Underliga ungen

Jag kan relatera till Minnans humör, temperament och beteende. Hon är överlag rätt lik mig. Vikorven däremot... Denna högljudda lilla tjurskalle... Herregud. Jag undrar hur en så liten, ung människa kan ha så fruktansvärt mycket envishet i sig? Och det där maktmissbruket (läs mistlursvrålet) han använder sig av för att få sin vilja fram... Jag fascineras och förfäras, vad kommer härnäst?

Och hur, jag bara undrar hur, kan man bli arg på sin napp då man sover? Hur kommer det sig att man blir så arg på sin napp då man sover att man bara vrålar "DUMMA NAPP" helt ohämmat?

Vikorv, min lilla tjurskalliga vrålapa.

Att återse

Idag sågs vi för första gången på nästan fyra år. Det borde ha varit känslosamt, fint, rörande eller åtminstone vemodigt. Det enda vemod jag kände var efteråt. och det tillsammans med tomhet och en stark känsla av "Jaha?".

Varför tycker vissa människor att de kan säga vad som helst till en? Hur kommer det sig att de inte bryr sig en sekund om huruvida de sårar eller inte?

Inte ens mina barn, som gillar de flesta, var imponerade. Jag frågade Minna om hon tyckt om huvudpersonen av besökarna.

-Nej.
-Varför inte?
-Hon var avundsjuk.
-Var hon? Okej. Tyckte du om hennes kompis?
-Ja. Men inte henne.

Minna läser människor som ingen annan. Själv tyckte jag det kändes rätt okej fram till någon timme efter att de åkt, men Minna bedömde alltihop snabbare.

I övrigt har helgen innehållit riktigt kära återseenden av härliga vänner, bekanta, ridskolebesök, en massa mys med barnen, andmatning och hojmässa. All and all en bra helg, således.

Och bäst av allt:
-Mamma, jag älskar dig.

Jag kan inte vänta!

Ååå, jag längtar ihjäl mig! Längtar efter roligheter, efter spännande händelser, efter äventyr och inte minst efter mina nya fina kläder jag beställt från Nauclér Design.

                                                    

Body, bolero och byxa beställt. Och vad som gör det hela extra bra är att de passar utmärkt till plagg jag har sedan tidigare...



Ett mysterium, minsann

Tänk att en pojke som har så stora, djupblå ögon, som ser så ljuvlig ut och är så söt som socker kan låta så illa och vara en sådan liten terrorist att man bara vill bryta ihop.

Nu bryter jag ju så klart inte ihop. Jag biter ihop, och det med stora gula öronproppar instoppade.

Nog!

Jag försöker trösta mig med att det säkert stärker bukmuskulaturen en aning då jag hostar som jag gör, men det hjälper så där... Att bli andfådd av att gå tjugo meter, och att få yrsel av att dammsuga hallen är i varje fall inte ett sundhetstecken. Hur kan det komma sig att jag har så dåligt immunförsvar egentligen? Det är nog nu!

Då jag var barn

Mina barn kommer aldrig att tro mig då jag berättar, så jag tar det här istället.

Då jag var barn hade vi två tv-kanaler, inga datorer och telefonen satt fast i väggen med en sladd (nej, den var inte på laddning). Barnprogram visades en gång om dagen, och bestod oftast av dockteater från Tjeckoslovakien (det hette så då) eller dokumentärer om stackars barn i fattiga länder.

Ett nära trettiosekunder långt intro som bestod av en stillbild med lite musik till gjorde oss paralyserade och sjukt förväntansfulla.

Bröderna Dal däremot var lite för actionfyllt för mig och jag freakar fortfarande lite över den surrealistiska känslan jag får.


Mer än så kan jag inte berätta om hur det var att vara barn under tidigt 1980-tal nu, barn. Jag förstår att ni behöver smälta detta något.

Jag tyar inte mer!

Ååååh, jag är så leds! Gå och dö nu, alla äckliga förkylningsvirus! Sluta störa mig och min familj! Det är helt värdelöst att ni kommer tillbaka hela tiden och gör livet surt för oss. Att höra sina små barn hosta och kippa efter andan, tvingas hålla fast dem för att tvinga i dem mediciner och vara vaken med dem på nätterna för att de inte kan andas är inte sånt som jag tycker känns uppiggande. Det räcker nu.

