Det är en märklig, men underbar känsla. Tänk att längta efter en annan människa, i vars sällskap man trivs så oerhört bra. Att se framemot nästa möte och bli glad av personens blotta uppenbarelse. Som förälskelse, men ändå inte. Vilken fantastisk kvinna jag haft turen att få göra bekantskap med! Hela jag blir glad av hennes närvaro.
Dessutom konstaterar jag med förvåning att min självkänsla och mitt självförtroende är bättre än någonsin trots att jag för inte så länge sedan blev lämnad. Jag håller på att skapa mig ett liv och en tillvaro som jag inte bara trivs med utan faktiskt känner mig stolt över. Det är en hel del kvar, men jag jobbar på det och det går åt rätt håll.
2 kommentarer:
Du är så grymt cool,stark och tuff och ja jag vet sårbar och ömtålig också mitt uppi allt det där, men tänk att du kan beskriva din kamp efter en så närstående krasch - det är IMPONERANDE! U GO GIRL!
Åh tack, fina du!
Skicka en kommentar