Människor är konstiga

Idag då jag var ute på en av promenaderna mötte jag en kvinna som gick och ledde en cykel. På huvudet hade hon en hjälm och i handen en cigarett. Ursäkta? Hur tänker man då? Känns det inte oerhört korkat att vara noga med cykelhjälm om man ändå inte har något i huvudet? Känns det inte rätt snett att skydda huvudet och samtidigt förpesta sina lungor? Eller är det bara jag som överreagerar?

Eller varför inte gå ner i vikt?

Eller kanske korrläsa annonsen innan man skickar in den?

Förresten...

...nu lever vi inte längre i limbo. I dag kunde vi äntligen få andas ut.

In your face, cancer! Min mamma klår dig gul och blå!



Viktor tycker att Mummi är coolast och godast

Dialog i afton

Under nattningen utspelade sig i afton följande dialog:
-Nu släcker jag lampan, Minna.
-Nä, då ser jag ju inte! påpekar den sluga och logiska lilla damen.
-Det är liksom poängen, förstår du. Du ska sova nu.
-Jaha, ja, men jag sover nu. Titta! säger hon medan hon blundar intensivt.

1-0 till Minna. Hon vann.

Fast jag vann faktiskt lite jag med, eftersom hon sov redan 19.34. Gissar att hon var ivrig att somna så natten är över fort så hon snart får komma tillbaka till sitt nya dagis.

Slutkörd

Första dagen avklarad. Viktor slocknade som ett ljus, och Minna lär göra detsamma strax. Trötta och väldigt nöjda barn.

Inskolning

Viktor och jag är med Minna på nya dagiset. Vi roar oss med en tårtmössa medan storbarnen vilar.

Sorg

Tittar på mina vackra barn och känner sorg. De är här och tvingas sakna sin pappa medan han äter middag, är, sover i ett annat hus, med andra barn. Andra barn som har en mamma och en pappa under samma tak, trygghet och allt de kan önska sig, och nu en extra vuxen. Här är vi, jag och mina barn och vår hund. En vuxen för lite. Och barnen, mina älskade barn, de andas lugnt bredvid mig, medan mitt hjärta blöder för deras skull.

Mellanmål

Minna och Otto delar mellanmål på Berget.

Övning ger färdighet

Viktor tänkte lära sig gå lite tidigare än vad Minna gjorde, verkar det som.

Fascinerande

Frågar Minna om hon vill ha ett päron. -Nej tack, det räcker så här. Jag vill bara läsa, mamma, svarar hon. När blev hon så artig? Och så verbal? Jag kan inte sluta fascineras av allt vad hon säger, det är bara så.

Speed baby

Förresten, jag undrar en sak. Varför tycker Viktor att det är en bra idé att vakna var femte minut och vråla/krypa/ställa sig upp under kvällar och nätter, då jag bara vill sova? Och hur kan han ändå vara pigg och vilja prata vid femsnåret, jag bara frågar. Undrar om han tar amfetamin i smyg.

Hälsade på min älskade farfar idag. Saknar honom så otroligt mycket. Han var bäst.

Dagens hjälte

Minna firar med att äta en chokladmotorcykel. Hon och Viktor har just fått sitt influensavaccin. Minna är coolast i hela världen. Inte ett pip sade hon då hon blev stucken, istället tackade hon för bokmärkena hon fick efteråt.

En bild säger mer än tusen ord

Skulle jag använda uttrycket "fredagsmys" skulle jag antagligen kräkas av självförakt och vore värd att stenas, men fredag är det och jo, rätt mysigt är det allt.

Perforerad

Idag har jag förutom de vanliga bestyren gjort ett bra mag- och ryggpass på gymmet, lämnat blod och fått den första vaccinationen mot svininfluensan. Eftersom det florerar en hel del rykten om vaccinet är jag glad att konstatera att på axeln syns bara ett litet svullet blåmärke och i övrigt är jag bara trött. Tröttheten kan lika gärna bero på det faktum att Viktor tycker att fem är en bra tid att vakna på morgonen, som på sprutan. Blir intressant att se hur barnen reagerar då de får sina på lördag. För astma det har vi allihopa, allihopa, allihopa...

