fredag 10 oktober 2008

Löpsk hynda

Doris löper. Tror jag, för i ärlighetens namn syns det inte, om ni förstår vad jag menar, utan att jag ska bli snuskigt övertydlig. Men jag blir galen på henne! Hon ska vara nära, nära hela tiden, hon bäddar ner sig bland mina kuddar, fast hon inte får, och hon följer efter mig överallt. Doris är gosig är ganska lugnl i vanliga fall, men nu är hon som en parodi på sig själv. Och jag blir så trött på henne!

Nästa hund blir en hane, så är det bara. Fast hanar blir väldigt jobbiga då det är löptikar ute... Hmm...tål att funderas på.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Om tikar är jobbiga och hanhundar också är det ställer jag mig raskt frågan;
Varför alls hund?

Från att ha varit i hundskaffartagen har jag helt vänt om och har svårt ens fatta hur jag själv tänkte förut.

De hårar, måste matas, ställas fram vatten, gå ut med, lämna bort om man skall iväg, låter illa när folk knackar på (som om inte hela iden med att knacka på är att uppmärksammam de boende om att man är i antågande), kostar i mat och försäkring (för att inte nämna vad veterinärer kostar NÄR, inte om, hunden gör illa sig) och allt detta för att man skall ha sällskap ibland då eller?

Jag som inte har hund kan åka hem till vem som helst när som helst utan att behöva välja vem som inte tar in hund, är allergisk mot håren på mina kläder och dessutom behöver jag inte åka hem i tid för att släppa ut husdjuret - oavsett åska, hagel eller jordbävning.
Dessutom skiter de ju inte när man går ut med dem så de står och gnäller och skall ute IGEN 23 minuter efter man somnat. I duggregnet. Väl där ute undrar hundjäveln vad fan vi gör ute eftersom allt hundfan ville var att ha sällskap nu när den är pigg då den sovit hela fan jag varit borta. Pust.
Tacka vet jag ohåriga kläder!

Mian sa...

Oj, vilka jobbiga hundar du träffat på! Såna hundar har jag klarat mig ifrån. Jag tycker mest att de är påfrestande i löptider.

Å andra sidan kan jag inte alls förstå tjusningen i fula hojar från 80-talet, så smaken är ju som tur är olika! :-)

Anonym sa...

Ja, jo... Men dem kan man ju lämna eller ta med sig till vem som helst för den delen. :)

Du får hundarna så tar jag 80-talshojarna? Deal? :D

Mian sa...

Deal.

Och faktum är att vi har med Doris till alla vi känner. Hon är så jäkla trevlig att hon är välkommen överallt, och om vi någon gång behöver hundvakt har vi en hel drös att välja på. :-)