Vintern kan få fortsätta vintra sig, det är okej, men kan vi inte få vara friska ändå?

Men ta slut då, veckelände!

Åh, den här veckan är så jobbigt så jag bara kräks! Xfred har lämning och mässa så jag är helt beroende av diverse släktingar för att få tillvaron att fungera. Det säger ju liksom sig självt att om förskolan stänger halv sex, och man själv slutar jobba halv åtta blir det lite knasigt utan backup. Igår hämtade jag därför upp barnen strax efter åtta för att sedan i helt galen stress komma hem och fort få dem i säng. Astmakväll och tillika natt på det, stackars Minna. Samma procedur, på alla sätt, idag.

Tack gode Gud för släktingar som ställer upp, och inte minst tack gode Gud att min älskade mamma kommer hit imorgon!

Undrar om mina barn kommer tänka på bilens interiör, alla släktingars hem och långa dagar på förskolan då de ser tillbaka på sin barndom. Suck.

Stansad

Jag blev stansad idag. Det hade varit coolt om jag fått en stjärna stansad på mig, men eftersom det skulle sys igen hade effekten gått förlorad. Så nu blev det bara en cirkel som sedan syddes till ett streck.

Bandaget är tufft i alla fall, även om det kommer bytas ut mot ett Bilarplåster rätt snart.

Vad jag gjorde? Tog bort ett födelsemärke, en pjick.

Gör-det-själv-metoden

Jag tror ju på det där att göra saker och ting själv. Det är en av anledningarna till att jag tycker sport på tv är rysligt ointressant, jag rör hellre på mig istället för att sitta stilla och se då andra springer.

Det är också en av många orsaker till varför jag tycker porr är fullständigt otilltalande.

Sånt ligger jag och reflekterar över istället för att somna på kvällarna.

Du vet att...

...du är en småbarnsförälder bortom all räddning då du gång på gång beundrar din nya vaxduk och stryker förnöjt över den, som vore den ett exklusivt stycke silke.

Helt sorgligt, men sant.

Idag har vi annars hunnit med morgongos, matning av änder, lek i lekpark och Torekällbergethäng med obligatorisk varm choklad. Dagen vore perfekt om det inte vore för en massa astma, snor och ont i halsen på samtliga familjemedlemmar, men man ska inte begära för mycket.

Så jag snart spricker

Jag är så stolt! Så glad efter en härlig dag! Mina barn är så duktiga och coola! Hemma hos vänner idag red barnen.

Minnan har ju ridit flera gånger förut, så idag travade hon. Och hon var så stolt, så glad och så otroligt lycklig, rent av!

Vikorv har aldrig velat rida förut, men idag så. Och han satt där på en egen häst, bakom Minnan och hennes lilla tjocka häst, med kraftig slagsida åt höger, brett leendes. Ungefär hundra gånger sade han:
-Titta på mig mamma, jag jiiidej!Jag jiidej!

De här barnen kommer bli ovanligt dyra i drift, verkar det som...

Det är viktigt att lyda lagen, ibland

Eftersom även Minna nu förstått att det i Sverige är lag på att alla barnfamiljer måste äta tacos på fredagar var jag idag tvungen att vara en laglydig medborgare. Huge success! Mätta och nöjda barn gör en lycklig mamma.

Då nattningen genomförts, och jag själv vaknat till igen, avnjöt jag en god bok, mörk choklad och ett glas fantastisk, fyllig carmenere.

Hej helg! Du är välkommen och efterlängtad efter en tuff vecka.

Att pjata jent ellej ej

Minna är lite irriterad på att hon inte kan säga R ordentligt. Ibland blir det rent av komiskt med hennes pratande. Då hon sjunger till exempel:
"Stoja bocken Bjuse, tjampaj övej trollebjon...." Och så blir hon själv galet irriterad över det hela. Idag pratade hon om Jymphepp, och det tog en liten stund innan den här mamman fattade grejen. Jaja, någon gång lär hon väl sig. Eller så får hon göra som sin mor och gå till talfröken i skolan (finns det sådana fortfarande?)...

Andligare

Vissa dagar känner jag mig andligare än andra. Just nu ikväll väldigt mycket. Vid sådana tillfällen ångrar jag att jag inte läste till präst, som jag tänkte då jag var yngre.

