Mina barn och jag är ganska lika på många sätt. Vikorven gillar mat, och att äta. Precis som sin mor. Minnan planerar saker in i minsta detalj då andan faller på:
-Okej mamma, vi gör så här: Du får natta Viktor och Mummi nattar mig. Okej? Och jag har de här pyjamasbyxorna på mig, men de här pyjamasbyxorna med mig också om jag tappar bort de jag har på mig, då jag sover.
Better safe than sorry, liksom.
I det fallet är Vikorven av något enklare natur. Han lägger sig tillrätta i sängen och säger:
-Kappa umpan, mamma!
Jag klappar rumpan. Han somnar. Ingen planeringsmani, direkt. Med andra ord är han mer som sin far på det planet. Vilket jag lämnar helt öppet för fria tolkningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar