Kvällens spinningpass visade sig vara ett medelpass och inte det utlovade baspasset. Typiskt! Jag som är totalt inkapabel till att ta det lite försiktigt. Övervägde att svimma eller kräkas någonstans mitt i, men gjorde varken eller. Kanske lika bra det...
Efter dagens lunch med Lotta och barnen har jag insett att jodå, nog fasen är man småbarnsförälder alltid. Några tecken på det:
-Bad om ursäkt då Minna snodde bordsgrannens kniv
-Fick låna ett paraply från garderoben och rota fram en leksak som Minna kastat under soffan
-Gjorde av med ett halvt kilo servetter
-Plockade bort kexbitar från mina ben efter avslutad lunch
-Sade saker som; "Nej, dra inte Hugo i örat", "Aj, aj, inte spotta ut vattnet", "ÄT majsen, kasta den inte"
-Kröp på golvet och plockade upp de värsta brödbitarna som barnen kastat ner
-Hindrade Minna från att kasta mat på främmande människor
-Smälte fullständigt då Minna flirtade med allt och alla
-Rodnade då Minna gav upp sitt berömda illtjut för att hon inte fick ta saltkaret
Det var på det hela taget en mycket trevlig lunch med underbart sällskap, god mat och lite lugnare stämning än normalt. Vi kan säkert gå tillbaka dit om ett år eller så.
2 kommentarer:
Knasiga Minna,är det et skämt gjorde hon det
Nix, det är inget skämt. Du kan ge dig den på att din systerdotter är smågalen. :-)
Skicka en kommentar