Nära-Döden-Upplevelse

Korrläsningen är klar för denna gång, såvida inte min man har en "glad" överraskning åt mig innan jag går och lägger mig. *pustar ut*

Jag hade fan en Nära-Döden-Upplevelse en stund. Mycket skrämmande! Läste en artikel skriven av ordföranden i Suzuki Chopper Club Sweden, och det hela var så töntigt att jag för ett ögonblick höll på att dö, på riktigt. Bara klubben i sig är ju en tragedi av rang, men när artikeln dessutom innehåller fraser som "400 glada medlemmar" och "Men som jag redan sagt är det ju kul vi strävar efter att ha!" blir det bara för mycket. Inte minst då jag ser framför mig hur dessa medelålders, småfeta män åker runt på sina tönthojar i samlad trupp och leker att de är unga och coola. Själv blir jag mest beklämd och vill gråta lite.

Skulle kunna skriva ännu mer om dessa fjantar, men lägger i stället in en bild på en skönhet från MKHER. Jag älskar lacken, även om den nog vore ännu vackrare i grönt (och ja, jag gillar grönt).

Roligt liv

Vilket oerhört spännande liv jag lever! Kvällen tillbringas med att läsa korrektur betala räkningar. Hurra!

Har jag flyttpackat idag? Nej.

Har jag bakat inför kalaset? Nej.

Har jag haft en bra dag? Oh ja, jag har hängt med Kia och sedan tränat.

Är jag trött och kräkfärdig på artiklar av Sheriffen, artiklar om teknik, artiklar om fula, begagnade hojar och likande? Japp!

Matstrejkar Ungen? Jadå, och jag börjar få gråa hår.

I morgon står jag uppskriven som reserv på spinningpasset. Då människan i receptionen till slut behagade svara (efter att jag ringt typ tjugo gånger) var passet fullt. Om jag inte kommer med på spinningen kan jag köra gympa i stället, men konstigt nog hoppas jag på det jobbigare alternativet. Jag måste vara dum i huvudet.

Och nu väntar en artikel om Yamaha V-Max. *kräks lite i munnen*

Jag vill hellre äta ett barn

Åh, jag bor i världens kaos! Packar den korta stund varje dag som jag har ork, Minna inte sover i vagnen och faktiskt kan roa sig själv. Det blir ungefär tio minuters effektivt packande per dag, det. Känns ju bra. På det sättet blir vi säkert färdiga i tid!

För övrigt blir detta, om jag räknat rätt, min artonde flytt. Det ger en genomsnittstid på 1.6 år per ställe. Hoppas på att kunna bo lite längre än så i nya huset.

I går var vi på bokrea, Tessan, jag och ungarna. Det blev en hel del böcker! Joyce Carol Oates, Astrid Lindgren, Jonas Ajvide Lindqvist, kokböcker och en hel del ytterligare. Och så den sötaste boken av alla; Jag vill hellre äta ett barn. Tänkte ge bort den i present till någon av Minnas kompisar, men den är för gullig för att ges bort!

Och Michael Bindefeldt kan slänga sig i väggen, här planeras 1-årskalas... Det kommer ju hur mycket folk som helst, verkar det som.

Flygrädsla

Vi ska åka till Paris sista helgen i april. Det ska bli underbart att komma iväg, och jag ser verkligen framemot det. Vad jag däremot inte ser framemot är flygresan. Redan nu är jag orolig! Jag har varit smårädd för att flyga tidigare, och någon gång då Manfred är ute och far oroar jag mig över flygkrascher och sånt. Nu då vi åker allihopa, nu då MINNA ska flyga, nu är jag livrädd! Tänker på Tintin i Tibet, Lost, Alive och andra flygrädsleframkallande saker. Ändå är det rätt långt kvar till resan. Jag fasar...

Och inte är det miljövänligt att flyga heller, så jag har dåligt samvete också.


För övrigt tycker jag att det är trevligt att vara gift, och inte är det någon risk att min man och jag nöter på varandra. Är det inte lämningsvecka så är det provkörningar utomlands, och är det inte sånt så är jag på mitt andra hem, gymmet. Mitt liv som gräsänka, liksom.


Ungens matstrejk orkar jag inte ens gå in på, men snart får jag nervsammanbrott.

Njutbart

Åh, jag fullkomligt älskar vår senaste hushållsapparat. Den känns redan som en ny familjemedlem. Jag måste pussa och krama på den igen. Underbara tingest!

Jag överlevde!

Kvällens spinningpass visade sig vara ett medelpass och inte det utlovade baspasset. Typiskt! Jag som är totalt inkapabel till att ta det lite försiktigt. Övervägde att svimma eller kräkas någonstans mitt i, men gjorde varken eller. Kanske lika bra det...

