Röd humörmätare

Nä, jag är inte alls på bra humör idag. Känner mig trött, låg och känner mig hängig. Efter att ha betalat månadens räkningar blev humöret ännu sämre, så jag tänker lägga ner för ikväll.

God afton, vänner.

Flygfunderingar

Allt annat kan vi ta en annan kväll. Just nu funderar jag bara lite på det där med säkerhetskontroller på flygplatser. Då man lagt allt som räknas som vätskor i en liten plastpåse räknas det som godkänt och man får gå vidare, kliva ombord på planet och låta sig flygas dit man ska. Eh...för att en plastpåse är omöjlig att öppna då man väl är på planet, eller? För att en plastpåse är så oerhört svår att öppna?

Och så är det det där med säkerhetsbältet. Om planet störtar kommer alla loss snabbare utan bälte, och dessutom kan det där bältet knappast skydda så där himla mycket... Men bältet är jätteviktigt och nåde den som öppnar sitt bälte innan planet stannat helt på marken!

Måttlighet är en dygd...

Och jag är odygdig... Dagen har bestått av träning, jobb, mer träning och godis (fast det inte är lördag! Aja baja!). Inledde med att springa en halvmil i morse vid femsnåret. Hade is i ansiktet då jag kom in! Efter en lång men bra jobbdag och snabb mellanlandning hemma, åkte jag till gymmet för ett afrodanspass. Underbar energikick för en trött småbarnsmamm! Sedan var det dags att gymvärda, efter en stund i repan. Körde ett riktigt bra rygg- och bicepspass och pratade med några av våra fina motionärer.

Nu är jag dock trött. Riktigt trött. Ska bara packa lite inför flygningen till Helsingfors imorgon. Begravning i helgen. Har redan dödsångest inför flygresan, upptäckte jag på väg hem från gymmet. Det är jobbigt att vara neurotisk.

3-års kontroll

I kallelsen från BVC finns några frågor att besvara. Läser och ler. De undrar saker som:
"Förstår ditt barn, utan att Du samtidigt visar, en uppmaning liknande denna: Hämta skeden på bänken i köket?" Eh...ja, jag kan be Minna duka bordet och hon grejar det utan problem, utan vidare förklaring.

"Tycker ditt barn om att titta i en bilderbok med en enkel handling tillsammans med dig?" Visst, men hon föredrar typ kapitelböcker och att läsa serietidningar själv.

"Talar ditt barn om sig själv som "Jag"?" Ja.

"Talar ditt barn meningar på minst tre ord?" Js, men som regel typ tjugoordsmeningar.

"Förstår familjen vad barnet säger?" Ja, fast då hon pratar finska förstår inte hennes pappa.

Sedan blir jag lite fascinerad öbver frågor som har med kost och livsstil att göra. "Hur ofta får ditt barn söta kakor, kex, glass, godis, snacks eller liknande?" Hon är 3 år! Hon får inga snacks! Herregud! I övrigt har vi lördag typ två gånger i månader. Senast blev det smågodis, choklad för typ 2, 50.

"Hur mycket tid uppskattar du att ditt barn sitter stilla varje dag vid TV/video/DVD/ och dataspel?" Varje dag? Varje dag?! Max en kvart, om ens det. Herregud! Hon är tre år! Jösses.

Igår vid lämning på förskolan kunde jag inte sluta le. Minna kommer in och möts av tre glada pojkar som springer fram och kramar henne. Underbart att se! Minna, Rasmus, "Bincent" och så klart hennes älskade fina Alvin, vilken lycka, vilket gäng!

Tveksam idé

Listerine munvatten är ju starkt som en käftsmäll, så frågan är hur Listerine musskölj känns. Jag avstår nog att testa, tror jag.



Nackspärren du får av att titta på bilden bjuder jag på. Min mobilkamera fick spel.

Äta bör man

Nu ska jag slå in lite öppna dörrar igen: Jag ser på Svt Play, Landet brunsås, och njuter. Känner mig lite äckligt självgod som är noga, noga med att inte köpa mat med en massa tillsatser, inga hel- och mycket få halvfabrikat, Krav-märkt och så ekologiskt jag bara kan hitta.

