Nu vågar jag drista mig att deklarera faran över. Hurra! Nu har de jäkla ungarna tagit studenten allihopa, eller hur?
Underbart att slippa skrål, iiiiiih-skrik, sha-la-la-la-la-sång, flaskor som kastas från bilflak, Haddaway-dunka-dunka, spypölar på gatorna och stora lastbilar med skrikande ungar som blockerar vägen. Hurra!
Och då kan jag nog faktiskt även kosta på mig ett Grattis och välkommen till verkligheten, kids.
2 kommentarer:
Ja visst!Men den vägen har vi alla gått!Vi var en gång kids vi också eller???Alla har vi tagit studenten hur var det då???
Mitt studentfirande var ingen rolig historia, faktiskt. Som tur är hade ingen i min familj tagit med sig någon kamera heller, så det finns åtminstone inga bilder... Men jag kan kortfattat säga att jag hade allvarliga kärleksproblem, inte ville ta studenten (eftersom jag hade ångest inför framtiden och trivdes i skolans trygga famn), missade hela grejen med studentskivor och inte stod på något lastbilsflak överhuvudtaget. Golfen jag åkte i hade inte ens något litet grönt blad på sig av misstag.
Så kalla mig bitter, avundsjuk eller gammal, men jag är i alla fall glad att firandet är över för i år.
Skicka en kommentar