Ah! Ja, se där har vi minsann något i mitt liv jag ångrar, trots allt!

Taa-daaa!

Jag funderar starkt på att ta efter Viktors sätt att göra entré. Hans senaste grej är nämligen att slå ut med armarna och utbrista ett högt TAA-DAA! Det är så snyggt, så självklart, så självsäkert. Jag ska nog testa det emellanåt i alla fall.

Adjö, gamla vän

Du hjälpte mig då jag hade det riktigt jobbigt. Våra vägar har korsats många gånger om, och det är många år vi hängt ihop. Den senaste gången vi fann varandra igen var jag riktigt knäckt, och du hjälpte mig på ett fantastiskt sätt. Men jag behöver dig inte längre. Nu klarar jag mig själv. Du trubbar av mig en smula, och jag vill kunna känna livet helt och fullt på alla sätt. Det är dags att vi går åt skilda håll nu. Du får följa efter mig en liten tid till, men i mindre utsträckning. Snart kommer vi dock till vägs ände, och då är det au revoir.

Tack, Zoloft, för den tiden som varit.

Manic Panic gjorde tricket

Tja, jag ville ju ha en knallig färg, och en knallig färg fick jag. Och det på ett etiskt försvarbart sätt också. Jejj!

Non, je ne regrette rien

Plötslgt slog det mig. Trots att det inte blev som jag tänkt och trott skulle jag göra om det, även om jag visste innan vad jag vet nu. Jag skulle ändå ha gått på den där dejten med x. Jag skulle ändå ha sagt upp mig från min fasta tjänst, sagt upp mitt förstahandskontrakt och bytt stad. Ändå levt med en trött, gammal epileptiker som var min raka motsats. (Och nej, det var inte bara skit med vår tid tillsammans, det var det inte) Ändå kämpat mig igenom den hemsla skilsmässan och den tperioden som följde. Det var värt det. Varenda sekund.

Jag ser på mina barn och känner frid, kärlek, lugn och nickar för mig själv. Det var värt varenda sekund.

Halvhändig, åtminstone

Jag skulle kunna påstå att jag är galet händig. Min mamma har dock lärt mig att det är fult att ljuga. Istället kan jag väl säga att jag är halv- eller kanske kvartshändig. Hur som helst så har jag varit lite duktig och fixat till här hemma efter att ha varit på Ikea och nästan kunnat pricka av inköpslistan helt.

Däremot kan jag med väldigt gott samvete säga att jag är grym på att spinna. I förmiddags ledde jag mitt pass i 75 minuter, och efter det var jag med som försökskanin på en favoritpersons pass. Bra pass, bra människa och välinvesterad tid., helt klart.

Kort och gott en bra lördag, där jag känner att jag haft det väldigt bra.

Min supersnabba hjärna...

Lucky Luke drog snabbare än sin egen skugga, vill jag minnas. Själv äter jag snabbare än min hjärna tänker. Det är faktiskt helt sanslöst vilken slav jag är under mina instinkter. Jag vet att min mage mår sämre av snabba kolhydrater, saker som innehåller jäst/bakpulver. Ändå tar reptilhjärnan över på ett galet snabbt sätt.
Ungefär så här fungerar det:
-Åh, titta vilka fina cupcakes!
*glufs, tugg, svälj*
-Hmm...det där fatet med chokladprali-...
*glufs, tugg, svälj*

Suck. Helt klart är det så att det är svårt att jobba där jag gör, med tanke på det att jag helt saknar förmåga att styra mina ätimpulser. Tur är att jag har en hel del energi av naturen och svårt att sitta stilla...