De få gånger jag nu köper kött, ägg och fisk ser jag till att det alltid är ekologiskt. Det är en kompromiss. Helst skulle jag inte stödja den industrin alls, men så "extrem" orkar jag inte vara med småbarn i hemmet.

Nu ska jag njuta av mina nybakade betongbröd, som så när som på jästen enbart innehåller ekologiska ingredienser.

Mat måste få kosta pengar! Ingen som påstår sig tycka om djur och natur kan med gott samvete köpa dt billigaste köttet som går att hitta! Närproducerat och ekologiskt är det bästa valet, kom ihåg det!

Att älska så hjärtat brister

Idag var en sådan dag då jag umgicks med barnen hela hela tiden. Vi lekte, gosade, promenerade, bakade, åt och hade det fint. Plötsligt, då jag satt där på golvet, med Minna klättrandes på min rygg och busade med Viktor som sprang fram och tillbaka, galet hjulbent och skrattandes var de där. Lyckan. Rädslan. De tycks gå hand i hand. Varje gång jag slås av det faktum att jag är lycklig, och förundras över att man kan älska så starkt, så intensivt, blir jag så fruktansvärt rädd. Tänk om något händer? Tänk om jag förlorar dem? Tänk om jag en dag tänker tillbaka på just den här stunden och känner hur jag går sönder över det faktum att någon av dem inte finns längre?

Det är ibland otäckt och jobbigt att ha en livlig fantasi och att kunna föreställa sig saker. Får alla föräldrar sådana syner och känslor?

Viktor är förresten lik sin syster på många sätt...

Vikorven


Minnan för sisådär en femton månader sedan

Run, Forest, run!

Efter en helt fantastisk helg, i sällskap av dem jag älskar mest av alla, har jag idag invigt mina nya snabba springskor. Jag är sjukt nöjd med löprundan! Det var -14 grader, skymning och helt magiskt. För inbitna joggare är det inte så imponerande med de fem kilometer jag avverkade, men jag är så stolt!

Tävlingsmänniska som jag är kommer jag ju från och med nu arbeta på att utöka rundan och minska tiden, men det är ju så jag fungerar. Under tiden gläds jag åt det faktum att knät kändes bra, lungorna höll och att konditionen inte var några problem alls.

Ändrade planer

Inte tusan sprang jag i morse. Det hade ju snöat mer än en decimeter, och det får faktiskt finnas gränser för vad jag utsätter mig för svintidigt på morgnarna. Nog för att jag såg framemot en runda, men att springa med snö innanför skorna bara så där, det gör jag inte.

Nu dricker jag vin och väntar på min Anna.

Det kan faktiskt räcka med snö nu.

Superpeppad, jodå

Imorgon bitti, minsann, då ni andra sjusovare ligger och snusar som bäst... Då! Då ska jag ut och röra på mina lurviga i rask takt. Idag införskaffades ett par sköna, sköna, snabba springskor som ska invigas omkring femsnåret på morgonen. Om det inte blir apkallt förstås, då nöjer jag mig faktiskt med att gå jättejättejättefort. Mina luftvägar måste ju faktiskt tas om hand, så de mår bra, också.

Fan* duktigt!

Inte tusan kom jag i säng så tidigt som jag tänkt igår, och inte tusan kunde jag stänga av hjärnan så snabbt som jag tänkt. Jag är ändå nöjd med att det blev någorlunda tidigt till slut, trots allt. Får fortsätta öva mig på att lägga mig i tid.

Idag har jag varit på jobbsökarturné. Utrustad med ett gäng exemplar av min cv, lite självpepp och sköna skor knallade jag runt och försökte göra reklam för mig. Jag är grym på att ta emot ett "nej" med ett väligt leende och ett tack, efter att ha arbetat som säljare i för länge, länge sedan. De "kanske" jag fick kändes dock så mycket bättre. Imorgon ska jag fortsätta tilll fler ställen och sedan följer jag upp det hela om någon vecka på de ställen jag lämnat min cv.

Känns åtminstone skönt att inte bara sitta och vänta, nog fasen måste det finnas jobb åt mig någonstans! Nog tusan måste det vara möjligt att få luta sig tillbaka och bara njuta av livet ordentligt någon gång och inte bara behöva stånga pannan blodig mot alla problem hela tiden? Visst då?

*fan=fantastiskt

God natt

Dömer ni mig hårt om jag går och lägger mig snart? Efter en natt med jobbig astma, väckning 4:45 och sedan jobb hela dagen är jag lite mör nu.

Fast det är klart, hjärnan går på högvarv...

Ensam stående

Det finns tillfällen då det är svårare än annars att vara ensamstående. Att stå ensam. Idag saknar jag verkligen någon i vars famn jag kan krypa in och söka tröst. Någon att få vara bräcklig, ledsen och svag hos. Men jag har ingen sådan.

Så jag har lagat en sagolik fiskgratäng med miljoner kräftstjärtar till mig och barnen. Så jag har gått en långpromenad och kämpat med att köra vagnen i snömodden. Så jag har varit på familjejympan och lekt med barnen där. Så jag har badat med barnen. Så jag har nattat barnen.


Och nu sitter jag här. Ensam. Ensam sittandes. Ensam stående. Ensamstående.

Jag tänker på sista gången min morfar var på landet. Minns hur gränslöst sorgligt det var att vet att det var sista gången. Att se att han visste det var sista gången. Att se hur han långsamt, långsamt gick ner till bastun. Långsamt, men ändå så rak i ryggen. Jag minns hur han en sista gång doppade sig i havet, men knappt tog sig uppför bryggstegen igen. Hur han sedan satt på pallen på bryggan. Rak och stolt, sorgsen och ensam, vemodig och vetandes att det var sista gången.

Till minne av min morfar

I går dog min morfar. Jag har svårt att sätta ord på det jag känner i sammanhanget. För hans skull är jag glad, för det var vad han önskade och det han längtat efter sedan mormor dog. Samtidigt har det i ännu fler år varit något vi varit beredda på, men ändå inte. Någonstans trodde jag faktiskt nästan att han skulle överleva oss alla... Ont krut, du vet.

Min morfar var en oerhört komplex människa. I sin krafts dagar var han en dominerande, manipulativ despot. En excentrisk, smågalen, titelsjuk girig man. en underhållande, humoristisk, berest man som varit överallt i världen några gånger om. Han tryckte ner de han borde älskat mest, samtidigt som han ändå uppskattade mothugg och inte drog sig för att provocera fram ett gräl. Han älskade att retas och driva sin omgivning till vansinne. Han var snudd på mytoman, vilket gjorde hans historier spännande och underhåöllande, men inte alltid alldeles sanningsenliga. Min morfar var en besserwisser som altid ansåg sig ha rätt, som inte kunde be om förlåtelse och som nog inte hade många uns ödmjukhet i sig. Han hade ett selektivt minne, och ommodifierade händelser så de passade honom bättre.

Ändå... Han var min morfar. Han var min mors far, utan vilken min mamma aldrig funnits, och alltså inte heller jag eller Anna. Han var faktiskt en riktigt fin morfar i åtminstone tolv-tretton år av mitt liv, och en person som jag då tyckte mycket om att umgås med. Utan honom hade vi heller inte haft vårt paradis på jorden att åka till varje sommar. Min morfar brukade berätta om sin uppväxt för mig, om hur han stred i vinterkriget, om hur Finland förlorade Karelen till Sovjet, om sina resor världen över, om hästen han red i kavalleriet, han brukade leka bar med mig (...), sjunga vaggsånger och tala om hur intelligent han tyckte jag var. Jag fick sova i hans rum då jag ville på somrarna, och jag brukade ligga vaken och föundras över hur högt han kunde snarka.