Efter dagens lunch med Lotta och barnen har jag insett att jodå, nog fasen är man småbarnsförälder alltid. Några tecken på det:
-Bad om ursäkt då Minna snodde bordsgrannens kniv
-Fick låna ett paraply från garderoben och rota fram en leksak som Minna kastat under soffan
-Gjorde av med ett halvt kilo servetter
-Plockade bort kexbitar från mina ben efter avslutad lunch
-Sade saker som; "Nej, dra inte Hugo i örat", "Aj, aj, inte spotta ut vattnet", "ÄT majsen, kasta den inte"
-Kröp på golvet och plockade upp de värsta brödbitarna som barnen kastat ner
-Hindrade Minna från att kasta mat på främmande människor
-Smälte fullständigt då Minna flirtade med allt och alla
-Rodnade då Minna gav upp sitt berömda illtjut för att hon inte fick ta saltkaret

Det var på det hela taget en mycket trevlig lunch med underbart sällskap, god mat och lite lugnare stämning än normalt. Vi kan säkert gå tillbaka dit om ett år eller så.

Ondska

Japp, i morgon är det dags att utsätta sig för ren ondska. Känns så där, faktiskt. Kan inte påstå att jag längtar. Å andra sidan kommer det, om jag överlever, antagligen kännas bra efteråt.




Och "ondska" uttalas här som "spinning".

Populära jag

Så himla poppis som jag är nu har jag banne mig aldrig varit tidigare. I grundskolan var jag, om inte mobbad hela tiden, så åtminstone en som stod utanför gemenskapen. Nu är det annorlunda... Hälften av familjen följer mig var jag går, vill ständigt vara nära mig och är som plåster på mig. Den ena av dessa gråter och skriker då jag lämnar rummet.

Känns bra att vara så populär och behövd, fast kanske en aning opraktiskt emellanåt.

Och nej, det är, tro det eller ej, inte Manfred som gråter och skriker då jag lämnar rummet. DET hade varit jobbigt!

Paradox

Min man sade något konstigt ikväll. Vi åt glass och jag frågade vad han tyckte om den. Han svarade att det var för mycket choklad. Vad betyder det? Jag har funderat på det resten av kvällen, men jag kan inte för mitt liv begripa vad han menade. Vad då "för mycket"? Hur kan orden "för mycket" och "choklad" ens ingå i samma mening? Måste vi skiljas nu, då han visar sig ha en vacklande mental hälsa?

NEJ

Hur svårt kan det vara? Tre små bokstäver sätts ihop till ett ord.
N-E-J.
Det är ju hur enkelt som helst att skriva det, och att läsa det. Varför i hela helvete ska det vara så förbannat svårt att använda sig av till andra människor? Varför kan jag inte säga nej? Det skulle ju kunna vara så enkelt, och det är framförallt så välbehövligt.

The Undertones

Dagens bästa låt:

Dagens godaste: Tessans födelsedagstårtor.

Mmmm... chihuahua

Nu orkar jag inte vara snäll längre. Nu måste jag få bråka av mig lite.

De socialt inkompetenta, fjantmänniskorna som skulle ingå i triangelbytet drar sig ur. Det är dock ingen katastrof, tvärtom, eftersom vi då byter direkt med mannen med radhuset, men otroligt irriterande. De har varit hos oss i runda slängar åttahundra gånger, fem timmar vardera, känns det som. Och NU plötsligt har de kommit på att hon eventuellt ska läsa till läkare, och att de då eventuellt måste flytta till en annan stad. Ja, jösses. Tur att de hunnit vara här så mycket och kritisera vårt hem innan dess!

De har dessutom en chihuahua. Jag kan inte förstå vad för slags människor som skaffar en sådan. Man gör det ju inte för att man vill ha en hund, så varför skaffar man inte en katt i stället? De är vackrare, coolare och bjäbbar inte så man vill sätta en fot i häcken på dem. Denna äckliga lilla varelse har dessutom försökt skita på vår hallmatta. Jag skriver försökt, eftersom den puckade matten stod bakom och fångade upp skiten med en påse! Inte bannade hon hunden, inte slet hon upp den och rusade ut med den så den fick skita ute, och inte bad hon om ursäkt! Vidriga tingestar (matte och chihuahua)!

Själva har vi ätit chihuahua till middag i kväll. Det smakade utsökt och jag kan varmt rekommendera det!

















Möjligen kan man i sistnämnda fallet uttala chihuahua som köttfärslimpa.

Miljömänniska

Jag känner mig som en bättre människa sedan vi slutade använda sköljmedel. En sak mindre som tär på miljön.

Känner mig extra miljövänlig idag eftersom jag inte duschat, och inte heller tvättat håret på två dagar. Jag håller nog på att förvandlas till en kompost!

Klappa fiiint

Fortfarande sjuk, men har ändå försökt vara en god mor och lära min dotter viktiga saker. Exempelvis att klappa fint. Jag tar hennes hand och håller den och låter henne klappa min kind fint och försiktigt. Under tiden berömmer jag henne. Hon ser nöjd och glad ut. Jag släpper hennes hand, hon fortsätter klappa fint ungefär två gånger till. Så ser man hur det bara gnistrar till i ögonen på henne och så kommer det; smask! smask! Ungen börjar daska mig i ansiktet. Jag säger "nej inte så, klappa fint" och hon klappar/slåss ännu hårdare. Hon tar gärna i med nyporna vid det här laget.

