torsdag 28 oktober 2010

Brevfilmen

Hej Bullen
Jag är en kvinna på 32 år som undrar över en grej. För ett tag sedan (några år sedan) hade jag inga problem med att läsa "chicklitt", och kunde fördriva en kväll med att se på dokusåpor/amerikanska komediserier. Jag kunde vara vaken hur mycket som helst utan att se trött ut, och jag fick inte ångest då jag funderade över pensionssparande.

Numera dricker jag kaffe ur små blommiga koppar med fat, jag har klockor som tickar och plingar här hemma, ögonen har fått några konstiga diken under sig, och de tidigare så klara ögonvitorna har antagit en märklig rosa-röd-randig nyans. Dessutom kan jag inte alls titta på nästan något annat än typ Babel och Aktuellt på TV längre, och i litteraturväg är det Joyce Carol Oates och Herta Müller istället för Marian Keyes. Jag lyssnar enbart på P1, och tycker det är jättetoppen med Kulturradion, Kropp och Själ och direktsändningar av riksdagsdebatter.

Kära Bullen, är detta medelåldern? Eller kan det, ve och fasa, vara så att jag blev en riktig tant direkt? Är det ålderdomen, det här?

Säg inte att jag ska prata med mina föräldrar eller någon annan, de skulle aldrig förstå!

/Töntig tant

PS Inte bara lyssnar jag på Kulturradion, jag tycker dessutom att det är uppriktigt spännande att lyssna på mannen som beskriver Hieronymus Boschs tavlor (i radion, man kan alltså inte ens se dem!)! Jag är liksom riktigt illa ute!

5 kommentarer:

Fula tanten sa...

Om det är sånt där som kallas medelåldern, då har jag ett tag kvar dit. ;-)
Puss och kram!

Linda sa...

Hahaha! Nej, fantasi är ju inget som saknas hos dig heller ;-)

anki sa...

SVAR:

Kära Töntig tant!

Du har befriats från klibbiga hubbabubba-tankar. Detta sker vid insikt och är egentligen inte kopplat till någon direkt ålder. Även om det sannolikt inte sker innan 25, ofta senare. Se dina nya val som krav baserade på intelligens. Inget att vara orolig för, tvärtom!

Kram!

Den tillfälliga bullen-red. also known as. En som känner igen sig sjukt mkt.

Elva sa...

Ja det är bara att inse att vi börjar bli till åren :)


Sv:
Jösses!
Att ha värkar så länge och att föda så blixtsnabbt låter båda som läskiga scenarion.
Men vad föredrar du då Mia?
Att det gör jävligt ont men att det går snabbt eller att det gör mer eller mindre ont men under lång tid?

Ja jag ska verkligen se till att smärtlindra så mycket jag bara kan. Det är därför jag vill att de ska hålla mig uppdaterad vad det gäller "sista beställningen" så att jag inte missar att få relevant smärtlindring innan det är för sent. Dessutom så vilar jag massor just nu så att jag ska vara utvilad.

Sedan så är det ju som du säger. Vi är ett bra team och jag litar blint på att Kjell kommer att underlätta väldigt mycket för mig som bara han kan. Det är min stora tröst.

Mian sa...

Tanter i alla länder, förenen eder!

Elva: Jag föredrar att ha ont länge om det innebär att jag bibehåller kontrollen över situationen, men drömmen är väl kontroll och kortvarig smärta. :-)"Sista beställningen", ha ha!