Jobbigt. Jättejobbigt.
Då man blir lämnad är det väldigt mycket tankar, känslor och en hel del kaos som bubblar i en. Om den som lämnar inte visar förståelse eller tålamod för det känns det ganska orättvist, minst sagt. Den som lämnar har hunnit fundera och känna efter före, vilket är en viktig del av sorgeprocessen. Den som blir lämnad vet ingenting före och börjar liksom på noll, medan den andra ligger långt före i det hela. Rörigt skrivet? Ja, då skulle ni bara veta hur det är i mig just nu...
4 kommentarer:
Det är himla orättvist, det är det! Kram Anna
*Skickar kramar och energi*
Jag fick en liknande chock för några år sedan. Jag trodde sambon skulle fria, men han lämnade mig. Tog månader innan jag kunde greppa det, ett halvår innan jag var mig själv igen. Tårarna strömmade konstant, och då jag inte orkade förklara ordentligt så sa jag bara att det var allergi. En sådan allergi har nog ingen skådat igen! Det fanns visst bara pollen, damm, pälsdjur och nyriven lök i den kassan. :P
*stora styrkekramar*
...ja orättvisst !!!!
men du vet;
"This to shall pass"...
jag vet precis vad du menar vännen!
Skicka en kommentar