Japp, mer än annars. Mer än någonsin. Manfred har nu åkt till Portugal, och jag har nu minst ett barn vid min sida/på mig exakt hela, hela tiden. Har haft en härlig dag med mina härliga ungar, problemet med att vara solo med dem så här är inte umgänget. Visst, vuxet sällskap är mysigt, men det som är knepigt på riktigt med situationen är nattningen och nätterna. Vid nattningen gäller det att få Minna att somna innan Viktor börjar vråla av magont (han har inte ont alla kvällar, men så klart såna här gånger).
Ikväll gick det så där... Nattningen tog en timme. Det är lång tid att sitta på en leksaksstol om man är bredrumpad, vill jag lova. Nätterna är lite struliga eftersom jag då har två närhetstörstande barn som vill ligga som plåster på mig. Då Manfred är hemma har vi en unge var.
Nåja, det är ju temporärt. På måndag kväll är vi fulltaliga igen. Tack och lov... En enorm eloge till alla singelmammor med småbarn! Ni är superhjältar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar