Släkt

Åh, vad jag blir trött på släktingar av alla de slag ibland... *morrar* Minna, Manfred och mamma förtjänar dock alla pussar i världen.

Idag har Minna gjort sitt bästa för att fuktskada vårt hem med allt sitt dregel. Helt sanslöst att en liten kropp kan rymma så mycket dregel. Att hon inte får vätskebrist! Och gommarna verkar klia, eftersom hon likt en hetsad pitbull attackerar händer, klockor, ansikten, armar och allt vad hon kommer åt och gnager efter bästa förmåga.

Med fem dagar kvar till dopet höll det på att se ut som om vi skulle få hålla det under bar himmel på lördag, eftersom Östertälje församling tappat bort vår bokning. Jag ringde i maj och bokade kapellet. Nåväl, vår underbara präst Lisa fixade det hela, och jag kunde andas ut. Får väl se vad mer som strular innan det hela är överstökat. "If anything can go wrong- it will."

I morse klev jag upp 06:00 och rymde hemifrån till Nautilus, för att graciöst som en sjöko glida igenom vattnet. Gud så skönt det var! Längtar till onsdag morgon då jag ska iväg igen.

Favorit från tjuvlyssnat.se:
När Emil tröttnade på trägubbarna

Långekärr, Bohuslän

Äldre herre ~70: Har du några bus på gång idag?
Liten pojke ~7: Nej…
Pojken vandrar sakta iväg. Det går en liten stund men sedan kommer han tillbaka igen.
Liten pojke (upprymd): Vi skulle kunna jaga mamma med motorsågen!

Det är härligt med barn.


På bilden ses Minna ätandes sitt livs första grötportion, i Finland. Hon var misstänkt lik Thomas Lofterud, upptäckte vi då. Nåväl, värre saker kan drabba ett barn. Då hon var några sekunder gamma, alldeles nykläckt, såg hon ju ut som Gollum. Det var lite värre. Eller någon timme senare då hon såg ut som Carl-Gustaf Lindstedt. Tur att hon är söt nu, i alla fall.