Vilken dag! Vilken kväll!

Vilken dag! Vilken kväll!Jag är så genuint glad, nöjd och lycklig just nu. Vilka underbara människor jag fått tillbringa min dag med! Så mycket jag fått skratta, tänka, vara och njuta. Två underbara träningspass, god mat, gott vin (Kravmärkt, minsann!), magiska möten (...)och så. jäkla. kul. Oj.


Nu är den här tanten trött och ska natta sig.

På tisdag ser jag kanske framemot en trevlig lunchgäst på jobbet.

God nätt, vänner.

Vinande vinter

Det är så galet kallt! Matade änderna med mamma, Tessan och alla barnen idag, och det tog galet många timmar att tina upp efter det.

Nu är barnen hos sin pappa och mina tånaglar är grönmålade. Imorgon väntar aktiviteter och festligheter hela dagen. Kul, kul, kul! Känner mig så peppad på det! Bring it on!

Och ikväll...

...passar jag på att vara glad, för man vet aldrig när man får vara det nästa gång!

Bra ångestdämpare: Tessan, spinning, tung styrketräning, mina barn, mamma.

Som en kyrkråtta

Lyckas, med ovärderlig hjälp från X, att betala alla räkningar den här månaden också. Pust! Det hade ju dock varit roligt om Försäkringskassan kom tillbaka från jullovet och behandlade min ansökan om bostadsbidrag. Det skulle också vara roligt om jag fick fler arbetstimmar så jag fick in lite pengar att kanske, låt säga, handla lite mat för.

I väntan på bättre tider får jag fortsätta lägga ut saker på Tradera, och leta efter andra saker att dra in på.


Ärligt talat så känner jag mig lite ledsen ikväll. Jag gör mitt allra, allra bästa att vara stark, positiv och optimistisk, men nu har jag precis betalat räkningarna, och inser att jag inte kommer kunna handla något alls, överhuvudtaget, på ett bra tag, om inte ett mirakel inträffar. Får väl glädjas åt att jag är van att leva snålt, och att jag kan det. Och så går jag ju ner i vikt också, så här... Jejj. Suck. Lika bra att gå och lägga sig. I morgon är jag säkert glad igen.

God natt!

En sådan där dag igen

Vakna 7:00. Gosa och pussa på barnen. Hjälp, klockan är redan 7:40! Skynda, skynda! På med kläder, utfodra barnen, medicinera barnen, borsta allas tänder! Bråttom, bråttom! Pussas lite till, för att kunna klara av dagen på bästa sätt. Rask promenad till dagis. Klä av, jaga, klä av, vinka av och pussas.

Promenera hem. Dammsuga, bädda sängen, snygga upp, äta frukost. Halvspringa till jobbet. Jobba, stressa, skynda! Ändå för få timmar.

Halvspringa till dagis, klä på bångstyriga, ovilliga barn. Halvspringa genom stan, över bron bort till BVC. Mäta, väga, prata. Fundera på plana viktkurvor på långa spinkbarnen.

Promenera hem i lite lugnare tempo och prata i telefon samtidigt. Barnen sover. In.

Klä av, gosa, gosa, gosa och mysa. Laga mat till barnen(gräddkokt laxfilé, pasta och gurka, med äpple till efterrätt). Sanera köket, plocka undan. Gosa och pussas. Klä på barnen och packa in i bilen.

Skjutsa barnen till pappan. Vinka av.

Till gymmet. Prata, prata. Träna axlar, triceps och biceps (mycket märklig träningssplit just nu). Hoppsan, ett jympapass också! Roligt! Prata, prata, prata.

Hem. Torka golv, snygga upp, förbereda inför tidig morgon i morgon, bada, tvätta håret, svara på sms, kolla mail, sortera tvätt, sätta igång diskmaskinen, känna tröttheten komma krypande.

Till sist: God natt!

Tillgång och efterfrågan

Allvarligt talat, kan någon verkligen påstå att det är etiskt försvarbart att stödja en sjuk industri som gör så här mot djur?

