Tärande längtan

Tänk att man kan känna sig så trasig av att längta och sakna. Några månader till, sedan är vi där igen.

Tiden går fort del 2

Ett år har gått!

Tiden går fort

Nu är det fyra år och en dag sedan jag skrev detta. Helt galet. Det känns som ett helt annat liv, det som var då. Nåja, det här är nu och nu är väldigt bra:

Glöm inte

Var rädd om dina vänner, och se till att vårda de relationer du vill ha kvar. Med tunnelseende tappar man lätt bort människor på vägen, och ibland är skadan svår att reparera.

Se dem som finns där för dig, och tänk på hur du behandlar dem. Var mot dem som du vill att de ska vara mot dig. Vad du ger är vad du får.

Frestelser

Mitt jobb är fullt av frestelser, men jag har minsann läst att det är nyttigt att öva på sin självkontroll...

Snygglappen

Jag kan inte nog betona hur mycket sådana här lappar uppskattas av mig. Vid första anblicken skulle man ju kunna tänka att det är ett elakt skämt, eller bara ett uttryck för ironi, men jag väljer faktiskt att ta det som en komplimang istället. Man får passa på då tillfälle ges, liksom!

Glada grisar, yeah right!

Och vet du vad man gör med små söta pojkgriskultingar? Man sliter ut deras testiklar utan att de först bedövas. Först snittar man upp deras pung, sedan sliter man ut kulorna. I Sverige sker detta. På riktigt. Och då har djuren det ändå bättre här än i många andra länder. För att vi konsumenter vill ha billigt kött att äta. Tänk på det nästa gång du sitter där och äter din fläskfilé som du köpt på extrapris.

Nära döden upplevelse

Herregud. Jag har banne mig kräkts upp mina inälvor några gånger om det senaste dygnet. Igår var jag på Zumba och kände mig inte jättebra, men körde på ändå. Noterade att magen var lite rundad och att jag måde lite kymigt, men skyllde det på det mjuka bröd jag ätit under dagen (ska helt låta bli sånt). Direkt efter passet började det.

Åååååh... Jag har kräkts så mycket! Värst var det nog på hundpromenaden... Nej vet ni vad, jag ska bespara er detaljer. Låt mig bara säga att jag kände mig med död än levande från det att detta elände började till typ nu.

Uuuuääääh.

Gimme, gimme, gimme

Hur tidigt är egentligen för tidigt att önska sig födelsedagspresenter? Imorgon är det tre månader kvar tills jag fyller år. Är det för tidigt då? Inte? Åååkej, då kör vi:

• Cykelkärra att transportera barnen i bakom cykeln
• Dragsele för hund
• Fjällweekend med vandring och vildmarksliv (utan barnen då...)
• Shoppingweekend i Helsingfors
• Fickpengar

Säljsekter

Jag har nog skrivit något om det tidigare, men ser på Dokument inifrån just nu och åker liksom några år bakåt i tiden. Det var verkligen exakt som i dokumentären då jag jobbade och sålde världens dyraste dammsugare. Herregud, inte undra på att det tog mig lång tid att komma tillbaka och hitta ett egenvärde igen. Inte konstigt att jag kände mig så nedbruten och värdelös så länge efteråt. Det finns så mycket tankar och känslor som dyker upp då jag ser programmet, men jag ska inte gräva ner mig vidare i det. Kort och gott kan jag ju bara konstatera att det är fantastiskt skönt att ha ett jobb jag trivs med på ett sunt sätt, som inte bryter ner en psykiskt, som inte är en hjärntvättande sekt.

Lite kyligt, sisådär

Jahaja, -21 grader ute nu. Myggfritt och lite svalt är det ju, det får man ju erkänna. Nåja, jag bor åtminstone inte i Naimakka. Då hade det nog varit ännu svårare att få med barnen på långpromenad en dag som denna. Jag klagar inte på vädret, och är inte jätteleds på vintern ännu. Det gör dock inget om det inte är lika kallt framöver som idag. Faktiskt.

God natt, kort och gott (eller kiss i hjärnan)

Tröttheten VS undertecknad 1-0.

Rex, en nanny dog

Jag är så trött, så trött. Efter avklarat veterinärbesök insåg jag hur orolig jag varit, och hur trött oron gjort mig. Rex, lilla stackars hund, är fortfarande lite ur fas, men så blev han ju drogad och utsatt för rätt tuff behandling. Såret kommer bli bra, och han kommer må fint igen. Phu!

Vilken hund han är, den här Rex! Så smärttålig, så snäll, så trygg, så vacker och så otroligt tålmodig. Han är verkligen en nanny dog, den här.

Ororororororo

Åh, det här är inte bra. Jag måste ta Rex till veterinären, och det så snart det bara går. Mina sårvårdskunskaper räcker inte till i det här läget, och jag avskyr att inte kunna tillräckligt. Klart är i alla fall att Rex hade en böld på gång då jag fick hem honom, att densamma sprack och att det nu blivit rätt illa med det hela, för att uttrycka det milt. Åh, oro!

Finfina endorfiner

Med finbarna hos sin pappa har jag idag varit ett under av effektivitet. Det var förvisso lite segt imorse, och det kändes som ironi att intala sig själv att varje dag är en gåva, men det tog sig efter en massa kaffe. Några koppar senare var jag igång, och sedan fortsatte det av bara farten. Det gjorde att jag till råga på allt efter jobbet hann med en löprunda med Rex, köra lite axlar och triceps samt leda ett spinpass. Go mamman!

Nu har jag avnjutit min nya last, hallon med grädde, myser med en varm hund i soffan och inser precis, skitskitskit, att att jag måste hänga sjukt mycket tvätt innan jag får gå och lägga mig. Varför har jag ingen som kan hänga tvätt åt mig? Ååååh, stackars mig som måste göra det!

Stackars neurotiker

Idag hade jag besök av hantverkare. Det kan ha varit så att deras skor var fastmonterade på fötterna, på något sätt. I varje fall tog de inte av sig dem, trots att det ju som bekant, är en del snö ute just nu. Arbetsskor, åtminstone vid den typen av jobb, har grova sulor där saker och ting fastnar. Till exempel snö och grus.

De gick in och ut ur huset många gånger. Många gånger.

Nu är det väldigt rent igen, men det tog mig två timmar att få det att kännas okej. Ibland är det jobbigt att vara tvångsmässig.

Som extra krydda över alltihop ägnade barnen och jag sedan en god stund åt att pärla (jodå, det är visst ett verb, och då man pärlar gör man pärlplattor och sånt), vilket resulterade i några brända kretsar i mitt huvud (alla dessa pärlor på golvet, gaaaah!) som följd av all självbehärskning.

Hantverkarna kommer tillbaka imorgon då jag jobbar, så kanske blir det en ny storstädning på kvällen.

Mördarhunden

Att ha öppnat sitt hjärta och hem för en amstaff väcker en hel del starka reaktioner från människor som tror de kan hundar. Det är faktiskt otroligt fascinerande vilka konstiga idéer många har om den här typen av hundar. Helt bisarrt, måste jag säga. En nära släkting gjorde klart redan innan Rex kom hit att "kamphundar inte är välkomna" i deras hus, och läste högt från Wikipedia om vad amstaffar tidigare använts till. (Allt som stod om vilka trevliga, godmodiga, trygga familjehundar de är utelämnades helt i telefonsamtalet)

Med anledning av detta er jag er en liten bildspecial. Mördarhunden Rex, här är han:

Rex drömmer om barn han ska äta upp.

Rex blir påkommen med att vara på väg att äta upp Vikorv.

Rex äter upp undertecknad.

Vikorv, med snyggaste glajjorna på, blir snart uppäten.

Se så rädda vi är för den farliga hunden.

Att Minnan inte finns med på bild beror naturligtvis på att hon redan blivit uppäten.

Unchange me?

Minnan vill att jag ska bli blond igen. Själv vill jag mest ha lite mer hår överhuvudtaget(...), det är lite småkyligt så här. Dessutom har jag typ sex burkar Manic Panic, vilket lär räcka ett tag framöver...

Nu börjar jag starkt överväga att raka huvudet helt då jag går på semester i sommar och börja om från början då. Fram till dess fortsätter jag väl att vara Crazy Red, det är ändå lite roligt att se hur folk reagerar på det...

Trösterik rumpa

Jag ligger här och är lite smålåg över saker och tings varande. Inget allvarligt, men lite blääääh, så där. Bredvid mig ligger en underbar, fin och varm hund. Vilken hund! Efter fem minuter med huvudet på denna hunds rumpa känns allt så mycket bättre. Jag har då slutat frysa och känner mig inte akks ensam längre. Snacka om bra rumpa!

Härliga hund

Alltså, den här hunden... Han är så jäkla bra! Förutom att det är svårt att bortse från hans skönhet, lugn och trygghet så är han så snäll och så tålmodig! Ingenting rubbar hans cirklar (även om ryktet gör gällande att han vägrar gå ut i regn) och barnens ibland nyckfulla beteende bekommer honom inte för ett ögonblick. Jag ser på honom och blir alldeles varm. Ljuvliga, fina djur!

Till och med Xfred, som berättade att han bestämt sig innan för att han inte skulle gilla Rex ("fel ras" och fel beslut att skaffa hund, oavsett testperiod) föll direkt, på sekunden, då de träffades första gången.

Nu ligger vi här, tillsammans i soffan, och firar stillsamt att Mubarak avgår.

Chicken pox is in da house!

Minnan har det. Vattkoppor all over, check!

Men seriöst. Vem dödade våren? Och varför har jag inte en bättre bil en dag som denna? Vägen hem från jobbet var dramatisk. Tur att jag är grym på att häva en sladd, även om den varar i typ tio sekunder. Och tur att det finns snälla gymmare på F&S som gärna puttar loss bilar som kört fast helt. Tänk att det tog tre karlar för att putta loss mig efter mitt spinpass! Nu är det inte roligt längre, sluta snöa!

Chicken pox in da house?

Eller? Imorgon bitti får jag veta om Minnan ska få egna prickar som hon inte får pilla på... Hon klippte förresten sitt hår igår... Själv, alltså. Ibland faller inte äpplet långt från trädet. Minnan ser numera lite ut som en gammal man som försöker dölja sin begynnande flint...

Stanna hos mig

Vintern kan gott få stanna lite till. Det är skönt med mössa, inte minst då man har väldigt lite hår.

Det är även skönt att mysa i soffan med en varm hund.

Ooops I did it again

Varför kollar jag inte i förväg hur trimmern är inställd? Varför trimmar jag som en idiot i nacken för att sedan upptäcka att jag trimmat till några kala fläckar? Det är sånt här som gör att jag borde ha en personlig assistent. Nu har jag väldigt kort hår. Igen. Och en illrödfärgad huvudsvål. Piff, piff, liksom.

Ny familjemedlem

Nu är han här. Rex. Han är vacker, vänlig, pratsam och envis. Det känns som bra. Jag är också vänlig, pratsam och envis och framförallt envisheten är på sin plats för närvarande...


Nu är det god natt. Gårdagens fest var väldigt lyckad, och jag är sliten. Somnade vid femtiden i morse efter en lyckad fest, och nu ser jag tydligen dubbelt igen...

Åh, mänskligheten

Precis just nu såg jag reklam för Dressman. De har tydligen en Rolling Stones kollektion i butikerna just nu. precis just där dog min tilltro till mänskligheten lite till. Aj.

Go Single Mum!

Vad det än är jag går på så gillar jag det! Idag är jag så grym! Först jobb i nio timmar (som även innehåll tide drama med traktorn...), sedan spinpass (fullsatt, med reserver som fick vända i dörren!), följt av blixtvisit på Ikea, efter det veckohandling av mat, tätt följt av uppsnyggning hemma, nu lite möbelbygge (nya, fina matstolar, äntligen!) och sedan, äntligen, dusch (japp, jag stinker!) och sovdags.

Heja mig!

Traumatiserade barn

Jag tog ju bort en pjick förra veckan och Minnan upptäckte det häromdagen. Plåstret på axeln hade hon ju noterat, men nu först såg hon att det var något därunder som saknades. Vilken sorg! Det var stora tårar som föll, stackars barn. Lite lagom brutalt berättade jag sedan att jag skulle ta bort fler,  och ja...Lilla barn, hon sörjer sina "pillpjickaj". Det är då tur att jag betalar in pengar i fonder åt barnen varje månad, så de har råd att gå i terapi efter sin uppväxt med mig som mamma...

Mitt tusende inlägg!

Hepp! I dag firar vi bloggens tusende inlägg, hur sjukt är inte det? Och jag som skulle skriva om Hanna Hellqvists genialitet, underbara humor och fullständiga briljans. Jag som skulle länka till Jakten på Lycka och låta er uppleva hennes talang. Jag som skulle berätta att jag är lite kär i Hanna. Men det här är alltså mitt 1000:e inlägg och då borde man väl skriva om något större? Något viktigare? Något roligare?

Herregud, pressen blir för stark, prestationsångesten för stor...

                                Bilden har jag snott, minsann