Mitt 2009

Ja, som ni säkert har förståelse för har jag lite svårt att göra en vanlig summering av 2009... Därför sticker jag ut hakan och gör så här i stället:

Saker jag är stolt över 2009
-Mina barn
-Att jag (mestadels) är en bra mamma, på riktigt
-Att jag inte lade mig ner och gav upp då det kändes som mitt liv tog slut
-Att jag efter att chocken lagt sig tog mig samman och satsade på att göra bästa möjliga av alltihop
-Att jag tänker framåt, ordnar upp mitt liv och skapat mig en tillvaro jag verkligen trivs med
-Att jag blivit bättre på att ta hand om mig själv och göra sådant jag mår bra av
-Mina träningsresultat
-Min viktreducering (-13 kg sedan augusti, nu nere på lägre vikt än innan graviditeten med Minna)
-Att jag återupptagit de saker från mitt singelliv som jag tyckte om
-Att jag fått flera nya vänner och vårdat gamla vänskapsrelationer
-Att jag tänker på miljön och försöker ta mitt ansvar (vilket alla borde göra)

Kort sagt, jag är stolt, glad och tacksam över det faktum att jag inte blev liggandes då jag föll, utan istället bet ihop och reste mig upp. Jag står stadigt nu...

Det här med mat

Det är banne mig inte lätt, det där med mat. Jag vill ju väldigt gärna ge mina barn hälsosam god mat, men de är rätt kräsna. Sakta men säkert går det dock att genomföra förändringar, och det glädjer mig.

Köpköttbullar finns inte här hemma, och efter en del gnäll från Minnan från början slukar hon numera mina hemmagjorda. Mycket bra! Hon är dessutom grym på att äta vegetariska alternativ, och faktiskt inte speciellt begiven på kött. Utmärkt! Vikorv är bra på fisk, så det är en god början.

Jag tänker ofta på hur mamma kämpade med mig då jag var liten. Inte bara var jag kräsen, jag var banne mig omöjlig med mat! Hatten av för mamma som inte gav upp. Hon lärde mig mycket om matlagning och en sund kost, och jag hoppas jag kan överföra det till mina barn.

Med stolthet kan jag i varje fall konstatera att jag inte ätit en endaste pizza 2009, och ingen take away/snabbmat i övrigt på tio månader. Heja mig, jag föregår som ett gott exempel inför mina barn. Jag vill inte att de ska äta skit, alltså gör jag inte heller det!

Glad! Trött! Nöjd!

Jag är så glad idag!
Det kändes så bra att vara tillbaka på Dekadance igår, efter så lång tid. Fick återse så många fina, underbara människor och det var så galet lyckat på alla sätt. Ett helt liv har förflutit, men ändå hade tiden på många sätt stått stilla.

Livet tar ibland oerhört märkliga vändningar, och om jag jämför mitt liv nu med för ett år sedan, eller för dendelen ett halvår sedan, är det ganska svindlande hur mycket som hänt. Just nu, just här, mår jag dock väldigt bra, och skulle inte ändra speciellt mycket(om ens något) om jag kunde.

Efter jul

Åh, vilka härliga dagar det varit! Idag också. Vi var ute och njöt av vintern. Minna åkte kälke med Patric, Alvin och Tessan. Anna och jag strosade runt med två småkillar. Jag älskar vinter och snö!

Nu är huset tomt, barnen är hos sin pappa, Doris hos Tessan, och Anna på väg hem.(Mamma åkte igår)

Själv ska jag inte alls sitta hemma och ta det lugnt och se på film, som jag tänkt. Fina, gamla vänner ser till att jag ska ut och roa mig istället. Först förfest hos världens bästa Lisa, sedan Dekadance, dit även Wiktor, Camilla, Henrik och en massa andra fina människor som jag tycker om kommer. Hurra!

Jul, jul strålande jul!

Jag är fullt upptagen med att njuta av julledigheten tillsammans med dem jag älskar mest av allt i hela världen. Dessa dagar skulle inte kunna vara bättre. Därför har jag inte tid att skriva mer just nu. På återseende, vänner!

Jobb?

Nu är intervjun avklarad sedan ett par timmar tillbaka. Det kändes väldigt bra där, så förhoppningsvis får jag berätta om mitt andra nya jobb snart här.

Timmarna efter intervjun till nu har ägnats åt träning, promenerande och lite panik över att det är jul i övermorgon. Istället för att göra köttbullar ikväll klädde barnen och jag granen, lekte och badade ihop och sedan fick jag sedan natta dem i evigheters evigheter. Det innebär att morgondagen måste schemaläggas noga för att jag ska hinna med allt. För jag har verkligen typ allt kvar att göra. Bra planerat där, mamman!

Överlevde!

Kvällen gick bra efter att jag tränat bort demonerna en stund. Endorfiner är skiten! Natten överlevde jag, men det var knappt. Drömde så galet mycket mardrömmar! På morgonen fick jag hem två glada barn, och dagen tillbringades tillsammans med en kär vän och hennes fina pojkar.

Jag är som allra lyckligast då jag är med mina barn. Jag skaffade ju dem för att vara med dem, inte för att lämna bort dem! Nu har jag ju tyvärr inte så mycket val, de har en pappa som vill träffa dem också, så jag måste ju dela med mig emellanåt. Förhoppningsvis blir nästa gång lite enklare.

Nu vet i varje fall pappan att jag inte vill få sms om att de är ledsna och saknar mig...

PS I morgon är intervjun! Vet ni vad det innebär? Tumhållning, tack!

Saknad smärtar

Nu har jag varit ifrån mina barn i tre timmar. Inte så himla länge alltså. Ändå sitter jag här och både gråter och mår illa av saknad efter dem. De ska sova hos sin pappa för första gången i natt, på mitt initiativ. Hur tänkte jag?! Jag vill inte vara utan dem! Hur ska jag kunna sova utan dem? Jag vill bara springa och hämta dem nu! Vill hålla dem i mina armar, pussa dem och aldrig, aldrig släppa dem.

Men jag torkar tårarna, går en promenad med Doris och åker sedan till gymmet för att träna i tre timmar. Efter det är jag förhoppningsvis så trött att jag inte orkar tänka utan istället sover. Måste hålla mig sysselsatt. Imorgon får jag hem dem.

Middag

Under vistelsen i Paris förra våren införskaffades en liten raclettegrill. Åh, jag tycker så mycket om den!

Bitande kallt

Jag njuter av att det är vinter! Jag älskar snö, kyla och vitt! Inom rimliga gränser, så klart. Det får ju inte vara i evighet, men under vintermånaderna är det ju härligt om det är just vinter. Med andra ord får jag mitt lystmäte just nu.

Idag fick jag en sådan där flashback av nostalgi. Solen lyste, snön var gnistrande vit och kylan bet i kinderna. Jag mindes ridturerna med min fina, fina nordsvensk under min barndom/tidiga ungdom i Hälsingeskogarna.

Nåja, promenader med hund och barnvagn fullastad med två rosiga barn är banne mig inte helt fel det heller!


Ett litet ps. Intervjun är på tisdag. Snöovädret igår gjorde att den sköts upp. Så på tisdag hoppas jag att ni håller tummarna!

I morgon är en viktig dag

Jag är visserligen trött, men också en aning uppskruvad inför morgondagen. Först ska jag jobba och sedan vidare på arbetsintervju. Ska bli spännande.

Håll tummarna, tack! Det kan behövas...

En snöig tisdag

Två bra pass idag. Ett bröst och biceps, och ett fantastiskt spinpass. Jag var grym, faktiskt. Är så superpeppad att det nästan är löjligt.

Minna fick vara hemma idag, jag har för mycket magsjukefobi för att låta henne vara på dagis innan jul. Hon fick vara tomte på gymmet istället. Där delade hon glatt ut pepparkaksgrottor och spelade tamburin som en frälsissoldat, men hade ingen lust att sjunga. Vikorv var rödklädd och sjöng, typ...

Snön vräker ner
tidelipom
Allt mer ju mer
tidelipom
Det snöar

Födelsedagskorven

Idag blir min lilla Vikorv ett år. Ett år!

Vi har gått från det här...


...till det här (minus det suddiga)

Grattis min älskade, ljuvlige son! Jag är lycklig och galet stolt som får vara din mor!

Fullspäckade dagar

Senaste dagarna i korthet: Lekslottet med glada barn, promenad med glada barn och en kalv (grand danois), Mummibesök, spinning, receptionsarbete, jobbtips, gympass, vänhäng, solsken (äntligen!), förberedelser, städande, bakande, tårtmakande, kalas och firande av Vikorv, halvgalen Minna, sömnlösa nätter (varför skriker sonen så mycket?), släktbesök och ett underbart, kärt återseende.

Det var längesedan jag kände mig så harmonisk, glad och lycklig som jag gör just nu. Vem kunde ana att jag skulle känna så här så snart? Livet är bra märkligt. Men väldigt bra.


Ja, vi stannar så ikväll. God natt, mina vänner.

Teknikens under

Ja, jag är jätteteknisk. Dessutom är jag oerhört road av tekniska prylar. Jag blir väldigt glad och förväntansfull då det är dags att inviga en ny teknisk sak. Däremot är jag lite petig i det avseendet att jag inte gillar att felsöka och försöka få tekiska under att fungera. Jag gillar heller inte då det känns som jag gjort ett nedbyte från en tekikpryl till en annan... Komma till saken? Okej. Så här är det, jag har skaffat en Sony Ericsson Aino i veckan. Att surfa med en var inte så roligt som med den förra mobilen, och jag fattar inte hur jag ska komma igång och blogga med den. Har jag tappat min tekniska ådra, eller vad är det frågan om? Måste reda ut det här, för så här kan vi ju inte ha det!

Trivsamma tillvaro

Det är en märklig, men underbar känsla. Tänk att längta efter en annan människa, i vars sällskap man trivs så oerhört bra. Att se framemot nästa möte och bli glad av personens blotta uppenbarelse. Som förälskelse, men ändå inte. Vilken fantastisk kvinna jag haft turen att få göra bekantskap med! Hela jag blir glad av hennes närvaro.

Dessutom konstaterar jag med förvåning att min självkänsla och mitt självförtroende är bättre än någonsin trots att jag för inte så länge sedan blev lämnad. Jag håller på att skapa mig ett liv och en tillvaro som jag inte bara trivs med utan faktiskt känner mig stolt över. Det är en hel del kvar, men jag jobbar på det och det går åt rätt håll.

Tvi tvi tvi!

Har ni någonsin begått misstaget att borsta tänderna och sedan äta en apelsin? Om inte så har ni inte missat något, minst sagt. Det smakar vedervärdigt!

Igår kväll åt jag en apelsin ( bara lite, men ändå för mycket)som hade den smaken i sig själv, redan från början. och nu blir jag inte av med den eländiga smaken! Det smakar helt galet illa, och har gjort så hela dagen. Oavsett hur mycket jag borstar tänderna och tungan så är smaken där. Vad jag än äter eller dricker så är smaken där, fast då starkare.

Blä!

Hur länge ska eländet sitta i, och kommer jag nu får en ihållande apelsinfobi? Alla coola fobier har latiska namn, någon som i så fall kan namnge min?

Hur gör man?!

Har ikväll fått natta om barnen sju gånger inom loppet av två timmar! Sju gånger! Viktor tre gånger och Minna fyra. Den senare var till råga på allt vaken nästan en timme sista gången. Jag har alltså inte hunnit ens en bråkdel av det jag tänkt ikväll. Frustrerande? Ja, en liten bit. (Ha överseende med bilden, det är ju nästan omöjligt att ta en bild som jag ligger just nu)

Middagskul

Att äta middag med mina barn är ett äventyr. Inte ett äventyr i samma kaliber som att bestiga K2, men ändå ett äventyr. Roligaste denna middag var i varje fall Vikorvs parmesanslukande och Minnas proklamerande att hon är Jussi Björling. Middagskul, helt enkelt.