Tänk om fler konsumenter kunde börja ställa högre krav på producenter? Tänk om fler konsumenter kunde inse att smakar det så kostar det (stämmer ju ovanligt bra just i detta fall). Tänk om fler konsumenter kunde börja tänka både etiskt och ekologiskt långsiktigt istället för bara på sin egna plånbok och tillfälliga mättnad.

Under tiden plågas oändliga mängder av djur till döds på alla tänkbara och otänkbara hemska sätt.

De vill ha ditt blod

Det råder blodbrist, åtminstone i Stockholms läns landsting. Jag har lämnat blod under veckan. Det borde du också göra.

Lovande lördagkväll

Magsjukan är märklig, men jag orkar inte skriva om den just nu. Nu sover i varje fall barnen i min säng, så nu är det *trumvirvel* ta da ta ta da ta *fanfar* Egentid! Jag, Ben och Jerry och en film. Saker och ting kunde vara värre.

Fredagsmys, liksom

Vikorv är magsjuk och snart lär det sätta igång för Minna, och möjligen för mig med. Känner mig rätt optimistisk ändå, eftersom Vikorven faktiskt fått behålla all vätska sedan i förmiddags, och nu ikväll fått gå från vätskeersättning till majsvälling. Med all sannolikhet kan jag alltså pusta ut vad gäller honom, han kommer nog inte behöva sondmatas (märk väl att jag är skrockfull och inte utmanar ödet alltför mycket här!). Får se hur Minnan blir då. Förhoppningsvis klarar hon det bättre än tidigare gånger.

Gläds oerhört åt det faktum att det är nästa helg och inte denna som jag har en massa roliga aktiviteter inbokade. Visserligen längtar jag massor efter mamma, som gjorde det märkliga valet att inte komma hit i helgen och bli smittad (lite kinkig är hon allt, men tanter kan ju bli så) men nästa helg är det liksom så mycket roligt som sker som jag absolut inte får missa.

Blä, blä, blä

Jaha ja... Viktor och Minna sover hos sin pappa i natt. Eller ja, sover och sover... Viktor kräks tydligen. Mycket.

Det finns en massa aspekter kring ämnet, men mest lider jag nu med Viktor och är rädd, rädd, rädd att helgen kommer innebära någon form av akutbesök på Huddinge, sondmatning och liknande. Måtte jag (ja, det blir jag som får roa mig med detta i helgen, pappan ska jobba)klara av det hemma, och måtte inte barnen bli så vansinnigt dåliga!

Hur vet man förresten om man själv är magsjuk på riktigt eller bara typ psykiskt sjuk...? Så fort det talas om magsjuka blir jag lite illamående, så ni kan ju gissa hur jag mår just nu... Nåja tiden lär ju utvisa det hela. Ser ett skräckscenario framför mig: Minna kräks, Viktor kräks och jag kräks. barnen blir uttorkade och så dåliga att jag måste åka in med dem, och vi krääääks hela tiden.

Måste nog dricka lite handsprit nu, känns det som!

Kvällsbön

Kära gode Gud, låt Viktor sova i natt. Låt honom må så pass bra att han inte gråter i timmar i natt igen. Snälla, låt mig få sova lite mer den här natten. Okej? Snälla!

Älskade fina Viktor, sov i natt. Vila dina stämband och försök i stället att sova. Jag lovar att du kommer vara mycket piggare och gladare i morgon om du gör det. Mammor vet faktiskt sådant. (Mammor har faktiskt koll på det mesta, ska du veta)Ta nu ett gott råd och slappna av ordentligt, tack. Okej? Snälla!

Okej...håll tummarna!

Simultankapacitet

Betalade räkningar, lagade mat, sjöng sånger och hade en Vikorv på armen samtidigt. Åt maten och matade på samma gång. Undanplockning i köket och mailande, men sedan ska jag bara bada med barnen och inget annat innan nattningsbestyren tar vid. Evolutionen borde ha fixat till några extra armar på oss människor vid det här laget, tycker jag.

