Så! Det var måndagen

Svooosch vad den här dagen flög förbi! Vilket stört tempo det känns som jag hållit hela dagen på jobbet! Det var rätt mycket att göra, utan att det var särskilt mycket folk på plats, och timmarna bara rusade iväg. Stresspulsen... De flygande fingrarna... Hjärnan som ett kokt ägg... Den där sköna, och idag rätt befogade, känslan av ett väl utfört arbete... Den lilla rösten som viskar om otillräcklighet, om att en borde hinna färdigt... Samvetet som tystar den lilla, dumma, rösten och istället gratulerar hjärtat till prioriteringen att hämta hem två fina gryn.

De fina, fina grynen.

Kärleken.

Harmonin.