Usch vad trist det är när det börjar närma sig hemkommartid för Manfred, och jag vet att han inte kommer hem alls idag. Normalt blir jag lite rastlös och börjar vänta som en annan hund vid 18.00, men idag kändes eftermiddagen och kvällen oändligt lång. Inte gjorde hällregnandet saken bättre heller, kunde ju inte hänga i lekparken med Minna.
Nu är jag i vecka 30, förresten. Och den där lilla pojken i min mage är helt galet vild. Han klår nog banne mig Minna med hästlängder. Det bådar ju gott... Ibland tror jag att han ska lyckas sparka av ett revben för mig. Inte en odelat angenäm upplevelse, måste jag säga. Nåja, denna graviditet är fortfarande så mycket smidigare än förra gången, även om jag alltmer börjar känna mig som ett slagskepp.
4 kommentarer:
Slagskepp? Stor, grå med många kanoner, flyter omkring och alla vill sänka dig?
Nu får du förklara! :)
Inte bokstavligt talat, snälla du. Men stor som ett slagskepp, okej? Ja, stor och grå, liksom.
Manfred sitter och läser över min axel och påpekar att jag är en kanontjej. *lider av hans dåliga humor* Misstänker dock att du tycker att det var en jätterolig kommentar...? :-)
Träffsäker om inte annat! ;)
:-)
Skicka en kommentar