Självständighetsdagen

Idag är det en speciell dag. Idag är det Finlands självständighetsdag. Idag är en sådan där dag då jag känner mig extra stolt över mitt finska påbrå.





Om någon mot förmodan inte skulle förstå varför jag känner som jag gör kan det vara läge för vederbörande att plugga lite historia.

Stuntungen

Minna hade kunnat misstas för att vara en reinkarnation av Evil Knievel om det inte vore för det enkla faktum att han gick ur tiden efter hennes födelse. Nåja, kanske siktar hon på en liknande karriär. Bäst att uppgradera försäkringen i så fall.

Skälet till min trötthet

Inte för att gnälla men nog är det väl väldigt typiskt? Typiskt att Viktor nu varit vaken i en timme, när vi har sovmorgon. Typiskt att han i natt varit vaken och stökat av och till i tre timmar så jag inte fått sova. Idag är jag Trötta Tröttsson.

Hur är det möjligt?

Då vi har sovmorgon vaknar Viktor alltid tidigt. Väldigt tidigt ibland. Imorse, liksom vid flera andra tillfällen, passar han däremot på att sova länge, trots att jag klivit upp. I morgon lär han vakna vid halv sex för att kompensera. Tur för honom att han är så söt!

Ett problem nästan borta

På det andra jobbet jag sökt hittills fick jag napp. I dag provjobbade jag, och mot slutet av passet fick jag höra de underbara orden, jag fick den ljuvliga frågan:
-När kan du börja?

HURRA!!!





Enda obra är att det inte är heltid, så jag behöver fixa ett jobb till, men nu är jag tillbaka på banan. Heja mig!

Kulinarisk höjdare

Jodå, man vet att Monstret gillar maten då hon inte nöjer sig med att spotta ut den, utan måste torka tungan också. Listan på mat som gillas är kort. Mycket kort.

Dagen efter

Trött? Sliten? Japp! Däremot är jag väldigt nöjd med gårdagen ur flera aspekter: det var härligt att få umgås mer än vanligt med en kär vän, det var väldigt roligt att få vara lite piffig för en gångs skull, och det var oerhört bra för självförtroendet. Fick komplimanger för ett helt år framåt, möjligen två. Nästa gång hoppas jag på att kunna slappna av mer angående barnen och kunna ha ännu roligare. Övning ger färdighet! Idag var det familjejympa, bicepspass och spinning. Får jag gå och lägga mig nu, tack?

Nä, nu åker jag hem! Kvällen var trevlig med kära återseenden, men nu är jag trött och saknar mina barn. Jag behöver nog öva mig på att vara ute och roa mig, är inte så van som jag en gång var.

Kvällens outfit del 3

Färdig! Nu åker vi! Fast katten som avgudar mina ben får stanna hemma.

Kvällens outfit del 2

Smink! Minsann!

Kvällens outfit del 1

Skorna. Jag älskar dem!

Det ena rummet

Jag fullföljde det hela ändå. Oavsett om vi kommer bo kvar länge eller inte vill jag ändå att barnen ska ha det fint. Här är deras lekrum. Sovrummet används just nu, så ge er till tåls, hur jobbigt det än må vara...

Plötsligt så händer det

En jättebra sak har hänt ikväll! Jag är intressant minsann! Tack vare/trots att jag personligen överlämnade min cv i lördags, helt spontant, på ett ställe jag tycker är väldigt trevligt ska jag få provjobba på tisdag! Jag är så här glad! Och lite nervös. Men mest glad. Hurra!

Dags att inse fakta?

Nej, jag får väl lägga ner renoveringen av det jag tänkt skulle bli sovrum till barnen. Har inte en chans att ha råd att bo kvar här. Jag är så ledsen, trodde verkligen vi skulle slippa flytta åtminstone. 2009 är fan The Worst Year Ever.