Ljuvliga barn!

Lyckliga mig som får vakna bredvid så underbara barn! Vid morgonens gosstund tittade jag på Minna och slogs av hur fin hon är. Därför frågade jag henne: -Hur blev du egentligen så där vacker? Minna tittade på mig och svarade: -Det är därför att du och pappa har byggt mig.

Underbara, fina unge!

Just do it

Inte så mycket att fundera på, eller hur? Bara att göra det. Alla som tagit del av nyheterna om Haiti borde se det som en självklarhet. I stället för att köpa den där märkeströjan skulle det kanske kännas bra att göra något för någon annan? Prova, du kanske gillar det!

Sömnlös singelmamma spånar

Man skulle ju kunna tro att en hjärna på högvarv kunde producera och formulera lite djupa kloka tankar, men icke! Rent nonsens, ungefär som kommersiell radio när den är som värst skvalar i mitt huvud då jag ska sova. Kanske en släng av schizofreni, kanske bara oförmåga att slappna av och gå ner i viloläge...

Nyekiperad&festsugen

Den här skjortan ropade jag hem på eBay före jul. Hurra!



Min DeadlyGirlzkorsett ovanpå. Den är förvisso inte ny, men jag har aldrig haft den på fest.

Jaha, så när kan jag gå på fest så jag får använda min nya skjorta då? Den här mamman behöver få känna sig fin i latex snart. Fast just nu börjar det bli dags att lägga sig. Jag är för närvarande ingen talang vad gäller att sova, så de senaste dagarna har jag känt mig full många gånger. Konstig känsla att känna sig full trots att man med största sannolikhet inte druckit alkohol. Börjar jag sluddra eller ragla är det nog läge att bli bekymrad, men än så länge är jag bara smålullig av sömnbristen.

There isn´t always time

Nej vet ni vad, jag hinner då verkligen inte blogga ikväll!
Och förresten, nog tjatat om mig, vad har ni själva för er egentligen? Hur mår ni?

Heja oss

Viktor gör fint ifrån sig på dagis, och jag på jobbet. Känns bra. Jag är så glad att få jobba, och det dessutom på ett ställe jag länge tänkt att jag skulle vilja jobba på.

Känns obra varje gång jag öppnar ytterdörren och ingen hund kommer och välkomnar mig i hallen. Känns obra att inte få ge all överbliven mat till en liten hund, utan istället kasta den i den gröna påsen. Det kommer ta tid att vänja sig. Tröstar mig med tanken på att Doris inte längre behöver ha ont, vilket hon hade, inte minst då det var så kallt ute. Gamla tanter får ont i leder vid kyla.

Annars har dagen bjudit på ett bra pass på gymmet, en skön promenad och ett gosigt bad med barnen, förutom arbete. En dag att vara nöjd med.

Big girls don´t cry

Jag har liksom fyllt min gråtkvot så det räcker ett tag framöver. Normalt gråter jag sisådär max fem minuter var fjärde månad, så om jag räknat rätt borde jag gråta igen nästa gång om sex år då... Det är galet tomt här, men jag försöker fokusera på de bra sakerna i tillvaron.

Bra saker idag:
Jobbat! Roligt! Intensivt!
Tränat! Tungt! Skönt!
Promenerat. Skönt med frisk luft.
Gosat med barnen. Mmmmm.
Sjungit och lekt med barnen. Mys.
Lagat och ätit god mat med ekologiska ingredienser (quinoa, linser, potatis, morötter, grädde i en underbar soppa). Barnen åt, jejj!


Sovdags nu. Jobb i morgon. Hurra!

Icke hund relaterat

Ja, jag är ledsen och sörjer. Det händer dock annat också.