Min morfar var en, minst sagt, färgstark person, både på gott och ont. Det är så jag vill minnas honom, inte som den sorgliga spillra av en människa han var de senaste åren. En olycklig själ som bara väntade på döden i all sin ensamhet. En ensamhet han själv skapat sig under alla år av elakheter.

Jag ber för min morfar, och minns en unik människa. Jag hoppas han fått frid nu, och ska för alltid bevara de fina minnen jag ändå har av honom,i mitt hjärta.

Sov gott och vila i frid, Dr Tapani Heikki Veiko Rytkölä.




Jo, jag kan sätta ord på vad jag känner, förresten. Det känns tomt och jag är ledsen.

Det är ett roligt jobb och någon måste göra det

I morse klev jag upp 4.45 för att hinna med en morgonpromenad innan det var dags för min andra dag på Bommersvik. Det är så otroligt trevligt där, och vilken ynnest att få arbeta på ett så vackert ställe! Jag blir lite trött i benen av att stå upp i åtta timmar, men det är det värt. Jag trivs så bra där, och hoppas verkligen verkligen att få vara kvar där, helst på en utökad tjänst. Vi får väl se hur det går.

Barnen rosslar och hostar, och själv har jag sedan ett astmaanfall igår otroligt jobbigt att andas. Ändå har jag tagit så mycket medicin att jag skakar som en ittioårig Parkinsonpatient. Inte alldeles optimalt.

Hemkomst

Igår kväll kom de hem. Jag följde det på nyheterna och hade svårt att hålla tårarna borta. Så sorgligt. Har svårt att sluta tänka på denna tragedi.

Jag är, för de berördas skull, glad att Lisa tjänstgör som militärpräst. Jag är stolt över att ha henne som vän. Hon är rätt person på rätt plats.

Köttklister

Köttklister...smaka på ordet. Köttklister. Så vidrigt. Så märkligt. Så onödigt.

Lång, lång dag

Städar köket, skurar golv, sorterar papper och förbereder inför morgondagen. Minnan och Vikorv hostar och rosslar illa i sovrummet.

Snart är jag färdig och får sova. Eller okej, färdig är jag, men snart är jag klar och får sova. Igår kom jag i säng alldeles för sent som vanligt. Att kliva upp 04:45 är ingen höjdare någonstans, men det gjorde att jag hann med en rejäl morgonpromenad innan det var dags att jobba. Klart värt det.

Att jag provjobbade var tydligen mest för min egen skull, för att se om jag tyckte att jobbet känns som något för mig. De hade redan bestämt sig för att de ville ha mig. Och jag vill ha jobbet. Win-win, liksom. På fredag är det dags igen, och däremellan är det två dagar på Mollys (om nu inte barnens astmabesvär blir sämre).

Nä, dags att göra färdigt så jag får lägga mig! Hur har ni det?

Jag provar jobb, jobbet provar mig

Kanske minns någon av er att jag var på arbetsintervju före jul? Imorgon ska jag upp 05:00, dricka lite kaffe, ta en morgonpromenad, göra mig i ordning och sedan åka för att provjobba. Den som vill får gärna hålla tummarna, det vore snällt.

I övrigt känner jag alltmer att jag vill hitta ett annat halvtidsjobb istället för det jag har just nu. Halvtid kan nog vara ett måste om jag eventuellt ska kunna kombinera det med det jag provjobbar för imorgon. Rörigt? Ja, det är ju jag som skriver!

God kväll, vänner.

Hög på endorfiner

Åh, vilken underbar helg! Jag har haft så otroligt roligt! På föreläsningar har jag lärt mig en massa intressanta saker, på workshops har jag fått köra lite teknikträning och fått en massa matnyttiga tips om mitt dumma knä, och jag har fått träna så svetten runnit om mig både igår och idag (japp, trots knät. Det gick bra då jag lyssnade noga på kroppen).

I går körde jag cirkelgym, vilket var stationsträning. Där ingick styrkeövningar för hela kroppen, cardio, smidighet och balans och allt under ett väldigt intensivt tempo. Vansinnigt roligt och väldigt annorlunda form av gruppträning.

