Scheisse kallas det

Vi har två vagnar. En som båda barnen kan åka i, och en som ett barn kan åka i. Båda används flitigt. Vilken beror på hur många barn som är hemma. Fredag till måndag används mest den förstnämda (alla antecknar flitigt...). Det sket sig idag eftersom vi hade jättejättepunka på ett av tre däck. Tog Viktor i bärsjalen och stuvade ner Minna i den andra vagnen.

Efter lite mer än en timmes promenerande noterade jag att min handled värkte. Jag tyckte vagnen gick lite väl trögt. Jodå, punka på ett av tre hjul där med. Extra roligt blev det eftersom vi då hade tre kilometer hem, ungefär.

Blev inga fler promenader med barnen idag efter det. Jag är så leds på glasbitar på marken i kombination med luftdäck!

Voodoo, bejbi!

Det började pissigt redan i morse, och sedan fortsatte det. Men så hämtade jag ut ett paket... Och så blev jag så jäkla glad och rörd. Tack, allra käraste Tessan för att du finns!

Fet tisdag

Förresten. Jag är lite sur över att jag inte hade vett att synda med en semla åtminstone. Speciellt med tanke på detta. Och vad som inte står med där, men som stod i själva tidningen var att en stillasittande kvinnas dagsbehov av energi täcks av fem semlor. Fem! Undrar hur många jag då skulle kunna få sätta i mig under en dag, rent teoretiskt? Fler än vad jag vill äta, garanterat. Borde kanske inte ha så dåligt samvete över mitt ätande idag, och istället köpa en semla i morgon (ja, jag räknar med att de säljs då med)...?


Bilden är stulen

Ohurra för mig

Idag har jag syndat. Till lunch åt jag en sjukt stor och obeskrivligt fet portion av raggmunk med fläsk. Det var såååå gott, men inte det smalaste jag kunde ha ätit. Och som om det inte vore nog har jag nu provsmakat mina havreflarn och ätit en kekchoklad. Riktigt illa. Kunde det inte ha räckt med lunchen? Var jag verkligen tvungen att äta sötsaker också? Gott var det i alla fall, och visst jag har styrketränat och tagit mina vanliga promenader, så det borde inte vara någon fara.

Så, nu styr vi in godståget Mia på rätt spår igen.

*styyyyr*

Hurra för mig!

Så där ja! Första konditonspasset på typ femton veckor är avklarat! Och jag klarade det bra, också. Är faktiskt oförskämt nöjd, även om det var ett tveksamt nöje att se sig själv skumpa runt framför en helfigursspegel... Har väldigt mycket som skumpar för närvarande... Men inbäddat i allt fluff finns en del muskler och en järnhård vilja. Och jag ser framemot nästa måndag, även om en alldeles mörk sal vore att föredra. Eller nej, det vore ju konstigt. Då skulle det bli ännu svårare att följa ledarens rörelser, och tänk så vi alla skulle krocka med varandra! Nej, men en snällare spegel, eller lite mysbelysning då?

I morgon väntar styrketräning, promenader och en trevlig lunch.

I can see clearly now

Jag har nya glasögon. Kolla vad glad jag är över det!



Dagens motion: Styrketräning (överkropp) inkl 140 situps. Promenader (i djup nysnö mestadels) om 12, 5km

Och så har jag bakat bullar, blåbärsgrottor och havreflarn till Minnas kalas. Utan att provsmaka! Känner mig som ett under av självdisciplin, må ni tro.

Ett år har gått...

Lilla, lilla, flintskalliga Minna...

Livskvalitet, minsann!

En skvätt vin, lite 85% mörk choklad, en bok och en jacuzzi med skumbad vad mer kan man begära en fredagkväll? Jo, att dessutom få avnjuta detta ensam, ifred, i lugn och ro. Det, mina vänner, är livskvalitet!

Att jag dessutom fått leka i vintersolen med Minna, snusa sötpojke, träffa en gammal kär kurskompis och slutligen fått hit mamma gör att detta varit en lyckad dag. Och så är huset nystädat. Yei me, igen!

Och dagens motion: 14 km promenader. (Jag kan nog sluta mäta mina promenader nu, och bra konstatera att ja, jag går tillräckligt mycket.

Guten nacht

Äääh, jag är för trött för att lägga upp någon bild på mina nya glasögon ikväll. Men jag kan lägga upp en bild på en väldigt söt pojke. George Jr eller Ukko, kan vi kalla honom.


Och dagens motionssummering för den som mot förmodan bryr sig; Styrketräning överkropp, promenader om 13, 5 km. Har vansinnig träningsvärk i benen från gårdagen. Går som en gammal tant. Ska det vara så varje gång känns det ganska jobbigt...