Viktor går, och allt fler ord börjar komma, även om han inte gör sig någon brådska. I dag började han på förskolan, min lilla Vikorv. Han var så cool där. Grymmaste ungen, alla gånger. Yngst, men med järnvilja, charm och stark röst (ja, han ärlik sin syster).

Minna har nu varit 100% blöjfri i sju månader, hon räknar antal så långt som till tretton-fjorton. Hon kan räkna till tjugo ibland, men blir ofta lite ivrig. Hon är stensäker på att skilja på finska och svenska, och har bra koll på vem i hennes omgivning som förstår vilket språk. Höger och vänster kan hon utan problem, och hon resonerar och argumenterar för sin sak så man blir helt svarslös.

Imorgon börjar min inskolning på vårterminens ena nya jobb...

Tomt hem

Jag går mot köket och hör inte hennes små trippande steg bakom mig, ivriga och förväntansfulla. Jag kommer hem och öppnar dörren och möts inte av en flängande, skuttande, studsande överlycklig varelse. Går och lägger mig och säger inte god natt till henne, klappar henne inte. Vaknar under natten och noterar att jag inte hör hennes små snarkningar och sömngnyenden. På morgonen då jag vaknar hör jag inte en djup suck från ett litet liv som vill sova mer, och inte heller krafsanden, och fnysningar från någon som gör sin morgontoalett framåt tidig förmiddag. Jag har ingen egentlig anledning att gå ut på promenad, men gör det ändå, och jag letar efter levergodis i fickorna trots att jag inte behöver.

Gamla vanor som man tycker mycket om är svåra att bryta.


Mitt hem är så tomt, och min tillvaro en hel del fattigare utan Doris. Att en sådan liten varelse kan betyda så mycket och göra så stor skillnad.

Till min älskade Doris

Idag somnade du in i min famn, och en del av mig dog samtidigt. Du har varit min trogna följeslagare i så många år, och en så självklar del av mitt liv. Hur ska jag klara mig utan dig? Det fanns en tid då du var allt jag hade, och nu finns du inte mer. Mitt lilla hjärtegryn, tänk så mycket vi upplevt tillsammans. Så mycket vi gjort och så mycket som hänt under de här åren.


Min modiga lilla hundtant som gick från att ha barnfobi till att bli barnens bästa kompis, som låg med huvudet mot min växande mage och lyssnade varje natt då jag väntade Minna, som skyddade barnen mot främmande hundar som var fyrdubbelt så stora som du själv, som pussade barnen för att komma loss då de höll fast i ett öra eller i svansen. Mitt lilla matvrak som inte hade någon botten i sin mage, som älskade att hoppa i snön, som skällde som besatt på brevbäraren, tidningsbudet, folk som passerade eller ringde på, allt efter tycke och smak. Hundet, lilla Hundet, som var fullständigt besatt av pipljud, som stal och tuggade sönder barnens leksaker ibland, som snarkade galet högt och kunde hålla mig vaken på nätterna, som hade ett så stort hjärta med plats för så oerhört mångga människor, som var så kaxig och dominant ibland, och ibland så liten och harig, som var så besatt av att jaga harar, ekorrar och rådjur, som kunde fisa så illa så ögonen tårades, som var så sur och envis ibland och så otroligt kärleksfull hela tiden. Doris med de vackra, kloka djupbruna ögonen.


Jag hoppas du är med Aramis nu.

Jag saknar dig, min dansk-svenska latmask.


Jag älskar dig.


Sov gott.

Att leka Gud

Vem är jag att bestämma vem som ska få leva och vem som ska dö? Vem är jag att besluta att min bästa vän, min mest trogna följeslagare, inte ska finnas mer? Vem är jag att beröva min flock en medlem?


Ändå är det just precis vad jag just gjort.



Jag har fattat ett beslut och tårarna vill inte sluta rinna.



Om ett dygn är jag en älskad varelse fattigare. Då är det oåterkallerligt.

