Kultur är kul, tur va?

Idag, efter att ha tränat (undrar när jag senast hade en vilodag? Förra lördagen var det visst, förresten) och sedan promenerat med familjen fick jag tillfälle att på Luna Kulturhus se Elisabeth Ohlsson Wallins In Hate We Trust. Men en stark känsla av sorg gick jag runt och studerade bilderna och tillhörande bildtexter. Bilderna i sig är delvis obehagliga och väldigt starka, men ibland inte jätteimponerande rent tekniskt (vilket å andra sidan har mindre betydelse eftersom budskapet och känslan ändå är så stark). Tillhörande texter läste jag med en växande klump i halsen.

Utställningen tog en stund att hämta sig ifrån.

Igår kväll såg vi filmen Capote. Eller, Manfred såg den och jag lyckades tyvärr somna. Typiskt! Ville verkligen se den, och hade äntligen tillfälle, men istället somnade jag. Manfred var istället snäll och återberättade halva filmen i morse. Och det jag såg/fick berättat för mig tyckte jag om. Se den!