söndag 1 november 2009

och så åkte han och lämnade mig ensam med tankarna igen
är allt mitt fel är det mitt fel att vi är där vi är kommer jag ha dåligt samvete alltid varför är han en så uppmärksam och fin man till sina vänner och konstaterar att han har tur som har dem han hade inte tur som hade mig varför var jag inte värd att vara uppmärksam på och uppvakta varför var vi inte rädda om varandra är det bara jag som inte kan ge kärlek är det jag som inte kan älska

4 kommentarer:

Anno sa...

Du kan älska som få! Du är dessutom skitbra, stark, omtänksam, varm, en bra vän, underbar mor, älskVÄRD, viljestark, energisk, bryr dig, agerande, älskande, tålmodig, och dessutom en miljövän och praktiskt lagd kvinna!

Han HADE tur, en rejäl mängd bondtur som träffade dig och fick dela en del av sitt liv med dig! Sedan delas vägar av olika skäl. Men nedvärdera aldrig dig själv!

Anonym sa...

Snubblade in på din blogg för ett tag sedan...ni verkade vara den perfekta familjen,...vad hände?

Mian sa...

Anno: TACK.

Anonym: tja... inte vet jag? Eller...jo, vi var inte rädda om varandra, inte tillräckligt.

Anonym sa...

Vet att det var en dum fråga,man kan ju inte lämna ut allt här,,men att läsa vissa bloggar är nästan som att läsa en bok, o då vill man ju veta...typ hur blev det så här..hur slutar det etc...
kram på dig, tycker att du verkar vara en skön människa...