Nu har jag varit ifrån mina barn i tre timmar. Inte så himla länge alltså. Ändå sitter jag här och både gråter och mår illa av saknad efter dem. De ska sova hos sin pappa för första gången i natt, på mitt initiativ. Hur tänkte jag?! Jag vill inte vara utan dem! Hur ska jag kunna sova utan dem? Jag vill bara springa och hämta dem nu! Vill hålla dem i mina armar, pussa dem och aldrig, aldrig släppa dem.
Men jag torkar tårarna, går en promenad med Doris och åker sedan till gymmet för att träna i tre timmar. Efter det är jag förhoppningsvis så trött att jag inte orkar tänka utan istället sover. Måste hålla mig sysselsatt. Imorgon får jag hem dem.
1 kommentar:
Kanske lätt att säga men passa på att SOVA, och tänk vilken egen tid du får och av egen tid så blir man enormt stark eller vad ska jag säga om dej du blir bara ännu starkare typ Pippi stark. Kram på dej KIA
Skicka en kommentar