Mellan en klippa och ett hårt ställe

X får hyra sin nya lägenhet i andra hand så länge. Vi får inte göra överlåtelse av kontraktet på den här bostaden så länge vi har betänketid på skilsmässan. Betänketiden är obligatorisk då man är gifta och har barn. Så länge jag inte står på kontraktet på den här bostaden kan jag inte ansöka om bostadsbidrag. Har jag inget bostadsbidrag kan jag inte betala hyran. Nu har jag väldigt ont i magen. Hur löser jag det här? Fyra månaders betänketid kvar. Det blir många obetalda hyror det. Det är liksom inte bara att skiljas, det är mycket annat som försvårar ännu mer, som om allt inte var jobbigt ändå.

Sånt där som jag funderar på just nu

Jag undrar om den där lilla fisher pice-gubben som någon av ungarna lagt i tvättmaskinen blir väldigt yr i sitt lilla huvud?

Jag undrar varför man nödvändigtvis ska vara ute så förtvivlat sent på natten då man ska roa sig? Förlåt en försynt fråga från en gammal tant, men är det inte jättesent att gå ut vid typ 23-tiden? Det är ju då jag brukar försöka komma i säng! Hur tusan ska jag orka hålla mig vaken på lördag så jag hinner ha roligt?

Jag undrar varför dygnet har så få timmar, och varför tiden går så oerhört fort hela tiden? Att jag har roligt stämmer inte precis hela tiden, så hur kommer det sig?

Konversation i afton 2

Det är ganska häftigt att Minna har koll på höger och vänster. jag har däremot lite, lite emot att hon vid varje nattning måste förhöra sig om att hon håller upp rätt hand: -Mamma, är det här höger?
-Ja, schhh. Sov!
-Mamma, är det här vänster då?
-Ja! Sov nu! Prata inte mer!
-Jag sover nu. Jag pratar inte. Nu är jag faktiskt tyst. (upprepas ett par gånger för bästa effekt)

Ack ja... Det är verkligen aldrig långtråkigt. Nåja, nu ska jag gå och måla det som blir barnens sovrum.

Härligt hektiska helg!

Vilken underbar helg vi haft!

Den längre versionen fås här: I fredags var barnens faster här en stund, och sedan kom Anna. God mat, vin och häng. I går gick vi på långpromenad efter en långfrukost. Sedan gick vi till stan, och det var ju lite intressant. Avspärrat tyd en tredjedel av gågatan, orsaken var antingen rån eller bombhot, eller möjligen en kombination av båda, fick lite olika information. Spännande.... Vi åt lunch, jag lämnade min cv på två ställen, och sedan gick vi hem. Jag tvättstugade med så där en trettio kilo tvätt igen. Sedan åt vi mat och hängde med barnen, lade dem, drack vin, spacklade väggar, pratade massor och hade det bra.

Idag var det långfruktost igen, fick hjälp med diverse saker (vad mycket man hinner med då man är två vuxna, helt sanslöst!), promenad och sedan vinkade vi tyvärr av Anna som åkte hem. Åkte med barnen på familjejympan sedan (inga fler prickar, symptom eller konstigheter med barnen). Det var så roligt! Äntligen lyckades vi ta oss dit! Jag återvände senare för ett bröst- och bicepspass tätt följt av spinning. Härligt!

Den korta versionen fås här: Helgen var väldigt bra. Vi har gjort massor.

Förvandling på gång, eller?

En prick på Viktors kind. En bara. Är det en vattkoppa eller något annat? Ingen aning. Är glad över att ha två pigga och glada barn utan magsjuka.

Just idag är jag arg

Jag är arg på folk som inte kan skilja på mitt och ditt. Folk som går in i andras trädgårdar och tar saker. Jag är arg på folk som inte visar intresse i sina barn. Folk som inte kollar läget då de vet att barnen mått/mår dåligt. Världen är full av nötter, och jag är nötallergiker. En sådan tur att vi har finbesök denna helg och gör mysiga saker!

Sjukstuga

Nä, det är visst inte magsjuka ändå. I natt var det yrsel, kramper, skyhög feber, hallucinationer, kräkningar och miserabelt. Nu är bättre. Lilla Minnan är ganska okej, trots allt. Möjligen kan jag komma att hitta prickar på barnen snart... Då blir Vikorv en prickig korv.