Måste nog börja analysera exakt vad jag säger i förhållande till vad hon hör. Kan vi prata olika språk, min Unge och jag? Kan "klappa fint" på hennes språk betyda "slå mamma hårt i ansiktet, dra i hennes kind, och peta ut hennes ögon"? Måste fundera på detta.

Sjuk

Jahapp. Här ligger man då. Hög feber, närmare 40 grader, andningssvårigheter, ont i halsen och yrsel. Mådde bra ena dagen, och nästa var det som om någon slagit en gummiklubba i skallen på mig.

Anna var här i helgen, jag hoppas innerligt att jag inte smittat henne.

Jag har inte tid att vara sjuk! Det är emot mina principer att vara sjuk!

Vad hjälper mina ynka principer när kroppen har bestämt sig...

Endorfinknarkar

Måndag: Kondition
Tisdag: Skivstång
Onsdag: Kondition
Torsdag: Skivstång
Fredag: Kondition (spinning! *kräks lite*)

Ovanpå det minst två timmars promenader varje dag. Fanatisk? You bet! Endorfinnarkoman? You bet! Nöjd? Japp!

Nu ska jag unna mig ett glas vin, lite kex och lite ost. De är jag banne mig värd!

Dödstrött

Efter en trevlig, men intensiv dag, med en rad aktiviteter och trevligt sällskap har jag på kvällen kört ett skivstångspass. Skönt och svettigt.

Så lagom roligt att komma hem efter det... Manfred gav mig en hög med korrläsning i handen. Med tanke på att klockan då var efter nio kändes det ungefär lika inspirerande som att korrläsa telefonkatalogen, eller Statistisk Årsbok. Och luntan var nästan lika tjock. Då jag satt och läste om någon ful, eländig Kawasaki från 1979 var jag lite lagom gråtfärdig.

Men nu är jag färdig (i dubbel bemärkelse), och ska få gå och lägga mig. Så varför sitter jag här? God natt!

Pubertetsröst

Usch, vad jag tycker illa om Per Gessle. Och ärligt talat, det finns något oerhört märkligt över det faktum att en man nära 50 har röst som en tonårspojke. För att inte tala om texterna...

Åååh, varje gång jag når
lägger jag handen på ditt lår
så du känner att jag är här
jag är där vart du än är
som ljus åt alla håll
som en spegelboll

Nu kan få mig som du vill
Och ta mig dit du vill
Vi borde sakta ner
men natten ber om mer
och vem vill ha kontroll
Under en spegelboll

Ååh, om din kärleks stora pris
är att dess feber gör mig vis
ber jag en servitris
att komma med mer ris
för vem vill ha kontroll
under en spegelboll

Under en spegelboll
Spegelboll, spegelboll spegelboll
Under en spegelboll
Under en speeegelboll

Hur tänkte han? Eller var det bara nödrim för att få ihop en låt på två minuter?
Det blir liksom inte mycket sämre än så, gott folk.

Min knasiga unge

Det tycks som om Minna faktiskt har börjat med napp, på riktigt. Lilla barnet.


Styrketränade igår förmiddag och lunchade sedan på stan med Minna,
Tessan och Alvin. Minna och Alvin tävlade i vem som kunde låta mest.
Det blev nog oavgjort. På kvällen blev det spontanmiddag hemma hos
Tessan, Patric och Alvin. Otroligt trevligt, även om Manfred inte mådde
så bra efter sin magsjuka. Nåja, så är det när man gängar sig med en
äldre man, de är helt enkelt lite klenare. Det blev inte extremt sent,
men tillräckligt för att få mig att vara småtrött hela dagen. Om man
blir som man umgås, så kanske börjar även jag bli en trött gamling,
precis som min man?

Nu ruttnar jag lite. Har försökt lägga upp en video, men det funkar inte. Försöker en annan gång. Är lite för trött för att krångla just nu.

Spinnande

I dag har jag varit på mitt livs första spinningpass. Om vi bortser från det faktum att jag överdrev en hel del då jag justerade motståndet (tydligen skulle man bara ändra några millimetrar, jag tog en kvarts varv vid varje ökning), vilket gav blodsmak i munnen, var det lyckat. Jag är ju inte mycket för konditionsträning, och tycker mycket mer om att styrketräna och köra skivstångspass, men behöver ju sånt här med.

Att instruktören inte bara var trevlig utan dessutom tycktes ha två halva franska lantbröd instoppade därbak i sina cykelbyxor avskräckte ju inte heller. My, my vilken söt rumpa!

Nä, nu ska jag dricka lite vin och hitta någon lämplig film att se på. I morgon ska här lyftas skrot.