Jag vill minnas jag en gång, då jag väntade Viktor, skrev att jag undrade hur vi egentligen planerat. Jag undrade om det verkligen var så genomtänkt att skaffa ett till barn, när det snarare var så att vi behövde en till vuxen för att hinna med allt. Hmm... Sedan dess har barnen som bekant blivit två, och antalet vuxna som bekant halverats till en person. Så det kan bli...
På något sätt är huset numera ändå renare och prydligare än någonsin, hela tiden, barnen sover tidigare på kvällarna och inget släpare egentligen efter. Ja, förutom min nattsömn då, men det finns ju kaffe! I afton var det visserligen rätt kaotiskt och jobbigt, men tio över åtta sov båda barnen och köket var snyggt. Heja mig!
Nu är jag nästan frisk efter en irriterande förkylning också, så nu kan jag köra igång med träningen igen efter en och en halv veckas uppehåll.
Livet hankar sig på något sätt framåt, och förutom lite korta (men ibland intensiva) deppsvackor då och då känns tillvaron ändå ganska okej. Med vänner som mina runt sig, och med barn som mina vid sin sida är det svårt att deppa någon längre stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar