För många år sedan (ungefär hundra) var det en rolig sak att folk tyckte jag såg mycket äldre ut än jag var. Några år senare började jag tänka att det snart skulle sluta vara roligt, och hoppades på att så småningom få se lika gammal ut som jag faktiskt var.
Länge har det retat mig lite att ingen ser chockad ut då jag säger att jag har två barn, att ingen utbrister: "Va? Du måste ha fått barn tidigt!", men jag har stoiskt funnit mig i mitt öde, minsann.
Idag blev jag dock en smula knäckt då en tjej sade till mig: "Jaha, är vi lika gamla? Jag som trodde du var 35-36!" Då jag råkade skrika lite hysteriskt som svar förklarade hon det hela med att jag ju är så lång... Jamen dåså.
Möjligen, möjligen pratade jag två oktaver högre än normalt resten av det samtalet...
Så, hit med antirynkkrämerna, för bövelen! Jag vill någon gång se ut att vara så gammal som jag är!
8 kommentarer:
Ja, själv blev jag tagen för 40 sist jag var ut. Buhu.
Äsch deppa inte. Sist jag var på det lokala köpcentrat så var det en telefonförsäljare som frågade om inte mormor ville ha en telefon då. Mormor det var jag det å min dotter var min 1 ½ år äldre väninna. Myyyysigt.
Kram
Elin
Jag citerar: "Då jag råkade skrika lite hysteriskt som svar förklarade hon det hela med att jag ju är så lång... Jamen dåså."
Du är ju bara så underbart rolig i ditt sätt att uttrycka dig ;-)
Asch! Det är inte så farligt lastgammalt att vara 35-36. Inte 37 heller. Själv ser jag fram emot 40, det verkar som en bra ålder!
KRAM!
Det är definitivt inget fel med att vara 35-36, men kanske att bli anklagad för att vara det när man inte är det. :P
Men du. Är det inte du som brukar få visa leg på systemet?!
Fattar ni förresten hur sjukt ung min mamma måste vara? Hon är 160 cm lång!
Kram på er!
Fatta gammal jag måste vara då som är typ tvåochenhalvmeter lång!
Åh, Johanna! *skrattar högt*
Skicka en kommentar