Hur man gör sina barn besvikna

Jaha, gott folk. Då var det dags för en snabblektion igen. Denna gång handlar det om ett effektivt sätt att göra sina barn besvikna. Då börjar vi:

En mamma och hennes två trötta barn är på väg hem i bilen efter en lång dags jobb respektive förskolande. Det yngre barnet, en tvåårig pojke, pratar med VERSALER hela tiden och är mycket upprörd:
-JAG! VILL! INTE! HEEEEM!
Mamman försöker vara lite fiffig och utbrister:
-Jo! Kom med in så ska ni få se vad jag har gjort hemma! Det är annorlunda hemma nu, eftersom jag gjorde något igår...
(Vad mamman inte vet är att här hör sonen fel och hör istället för "annorlunda" namnet på en av sina favoritmänniskor)
Båda barnen är nu mycket nyfikna och förväntansfulla. Familjen kommer hem, barnen kastar sig in genom dörren. Den tvåårige pojken vrålar (med versaler i ungefär 72 punkter)
-AAAAANNNAAAAAAAA!!!
Mamman inser missförståndet och utbrister:
-Åh,alltså... Nej älskling, Anna är inte här. Jag har gjort så att det är lite annorlunda här hemma, bara. Titta! Nya gardiner och nya lampor!

Ungefär här tjuter båda barnen av besvikelse.

Aj då... Tja, så enkelt är det, alltså.

Men, som en klok människa sade: En lycklig barndom gör ingen stor författare.

Kärleksfulla sms

Det är lite märkligt att få sms från X som inleds med "Hej bejbi" och avslutas med "Kyss", måste jag säga. Förklaringen var ju så klart enkel; Han skickade fel. Det piggade ju upp en vanlig torsdagsförmiddag, sanna mina ord.

Att tänka om

Det blev ingen löprunda i morse. Jag vaknade (nästan) och kände efter. Insåg ganska snabbt att om jag skulle överleva och orka med den här dagen var det bättre att sova lite, lite till. Det var nog ett klokt drag.

Synd bara att jag ser ut som ett fuckface idag, men typ pingisbollar under ögonlocken. Hur kan det vara möjligt att bli så ful och så vanvettigt svullen i ansiktet bara så där? Det är i sanning ett mysterium. En vadmalssäck över huvudet hade varit en god idé en dag som denna.

En hektisk onsdag

Vakna alldeles för tidigt. Smyga runt och göra ordning sig utan att väcka barnen. Gosa med nyvaken tvååring. Klä på och utfodra densamme. Gosa med och utfodra nyvaken nästanfyraåring. Stressa igenom morgonbestyr. Skynda, skynda till förskolan. Skynda, skynda till jobbet. Äta frukost på stående fot och avbryta detta trettio gånger för att jobba. Fixa med jättebokning, svara i telefon, svara på mail, fixa med logistik. Springa runt på området och fixa saker. Äta lunch. Checka in gäster. Serva gäster. Svara på frågor. Skotta snö utanför herrgård. Skotta snö utanför bastun. Äta middag snabbt. Stressa till elektronikaffär och köpa sladdar till servern. Två timmar övertid. Hem. Promenera till exmake och lämna kläder till barnen. Hem. Plocka undan de sista resterna av julen. Sätta upp gardiner. Dammsuga. Lägga in tvätt i garderober. Snygga till. Inse att klockan är mycket. Planera morgondagens löprunda och sätta tidsschema för morgonen. Bada och läsa. Sova!

Skillnaden mellan före och efter

Före löprundan: En galet trött småbarnsmamma som sovit dåligt, jobbat en lång dag och ätit lite för mycket.

Efter löprundan: En lätt, studsande, lycklig, endorfinhög mamma med kraft nog att vinna över hela världen.




Nu återstår att se vad mitt dumma knä tycker om den sprungna milen...

Alltid rött alltid rätt

Jag finkammar nätet på tokröd hårfärg. Rock N´Roll Red från Manic Panic känns mest som den som borde göra tricket.

Icke djurtestad, inte farlig för miljön och så där lite lagom galet röd. Heja!

Stackars Henrik

Mannen på bilden är Henrik Dorsin. Ofta då jag ser Henrik blir jag en aning irriterad. Det är orättvist och fel av mig, men svårt att styra över. Henrik, stackars, är nämligen otäckt lik en av de mest labila och känslomässigt störda människor jag någonsin givit mig i lag med, och som jag under hösten lade på tok för mycket energi på. En människa som gav mig ett väldigt trist minne för livet, dessutom.

Jag tror dock på att se saker från den ljusa sidan, och tänker att jag åtminstone lärde mig vad för slags person jag varken vill eller behöver ha i mitt liv. Det är bra.


Och bilden har jag snott.

Helgrecept

Tre 75minuters spinpass på två dagar, galet mycket snöskottande och så flera timmars lek i snön på det. Lite god mammalagad mat på det, ohyggliga mängde ost och bra sömn. Det är receptet på en bra helg, mina vänner. Proportionerna får ni själva provar er fram till.

Skavsår

Nu har jag testkört spinpasset jag slängde ihop i all hast i torsdags kväll. Först en gång på egen hand, och sedan i sällskap av finaste FruJohannan. Imorgon kl 10 blir det smygpremiär, typ. Det är således bäst att ta sig i säng illa kvickt.

Helgmys

Jag hann inte blogga igår eftersom jag drack vin, såg på film och somnade med huvudet i min lilla mammas knä. Det är ett utmärkt sätt att inleda en helg, det!

Idag har barnen och jag skottat snö, hoppas från en stege ner i snödrivorna och gjort snöspöken.

FinMinnan

-Mamma, jag tycker så mycket om dig. Jag vill gifta med dig när jag blir stor.
-Okej? Vad fint. Jag älskar dig, Minnan.
-Vad bra. Då kan vi gifta oss med varandra. Men du får lova att inte springa ifrån mig.

Hmm...det är mycket som rör sig i den älskade ungens huvud, sanna mina ord.

Mamma, mamma

Min finaste, gulligaste, älskade lilla Mamma! Det går inte att hitta en mer godhjärtad, empatisk och allmänt genuint omtänksam människa än min mamma. Tack, tack, tack älskade mamma för att du ställer upp och hjälper mig så mycket, och för att du är en sådan underbar Mummi till mina barn! Vi älskar dig.

Insomniamia

I natt vill jag få sova. I natt behöver jag sova. Fast jag försöker just nu intala mig själv att jag klarar mig utmärkt utan sömn, annars kan jag ju få för mig att bli stressad och inte kunna somna sen...

Jag blir lite galen, lite mer dum i huvudet och lite med spejsad av sömnbrist. Intressant, påfrestande, irriterande och en smula uttröttande för samtliga, inklusive mig själv.

Å ena sidan blir jag mycket mer av mig då jag lider av sömnbrist. Å andra sidan blir jag mycket mer av mig. Ungefär så.

Den galna gnistan i mina ögon börjar göra sig påmind...

Spontanshopping

Efter att jag hämtat barnen från förskolan och passerade en favoritaffär där jag tidigare fyndat fina saker. De är så smarta att de ställer ut en del möbler utanför affären, och så får man syn på det då man passerar och habegäret väcks...

Idag fick jag syn på en sådan byrå jag ville ha till sovrummet, funderade, ringde upp affären i fråga och paxade byrån. Det visade sig dessutom att de just nu hade 50% på allt, tur för mig.

Barnen och jag hämtade byrån, och den rymdes precis i bakluckan, och nu kan jag snart få till mitt sovrum som jag vill ha det. Nu ska här spanas efter nattygsbord i samma stuk och en stringhylla.

Det här är inte min byrå, utan en stulen bild på någon annans byrå. Min har (tyvärr) bara tre lådor. Nåja, 60-talsbyrå till sovrummet: check!

Paint it black

Tillbaka till verkligheten. Hur ska det gå? Hur ska jag klara det? Imorgon är det dags för jobb igen, och jag är inte säker på att jag minns hur man gör. Som en ren protestaktion mot den rosa skjorta som så oär jag, men jag ändå måste bära, har jag nu målat naglarna svarta. Lite svart måste jag ju få ha, annars vantrivs jag.

En löprunda på morgonen med lite hård elektronisk musik typ Grendel borde få fart på mig. Det och en espresso. Phu, det blir en lång dag imorgon...

Heja 2011

Gårdagkvällen, den sista 2010, var härlig. Att se barnen leka med sina käraste vänner, få vara i underbart sällskap och avnjuta fantastisk mat är ren lyx.

Och idag har det snöat. Jag kan inte nog säga hur härligt jag tycker det är med denna snön och vinter! Faktum är, och detta är stort och gränsar till det otroliga (i alla fall med tanke på hur det kändes då jag gick i skolan och gjorde det), att jag verkligen skulle vilja köpa mig ett par längsskidor. Det verkar dessutom vara en överlagd tanke, konstigt nog, eftersom jag har tänkt på det rätt länge nu. Jag är nog bortom all räddning...