Jag är nog glad att jag inte minns hur det var att vara tre år. Jösses så jobbigt det måste vara att skifta så kraftigt och så snabbt i humöret som Minna gör just nu!
Ena stunden skrattar hon och i nästa kastar hon saker runt sig och vrålar av ilska. Tålamodsprövande...minst sagt.
Kände mig lite, lite på det sättet idag då jag besiktigade bilen, fast inte riktigt. Pendlade mellan hopp och förtvivlan, kan man lugnt påstå. Åkte till slut hem med ett protokoll som inte var prickfritt, men helt klart över förväntan.
2 kommentarer:
Jobbigt när man är 36 också vill jag lova! Dessutom belagt med en massa skäms och dåligt samvete för att man beter sig som en barnrumpa...
Jo...det är samma sak här... Minnan har att brås på...
Skicka en kommentar