Sveriges framstjärt

Okej, nu är Minna så pass frisk att jag nästan vågar tänka på hur illa däran hon faktiskt var. Hon kunde ha dött. Mer skrämmande än så blir det inte.

Allt annat känns liksom futtigt och oviktigt i förhållande till det.

Det mesta var faktiskt en besvikelse med mässan i Göteborg. Detta främst beroende på hur Minna mådde och två jävla drakar till anställda på förlaget. Okej, egentligen är bara den ena en drake, den andra är mer som en esping eller något. Nästa år är mässan i Stockholm, tack och lov.

Det som faktiskt var lyckat med helgen var att få återse (och i vissa fall få pussa på) trevliga människor såsom Thomas Lofterud, Lászlo, Henning, Henke och världens bästa hojbyggare Stellan med flera. Dessutom fick jag göra en del trevliga nya bekantskaper, så helgen var inte helt misslyckad. Och på lördagkvällen fick jag lite permission ifrån den kräkande bebisen, vilket gjorde att jag kunde ta tillfället i akt och umgås med underbara Egelands. Så jäkla trevligt! Det blev vin, elaka skämt, lite mat och en hel del dissande av Göteborg och dess invånare. Fantastiskt roligt!

Men det där jäkla rotaviruset Minna fick, det vill jag inte veta av fler gånger.