På kvällen vankades det middag, show och fest, och sedan dansade vi tills festen var slut. Roligt, roligt, roligt!

I morse var det väckning lite väl tidigt, men efter en härlig hotellfrukost var vi igång igen. En lärorik och inspirerande workshop med Paul Chek, där jag fick en hel del aha-upplevelser. Mycket bra tekniktips gavs.


Efter föreläsning och lunch var det dags för helgens sista evenemang, Spartan Mix. Kändes som träning för Antikens gladiatorer. Avskalat, hårt, funktionell, tufft, jobbigt, enkelt och väldigt roligt! Kettlebells har jag testat förut, men nu fick jag äntligen testa clubbells, Bulgarian trainingbags och junglegym. I över en timme körde vi järnet och gav allt!

Sedan puttade vi lite bil och åkte hem under väldigt roliga former...

Underbart att komma hem och få pussa på barnen efter en sådan fantastisk helg. Fast jag är nog lite trött nu...

Pärlor för svin

I helgen är det dags för Gymdagarna på GIH i Stockholm. Jag ska bo på Hotell Anglais och hänga med en massa härliga gymmänniskor. Det känns dock väldigt mycket som att kasta pärlor åt svin då jag med mitt dumma, dumma knä inte kan delta i ett enda av alla roliga träningspassen. Helt värdelöst! Visst kommer det vara en massa intressanta föreläsningar också, men det är faktiskt inte samma sak. Åh, så jag önskar att vakna upp imorgon med ett helt knä, men chansen för det är minimal.

Idag var jag med Tessan och alla barnen igen och utfodrade änderna. Solen värmde. Den värmde! Våren är på väg, snart, snart, snart!

Klantskalle, drullmaja, klumpeduns!

Jaha, då har jag lyckats förarga en gammal knäskada då. Fint där. För många timmar i för höga klackar i lördags var inledningen, och idag trampade jag snett då jag skulle fånga in Viktor. Jag vred benet och smällen i knät var ett faktum.

Nu är knät svullet, instabilt och smärtar. En månad kvar till utbildningen. Känns lite lagom jobbigt och nervöst. Det hade det förresten gjort även utan utbildningen, har inte tid eller möjlighet att hoppa på kryckor och minns med fasa förra gången knäskålen hoppade ur led helt...

Dålig avslutning på en bra dag, kan vi ju sammanfatta det hela med.

Men se det snöar!

Nämen, det kommer ju ännu mera snö! Hoppsan då! Och jag som var lite lättad över det faktum att förra veckans snö äntligen blivit någorlunda bra bortplogad från gångvägarna. Ack ja. Dagens promenad hem från dagis var...svettig. I morgon blir det pulka och kälke, i sanning.

Ja, jag har jobb ett tag till. Phu!

I afton har jag jagat bort lite inre demoner medlest ett bra bröst- och bicepspass och sedan spinning. Så. Jäkla. skönt.

Trög, trögare, jag

Undrar hur det kommer sig att jag, som åtminstone nästan är normalbegåvad, är så rysligt dålig på huvudräkning under stress? Utan stress är jag bara halvkass på huvudräkning, men med stress...jag är ett skämt, I tell you.

Det är inte ett problem i vanliga fall, men då jag jobbar och det är lunchrusning är det det. Imorgon måste, måste, måste jag skärpa mig... Att bara vara timanställd och inte prestera 100% går inte ihop. Känns inte alls så stressande... Min IBS är fin ikväll.

Nä, jag går nog och lägger mig nu...

Väckelsemöte á la blip blop

Vilken konsert! Jag är så förundrad över att musik kan vara så vanvettigt bra. När jag blir stor ska jag gifta mig med Dave Gahan.



Camilla och jag. Camilla är cool. Jag är inte cool. Jag är uppskruvad, som vanligt.


Camilla och Peter. Camilla och Peter är coola.


Nitzer Ebb.


DM.

Nästa konsert ska jag dock inte sitta en halvmil från scenen, då ska jag riskera höftkulan och ha ståplats.