Kvällen gick bra efter att jag tränat bort demonerna en stund. Endorfiner är skiten! Natten överlevde jag, men det var knappt. Drömde så galet mycket mardrömmar! På morgonen fick jag hem två glada barn, och dagen tillbringades tillsammans med en kär vän och hennes fina pojkar.
Jag är som allra lyckligast då jag är med mina barn. Jag skaffade ju dem för att vara med dem, inte för att lämna bort dem! Nu har jag ju tyvärr inte så mycket val, de har en pappa som vill träffa dem också, så jag måste ju dela med mig emellanåt. Förhoppningsvis blir nästa gång lite enklare.
Nu vet i varje fall pappan att jag inte vill få sms om att de är ledsna och saknar mig...
PS I morgon är intervjun! Vet ni vad det innebär? Tumhållning, tack!
1 kommentar:
Men ååh, det säger ju sig självt att det inte är ngt man vill höra *suuck* Hoppas pappan är mer psykologisk då det kommer till barna..
Bra att det gick hyfsat för dig iaf.
Skicka en kommentar