Mmm... Nudelsoppa

Dagens motion: styrketräning av ben, 150 situps och promenader om sammanlagt 16 km. Allt detta gjorde mig visst lite godissugen. Lade mig för att amma Ukko (som Minna kallar Viktor) till sömns. Som sällskap hade jag boken jag läser och en mörk chokladkaka. Skulle bara äta några bitar, men konstigt nog var allt slut helt plötsligt. Viktor måste ha snott några bitar utan att jag märkte. Ja, så måste det vara.

Mysteriet är löst

Jag har irriterat mig så mycket på att min stegräknare och jag tycks ha olika uppfattningar om hur långt man kommer på en timme i normal promenadtakt. Den tycker 3 km, och jag har undrat hur i h*e jag kan gå så långsamt. Idag mätte jag upp promenaden jag gick efter dagens styrketräningspass, och landade då på 8,9 km. Lite skillnad jämfört med förra gången jag gick samma runda, då min stegräknare ansåg att jag gått knappt 4 km!

Så nu fimpar vi den felräknande tingesten, och går efter tid i stället. Så slipper jag bli så förbaskat besatt också.

Och dagens motion blev; en timmes styrketräning av överkropp och 11,5 km promenad. Det är jag nöjd med. Och jag är också nöjd med att ha gått ner nästan fem kg på fyra veckor. En hel del kvar, men jag är på väg åt rätt håll.

Yei me!

Likheter och olikheter

Minna är tydligen en kopia av Manfred, enligt typ alla. Viktor är lik... boxaren George Scott! Det fick jag veta igår. Efter en googling på bilder kan jag inte annat än att hålla med. Jätteskumt, men de ärverkligen lika. Se och bedöm själva!

Okej, inte den bästa bilden på någon av dem, men till och med här syns ändå en viss likhet

Och så skänker vi en extra tanke till en sjuk liten pojke och hans familj. En annan av Minnas favoritpojkar är rejält sjuk, och tankarna finns hos honom och föräldrarna mest hela tiden. Barn ska vara friska!

Dygnet runt-jour

Japp, mer än annars. Mer än någonsin. Manfred har nu åkt till Portugal, och jag har nu minst ett barn vid min sida/på mig exakt hela, hela tiden. Har haft en härlig dag med mina härliga ungar, problemet med att vara solo med dem så här är inte umgänget. Visst, vuxet sällskap är mysigt, men det som är knepigt på riktigt med situationen är nattningen och nätterna. Vid nattningen gäller det att få Minna att somna innan Viktor börjar vråla av magont (han har inte ont alla kvällar, men så klart såna här gånger).

Ikväll gick det så där... Nattningen tog en timme. Det är lång tid att sitta på en leksaksstol om man är bredrumpad, vill jag lova. Nätterna är lite struliga eftersom jag då har två närhetstörstande barn som vill ligga som plåster på mig. Då Manfred är hemma har vi en unge var.

Nåja, det är ju temporärt. På måndag kväll är vi fulltaliga igen. Tack och lov... En enorm eloge till alla singelmammor med småbarn! Ni är superhjältar!

Kärleksbombar Odd Molly

Just nu har jag ett så enormt begär efter kläder från Odd Molly. Finns få saker som jag så gärna skulle ha nu, som en fin blus eller tunika från OM. Vill ha, vill ha, vill ha!

Den vill jag ha.

Och den vill jag verkligen ha!

För att inte tala om den här!

Och den här!

Förresten så har jag en grym träningsvärk efter gårdagens benpass. Jösses, jag går som en gammal tant. Idag körde jag överkropp och rygg, det kändes bra. Är väldigt nöjd med att inte ha tappat styrka under de veckor jag hag för gravid/nyförlöst för att kunna träna.

Jo, jag ser väldigt trött ut, jag vet. Och min näsa är rätt lik en banan. Men det är helt okej, för jag har varit så bra idag. Jag var på en jobbig läkarundersökning på morgonen, men efter det har jag bara gjort sånt jag gillar: styrketränat benen, gått en mil, pussat på barnen, läst sagor för Minna och njutit av blotta åsynen av mina härliga ungar. Men nu är jag så jäkla trött, som du ser. God natt.

Men inte är jag bitter, inte...

På årsdagen av vår förlovning var Manfred i Berlin på provkörning.
På vår bröllopsdag var Manfred på Intermot i Köln.
På vår årsdag jobbade Manfred sent.
På fredag åker Manfred till Portugal för att testköra nya KTM.

Inte för att jag vill fira något så amerikanskt kommersiellt fånigt såsom Alla Hjärtans Dag... Och inte fan är jag bitter heller. Nej då. Det blir jätteroligt att bli ensam med två barn, speciellt som det är helgen då alla hela världen jobbar/har tusen saker för sig.

