tisdag 7 september 2010

Here you come again

Så varför lär jag mig då faktiskt inte? Varför känns det som det gör? Varför alla dessa tankar och förvirrade känslor? Varför vägrar hoppet dö? Varför så många intensiva, kluvna, motsägelsefulla känslor?

Suck.

1 kommentar:

Toril sa...

Ja säg det! Livets stora gåta verkar det som du flurar på...kramar från en som inte heller har några svar...