Hur skulle jag kunna låta bli att älska hösten? Den för med sig en hel del jobbigt, det tillstår jag, inte minst i form av luftrörsproblem och så, men ändå. Färgerna, det speciella ljuset, den kyliga friska luften och prasslandet av löven på marken... Underbart!

Sovande skönheter

Ser rätt bekvämt ut, tycker ni inte? Små grynen. Nu ska jag krypa ner bredvid dem och njuta av deras närhet. Lycka.

Typ så här då rå

Att säga att det är kort är ju en underdrift. Och färgen är förvisso inte så fläckig längre, men har en lätt touch av en chic gul ton. Det finns åtminstone plats för förbättring, det kanske vi kan enas om?

Oops I did it again

Åååkej... Jag har tydligen helt tappat stinget som egenfrisör. I mitt försök att spara pengar, som singelmamma, klipper och färgar jag numera mig själv. Förra gången blev det himla bra. Kände mig både stolt och nöjd.

Den här gången... Well, låt mig bara uttrycka det som så att det är tur att hår växer, och att det börjar bli kallt så man kan använda mössa. Dessutom är vi leoparder sällsynta på dessa nordliga breddgrader, så det så!

Obra

Det här är inte hösten när den är som bäst. Grått, blött och trist ute, hostiga barn inne. Får man önska sig en semester på något varmt ställe istället för det här?

Höjden av ironi

Vet ni vad höjden av ironi är? Jo, att den som jag håller på att skilja mig ifrån, den som idag hämtade sina saker var den som skänkte bäst tröst och fick mig att känna mig lite bättre med mig själv i kväll. Det är ironi det!

Tacksam

Idag är jag tacksam för att ha fått lite hästgos, extra frisk luft och över att ha fina vänner som verkligen finns där för en när tillvaron är tuff.

Utrymning

Idag ska X hämta sina saker. Har lite blandade känslor kring det hela. Mest ska det nog bli skönt. Vore underbart med en mer normaliserad tillvaro, och att få landa lite i allt detta.

Morgonstund

Det allra bästa som finns är att få börja dagen med en lång stunds gos med två små varma barn. Det är lycka.

Och i afton...

spinning! Tusan vad benen gick! Roadrunner kan slänga sig i väggen, det är ett som är säkert.

Borta bra men hemma bäst

Precis just nu mår jag så bra. Har just genomfört ett grymt pass och endorfinerna har kickat in. Mina axlar och triceps har fått sig en rejäl omgång och efter det sprang jag två kilometer. Jag som aldrig springer! Och det var ju till och med roligt. Heja mig!

Så där trött

Jag är så där trött som man bara blir av att ligga back på sömnen, utfodra och klä två små barn, bädda sängar, stressa till dagis, promenera 15 km, träffa vänner, leka med barn, titta på ny förskola, mata fåglar, utfodra barn, läsa sagor, äta, sortera torr tvätt, hänga blöt tvätt, leka med barn, medicinera barn, bada barn och få i dem välling, natta barn, torka golv, rasta hund, röja i kök, slå axeln i dörrposten så man ser stjärnor och har ont ett par timmar efteråt, bada, kasta sig upp ur badet alldeles dyblöt för att springa in i sovrum och trösta och amma bebis som vaknat och skriker, kolla mail med skjuta upp det där med att svara lite till, försöka läsa gårdagens morgontidning färdigt fast ögonen går i kors och fundera på hur man orkar ta sig från soffan till badrummet för att tandtråda och borsta tänderna för natten. Jag är väldigt trött.

Aktas!

Jag ska skaffa en ny tatuering. I pannan. Det ska stå, men versaler, "Hanteras varsamt". Det blir bättre så, då kanske alla har lättare att komma ihåg. Jag skulle ju kunna döpa om mig till typ Crystal också, men det kanske skulle vara att överdriva, vad vet jag.

Att gnällspika...

...är också en form av pyssel.

Jag vill inte vara så drastisk och påstå att dagen var usel. Låt mig uttrycka det på följande vis: Det finns gott om utrymme för förbättring. Så där, nog så.

Återigen gläds jag dock åt de fina människor jag har runt mig, vilka sätter guldkant på en annars emellanåt rätt karg och grå tillvaro.

Smart där

Om man redan, av tusen olika skäl, har en pissdag är det väldigt oklokt att gråta miljoner tårar då dagen förvärrats ytterligare. Efter det ser man nämligen ut som ett gammalt åkerspöke, och det gör knappast saken bättre. Papperspåse på huvudet kanske vore en idé?

Lekrunda

Numera gör jag ju aldrig pubrundor, men desto oftare lekrundor. Vi fortsatte därför till Barnens Hus efter Tom Tits. Minna förvandlades snabbt till en konstnärlig Byggare Bob. Detta, ett par timmars utevistelse fördelat på några hundpromenader, och sedan en mysig middag gör att barnen sover gott och att jag känner mig som en glad och nöjd mamma. Älskar att hänga med mina ungar!

Hurra!

Äntligen har jag fixat så jag kan blogga från mobilen igen! Nu blir det fler bilder här. Fast precis just nu leker vi på Tom Tits.

Thank God its Friday

I dag är en desto bättre dag. Hurra för underbara människor i min närhet! Igår var också en bra dag, men väldigt hektiskt.

Idag är inte en bra dag

Huvudet värker, lymfkörtlarna är svullna. Gårdagkvällen tillbringades på Barnakuten på Huddinge med Minna som hade krupphosta för fjärde kvällen i rad. Sjukhusbesöket avlöpte väl och gick relativt snabbt.

Efter att vi kommit hem blev det en väldigt jobbig natt. Först en onödig och energikrävande sammandrabbning med X, som resulterade i många tårar och ont i magen. Sedan ännu en natt med väldigt lite sömn. Det är helt enkelt oerhört påfrestande att ta hand om två små barn ensam. Inte minst då det ena barnet inte mår bra och det andra gråter.

Idag är det dessutom tre år sedan jag och X sade Ja till att älska varandra i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt. Inte ens tre år varade det löftet.

Idag är inte en bra dag.

Jaha.

Det hade kunnat vara en underbar dag idag. Faktum är att det var en underbar dag väldigt länge. Solen sken, fåglarna kvittrade, jag lekte med barnen och byggde med klossar, Viktor övade sig på att gå med lära-gå-vagnen, vi hade finbesök, åt lunch och promenerade tillsammans, lekte på Torekällberget och hade det bara så bra.

Så ringde telefonen och så plötsligt var det dags att leva i limbo igen. Helvete.

Och Minna hostar så hon kräks.

Sköna söndag, liksom

Dagen har varit väldigt bra, måste jag säga. I bästa tänkbara sällskap besökte jag Underbara Barn-mässan idag och gjorde en hel del shoppingfynd både därinne och på Hem&Villa-mässan, som lyckligtvis var samtidigt. Mycket trevligt.

Kvällen tillbringades på gymmet. Först ett underbart pass med bröst och biceps (är glad att konstatera att 11-kilos hantlarna användes till bicepscurl i afton), sedan lite träningscykel i väntan på spinningen. Hurra!

Efter det har kvällen däremot varit så lagom roligt. Stackars, stackars Minna som inte får sova ordentligt, utan bara hostar. Igen. Åh, vad jag är trött på detta!

Always look on the bright side of life

Har haft ett internetlöst hem ett par dagar. Mycket märkligt.

Veckan har varit väldigt bra. Känner mig nöjd med att ha fått in fem konditionspass, lyckad svampplockning, en massa kompishäng i olika former, roliga barnaktiviteter och en massa utevistelse.

Det enda jag måste få gnälla över är hur fruktansvärt trött jag är. Tänk om mina älskade ljuvliga barn kunde sova bättre, så jag själv fick sova i alla fall två hela timmar i sträck ostört? Är helt övertygad om att det skulle vara fantastiskt skönt!