Efter ännu en natt med kräkande barn blev det inget jobb idag. Det kändes taskigt att lämna min lilla mamma med sjuka barn igen, och jag var rätt sliten själv. Så vi har varit hemma, julpyntat typ allt, gått långpromenad, städat, lekt och försökt äta.
Ett brev med ett hjärta från en kär vän piggade upp ytterligare. Inte bara var det jäkligt fint, omtanken gör mig dessutom så lycklig och varm.
- Posted using BlogPress from my iPhone
3 kommentarer:
Hallå väntar ju otåligt på en rapport från dig..hur har barnen och du mått idag?
Här pågår katastrofen så sakteliga.
Mvh
Åh, då får du en utförlig rapport här ovan! Det där med den pågående katastrofen oroar mig. Visserligen känner vi ju inte varandra, eller.. du har en rätt god bild av mig förstås, men...Jag är lite mesig på så sätt att jag vid det här laget ser dig betydligt mer som en bekant än som en främling, och det där med katastrofer är det få personer jag önskar ska gå igenom.
Ta hand om dig!
Vad glad jag blir när du kallar mig bekant...glad på riktigt.
Och jag ser på det fina hjärtat du fick....och tänker att jag just nu skulle vilja byta ut mitt gråa mot ditt.
Skicka en kommentar