Lilla älskade Minnan ljög på förskolan idag. Vid matbordet berättade hon för sin favoritfröken att: "Vet du, nu bor mamma och pappa tillsammans igen." Hon fick då frågan om hon var glad för det och svarade med salig röst att "Jaaaa, det är jag."
Älskade stackars barn.
Hur bra vi än försöker göra allt, så önskar hon ändå att vi ska leva tillsammans som en familj. Lilla livet, mitt hjärta blöder för hennes skull. Hur det än är tvingas hon alltid vara utan en av sina föräldrar, alltid sakna någon av oss. Hon tvingas känna saknad varje dag.
Jag undrar hur Viktor kommer känna då han blir lite äldre.
Älskade finaste små barnen.
Idag är det fyra år sedan jag gifte mig med deras pappa. Tänk så jag trodde på oss då. Tänk så det kan bli.
4 kommentarer:
Åh kramar! I massor!
Gumman! :( Kramar!
You´ve come a long way, baby. Tänk på hur mycket bättre ditt liv är nu! Lycklig mamma ger lyckliga barn. Kärlek!
Anno: Tack! Kramar!
Anonym: För min egen del är det lugnt, men Minnan...:-/
Malin: Tack för de orden!
Skicka en kommentar