Maria Buttons Otroliga Liv

De fyra senaste gångerna jag varit på Den Gröna Affären har jag fått visa legitimation. Det hände oerhört sällan eller aldrig för ett halvår sedan och typ två år tillbaka i tiden. Man kan ju fråga sig om det är skilsmässan som har en sådan föryngrande effekt, eller om det helt enkelt är så att min mössa och iPod gör det. Vad det än är så gillar jag det, och för att inte riskera att inte få visa leg ska jag alltid hädanefter handla vin osminkad, med mössa på huvudet och iPodlurar i öronen. Bara för att vara på säkra sidan, liksom.

En dag att vara nöjd med

Dagen började med att barnen och jag vaknade omkring åtta och sedan låg kvar länge och gosade. Det är så ljuvligt med morgongoset så det går inte att beskriva.

Efter frukost och lite plock och fixande här hemma tog vi på oss typ alla kläder vi har inför långpromenaden i den galet stränga kylan. Otroligt så kallt här är! (Till och med frost på insidan av sovrumsfönstret i morse. Dumt att stänga av elementet igår kväll. Frös som en hund i natt)

Efter lunch och efterföljande fixande åkte vi till vårdcentralen för att få prata akne med min läkare. Det resulterade i en gel, Epiduo (tack för tipset Astrid! Tetralysal fick jag dock inte, skulle se om gelen funkar först). Lämnade sedan barnen till X, och åkte så vidare till gymmet.

Två kilometer löpning (ökar långsamt och succesivt för att mitt dåliga knä ska hinna med...), spinning och slutligen ett axelpass där.

Nu ska jag, efter nästan två timmar på soffan, skärpa mig och plocka undan i köket och få lite fint innan det är sovdags.

Kanske lyckas jag hålla huvudet tillräckligt tomt (ja, ja...som upplagt för roliga kommentarer) för att inte brinna upp av alla tankar, så jag kan sova i natt, trots att barnen inte ligger bredvid mig?

Osynkad hjärna

Min hjärna har en helt hopplös dygnsrytm, måste jag säga. Eller åtminstone hopplöst dålig timing. Här sitter jag nu och är alldels tom i huvudet (inga spydiga kommentarer, tack) men sedan ikväll då jag lagt mig kommer en massa kreativa insiktsfulla tankar dyka upp. Varje kväll är det samma sak, och jag tänker att just det här måste jag komma ihåg... Ha! Förrädiskt är mitt minne, och istället minns jag dåliga låttexter, gamla telefonnummer och människor som bara passerar som hastigast i mitt liv. Konstigt prioriterat där, hjärnan...

Outbreak 2 The virus takes Manhattan

(rubriken syftar till, förutom mitt ansikte, ett avsnitt av Vänner, inte själva filmen)

Aha, så det är så vi ska ha det... Inte bara aknen från helvetet utan eksem också, alltså? Kul! Vilken spännande idé! Vilken kreativ kombination! Vilken djärv röd färg i flera superstarka nyanser!

Outbreak

Just nu känns det lite svårt att vara så där positiv och superpepp eftersom mitt ansikte skulle kunna användas i någon film om böldpest eller så. Trodde faktiskt att min hy var okej nu, efter att i nästan ett års tid haft minimala besvär. Nu är aknen dock tillbaka med nya krafter, så jag känner mig uuuuglyyyy.

Någon som har tips på något som fungerar i längden, eller ska jag försöka få en läkare att skriva ut Roaccutan? Jag är desperat nu! Vill faktiskt gärna slippa aknen innan jag får grått hår...

Superåret 2010

Så, det här året ska bli det bästa ever. Nu är det nog med tråkigheter och problem, det här ska bli bra. Förra året slutade bra, och det här året inleddes på samma sätt så det inger ju visst hopp.

Just nu undrar jag dock mest hur jag ska få ut Doris på rastning trots att det smäller av fyrverkerier hela tiden. Man skulle ju kunna tro att några dagars smällande räcker, men i den här stan firar vi minsann nyår hela december och januari...