Tack Mia för länken till Nemisidan!

Och förresten...WTF

Allvarligt talat...vad fasen... Annonserna i höger kolumn på Facebook, är de på något sätt individanpassade, eller har alla samma (Besvarar min egen fråga: Nej, alla får inte samma annonser...)? Undrar faktiskt varför i hela fridens namn jag får denna annons på min sida...? Känner mig rätt förolämpad, faktiskt. Någon mer som får samma?

Älskade Johnny

Lite kär blir jag allt. Okej då, mycket. Underbara, underbara man! (Okej, alla som har sett filmen vet att han inte var jätteunderbar alla gånger, men en man som låter som han gjorde kan man förlåta i alla lägen)

Å andra sidan går min egen man inte av för hackor, även om han inte sjunger speciellt bra (vilket han själv tror).

Mina ungar

Mina fina ungar.

Allra första bilden med min nya kamera.

Minna och jag leker i snön.

Minna, morfar och Viktor.

En suddig Viktor som just berättar något spännande.

Anna och Viktor myser.

Snorig Minna och skeptisk Viktor.

Minna med sin lillebror som docka...

Syskonkärlek när den är som bäst.

Viktor lär sig busringa.

Kanske lite stark blixt...

Fredagspizza

Eftersom så många tipsar om mat, och typ alla verkar äta pizza hela tiden vill ju inte jag vara sämre... Jag vill dock inte stoppa i mig en fettdrypande, kolhydratproppad pizza med en massa ofräscha ingredienser, utan föredrar att göra en egen pizza. På mitt eget sätt.


Denna pizza består av dinkelmjöl (siktat och fullkorns), Bake Pro (matlagningsprotein), olivolja, salt och vatten i botten. Fyllningen består av tomatpuré, röd pesto, riven ost, lufttorkad skinka, svarta oliver med kärnor, mozzarella, soltorkade tomater och färska plommontomater, schalottenlök, basilika och ruccola. Mycket gott, och väldigt nyttigt för att vara pizza.

Huvudet fullt med slem, liksom

Det här är inte roligt! jag vill ju verkligen få träna, men jag blir bara mer och mer förkyld. Det känns faktiskt så sabla orättvist, eftersom jag är så vansinnigt laddad och inspirerad vad gäller träning. Nu jäklar vill jag bli frisk!

Minna var hemma från dagis idag. Trodde hon hade feber då hon vaknade, men det visade sig att jag hade fel. Nåja, vi fick en riktigt mysig dag ihop, ungarna och jag. Älskar verkligen att hänga med dem. okej, Minna är värsta trotsmonstret, men hon är samtidigt så jäkla rolig. Hon har så mycket idéer, ord, hyss och saker för sig hela tiden. Japp, jag är fasen så stolt över mina barn, jag.

Trots allt...

...har dagen varit bra. Jag är förvisso förkyld och kan inte träna, det är verkligen så värdelöst. Men dagen har ändå varit lyckad. Jag har fått veta att min syn inte försämrats de senaste fem åren, beställt nya glasögon, fått hem min man tidigt, köpt en ny kamera, gått elva km, pussat på mina barn, fått härliga leenden av Viktor, inte haft en enda konflikt med Minna, badat med båda barnen, fått en inspirationsboost från Gymgrossisten och ska nu äntligen få sova. Jo, trots allt en bra dag. God natt.

Värdelöst!

Jaha, jag är förkyld. Så jäkla onödigt! Nu kan jag inte träna.
Deppar.
Bläää.

Ikväll har jag lagt mig tidigt. Under dagen har jag varit ett under av effektivitet. Har hunnit med att promenera nio kilometer, vara i lekparken med Tessan och våra barn, städa, dra Minna på snow racer medan Viktor sov i sjalen, laga mat och tyvärr även ha typ hundra konflikter med min älskade galna dotter. Att en liten människa kan ha så mycket egen vilja, humör, idéer och vara så envis! Jag älskar henne, men hon gör mig galen ibland. Och ännu är Viktor en liten bebis, men snart har jag två trotsmonster. Jag bävar.

Jag har bestämt mig...

...och jag är banne mig målmedveten. Känns bra. Nu ska graviditetskilona bort, men det i sakta mak eftersom jag är rädd om amningen och Viktor.

Träningen är jag ju igång med, men eftersom jag blivit en godissvullare av rang under graviditeten känns det bra att nu återupprätta lite disciplin. Så jag kan nöjt konstatera att vi inte ätit något skräpmat hittills i år (visserligen är det bara februari, men ändå), att jag inte ätit godis på en vecka och att jag är jäkligt nöjd. Det känns bra att vara på rätt spår igen.