Jag är lite arg idag, faktiskt. Bara för att du är inlagd på sjukhus och mår skit innebär det inte att det är okej att ägna dig åt mindfucking och strula till min tillvaro! Jag är inte din att använda dig av bara för att du känner dig ensam. det är inte okej att utnyttja en annan människas känslor/svagheter för att själv må bättre.

Gör inte så här emot mig igen om du inte tänker följa upp det, och följ inte upp det om du inte menar allvar. Jag vill inte återgå till det som en gång var, tro inte det, men bara för att hjärnan vet det innebär det inte att hjärtat fattat det.

Jag är stark nu igen och står åter stadigt. Min förtjänst, inte din. Respektera det och respektera mig.

Kul med kultur

Jag funderar på att köpa en ny tavla. Den har så dramatiska färger, sådana djärva penseldrag och modellen ett så gåtfullt leende, nästan i klass med Mona Lisa, faktiskt.

Ska jag slå till?

Dansa din djävul

*fortsätter på det där med låttitlar i rubriken lite till*
Min själ behöver dans! Min stela gymkropp behöver få mjukas upp och röra sig på lite roligare sätt än den brukar. Därför ska några onsdagar framöver ägnas åt höftrullningar, rumpskakningar och såna trevligheter.

Och det är alltså dans jag ska börja med nu, zumba fitness närmare bestämt. Inget annat.

All you need is love

Jag har haft en fin dag som innehållit bra umgänge både via telefonen och i min fysiska närhet. Att Viktor för första gången gått på pottan (och dessutom gjort det med framgång) är inte fy skam det heller...

Nu sitter jag dock här i soffan och inser att jo, jag vill ha lite romantik i mitt liv! Hur bär man sig åt? På riktigt, hur gör man? Rent spontant känns rädslan att få ett nej och risken att bli sårad så otäck att jag kanske hellre bara ska ignorera det hela fullständigt.

Nästansuperkvinnan

Jag är långt ifrån en superkvinna på något sätt, men just idag känner jag mig lite som en nästansuperkvinna, åtminstone.

Jag har varit ledig med barnen eftersom förskolan är stängd. Och hur tillbringar man bäst en ledig dag? Tre timmar på gymmet, innehållandes ett bra benpass, häng med friskisvänner (inklusive finaste FinskaAnna!) och lek med barnen följdes av en promenad till mataffären. Väl hemma efter det har jag hunnit med sagoläsning, att göra en god höstig quorngryta, leka elektriker (med framgång!), klippa håret, städa, hänga upp tavlor, gosa med barnen och natta dem.


Och nu, NU! Nu kommer dagens höjdpunkt: Mina pojkvänner Ben&Jerry är här! Hurra!

Trots allt, trotsa allt

Min älskade lille Vikorv är sannerligen i trotsåldern. Trotsåldern in absurdum, till och med.
Lite olika koversationer de senaste dagarna:

-Viktor, jag älskar dig.
-Nej!

-Kom, vi ska äta mat nu.
-Nej! Låt bli!

-Sov gott, Viktor.
-Nej! Sluta! Tyst!

-Får jag en puss?
*pussar* Sedan:
-Nej! Sluta! Inte pussa, mamma!

-Vil du ha en smörgås?
-Nej! Mamma, smörgås!

Lite dubbla budskap ibland, och oerhört mycket negationer... Mina barn är så märkligt bestämda av sig. Konstigt, det där.

Berg- och dalbana

Idag känns det bättre. Tvärtemot konstens alla regler försöker jag fokusera på dåliga saker... Eller dåliga saker.. Jo, men sånt som jag stör mig på med en person, sånt som jag länge ogillat men nästan glömt, tänker jag på, för då känns det lättare. Man får liksom göra vad man kan, bara det fungerar.

Att dagen dessutom varit väldigt bra gör inte saken sämre. En dag som innehåller umgänge med barnen, ett tungt pass på gymmet, solsken, promenader, Tom Titslek och en massa häng med FinskaAnna är bara så rätt! Dagen var som en lång energiinjektion, helt enkelt. Tur det, för imorgon blir det desto tuffare...

Here you come again

Så varför lär jag mig då faktiskt inte? Varför känns det som det gör? Varför alla dessa tankar och förvirrade känslor? Varför vägrar hoppet dö? Varför så många intensiva, kluvna, motsägelsefulla känslor?

Suck.

Virrpanna

Jag vaknade imorse och insåg att jag inte sett min plånbok sedan i torsdags, och att jag sovit med nycklarna i ytterdörren hela natten (själv instängd i sovrummet med öronpropparna i öronen)och att jag dessutom inte sett min plånbok sedan i torsdags.

Illa.

Eftersom jag letat typ överallt, och sedan såg att det varit "aktivitet" på kontot i helgen skyndade jag mig, som en ansvarsfull människa, att spärra alla kort och polisanmäla plånboken som saknad.

Efter jobbet, då vi kommit hem, hittade Minna plötsligt plånboken. Om jag ändå kunde skylla på henne och säga att det var hon so "lekt bort" den, men icke.

Nu får jag skämmas över att vara så förvirrad och dessutom snällt vänta på nya kort. Bra där, mamman.

Och om någon undrar över helgens "aktivitet" på kontot så kan jag ju berätta att den här extremt förvirrade kvinnan minsann köpte lite musik från iTunes i helgen (utan Visakort) och således själv var det aktiva.

Ba-dam-dam bousch!

Svart guld

Mitt kök är fullt av skogens svarta guld. Barnen, Sanne och jag var idag ute i skogen och hittade svamp. Underbart att vara ute i naturen, och fantastiskt härligt att hitta så mycket svart trumpetsvamp.

Mindre härligt med alla myggbett... Jag ser ut som om jag sovit naken i skogen i Tärnsjö, ungefär. Det har jag inte gjort. Så här uppäten har jag aldrig varit tidigare, frågan är om jag haft så många myggbett sammanlagt i mitt liv som nu. Nåja, det var värt det, helt klart.

Bästa helgen

Mammset är här, vilket ju är helt underbart i sig. Att helgen dessutom innehåller en massa andra härliga inslag gör ju inte saken sämre. I går avnjöt vi mängder av Yngernkräftor jag fått från jobbet, till det delade vi på en hel 50cl flaska OP. Partydjuren...

Idag ledde jag spinpass på morgonen, och efter det laddade jag batterierna med en härlig funkissammankomst. På eftermiddagen fick jag mig en skön och jobbig löprunda i fint sällskap, och sedan avslutades endorfinkalaset med ett fantastiskt roligt Zumbapass. Jag är frälst! Mer dans, min själ kräver det!

Häng med barnen, ost och mammahäng gör det hela ännu finare. Hurra, helgen!

Hemmet

Jag tycker så mycket om mitt vardagsrum numera. Det är trivsamt att bo i ett wannabeservicehus.