Då var det dags

Årets magsjuka är här. Jag är så rädd för Minnas skull. Ber att vi ska slippa en repris på tidigare magsjukor, där det slutat med dropp/sond. Måtte vi klara det ändå. Sitter här och ger en klunk vätskeersättning var femte minut och lyssnar på Minnas feberyrsel. Ibland vill jag bara gråta. Räckte det inte med den senaste veckans astmabesvär? Kunde hon inte få vara frisk ett tag? Min lilla stackars Kråkis.

Pimp my baby

Vikorv belönas med en Bamse på kinden efter besök hos doktorn för kontroll av astman. Oh, så glad han blir...

Kort sagt

Kort är bara förnamnet. Annie Lennox är långhårig som en hippie bredvid mig. Jag är hennes efterblivna lillasyster. Fantafrisyren har återuppstått. Någon gång till sommaren 2013 kommer jag kanske behöva klippa topparna nästa gång.

I sin fars fotspår

Minna, Viktor och jag åkte till affären för att handla. Nu har vi handlat men hamnade till slut på en hojtur istället. Värsta åkturen minsann! Minna kan möjligen vara blivande testförare för MCNytt.

Puh

Well, det är lite tungt just nu. För mycket att tänka på och handskas med. Minnan hostar så hon kräks och Vikorv har ögoninflammation.


Näää...nu skulle någon kunna få ringa och tala om att jag vunnit en herrans massa pengar.

Söndagssysslor

Har fått hjälp att jämna till det som blev kvar av mitt hår efter gårdagens framfart med saxen. (Tack Tessan! Fick faktiskt flera komplimanger sen!) Jag har ätit tusen kakor hos xsvärfar som fyllt år. Jag har tränat bröst, biceps och sedan spinning. Nu försöker jag natta om en liten stackars flicka som har så jobbigt med hosta ikväll att hon inte får sova. En rätt bra dag även om kvällen kunde avslutas bättre. Nåja, slipper vi Huddinge i natt så är ju det något att glädjas åt.

En sådan kväll

Jaha, hur har du det ikväll? Jaså, på så sätt. Ja...här har vi en sådan där kväll igen.

En sådan där kväll där båda barnen sover i min säng. Eller sover och sover...

En sådan där kväll då jag precis lagt mig i badkaret och lyft min bok men inte ännu hunnit läsa ett ord innan jag hör Minna vråla efter mig. En sådan där kväll där hon återigen hostat tills hon inte får luft och slutligen kräks. En sådan där kväll där hon kräks ner hela sängen, täcket, kuddar, lillebor, madrassen-inte där den plastade frottén ligger-, sig själv och bara gråter. En sådan där kväll då lillebror får stå i sin spjälsäng, gråtandes av dels ett brutalt uppvaknande och dels över det faktum att han står i sin säng, medan jag sanerar sängen, medan jag droppar vatten över golvet och Minna gråter och hostar bredvid mig. En sådan där kväll där tvättmaskinen fylls med tvätt, ungefär hälften av allt, och resten ligger i badkaret. En sådan där kväll där Viktor tar en timme på sig att somna om. En sådan där kväll där jag ger upp tanken på att bada, på att få egen tid.

En sådan där kväll där jag ber till Gud att han ska låta Minna sova i lugn och ro, utan fler andningsproblem den här natten.

En sådan kväll är det ikväll.

Urladdat batteri

Känns som att något är allvarligt fel när man känner extrem motvilja inför att öppna sin mail, eller hur? Ja, och ändå sitter jag här och dricker mer vin än jag egentligen har lust med, bara för att orka kolla vad som finns i inkorgen. Kanske kan jag låta bli det ett par dagar till? Jag har liksom inte energi för onödiga konflikter och intriger, men det tycks inte alla ha förståelse för.

Nåja, dagen har varit fylld med roliga aktiviteter. Vi har varit på kyrkis i underbart sällskap, på promenader, i lekparken och lekt inne. Det är så härligt att få hänga med barnen och leka, få saker gör mig så lycklig.

God morgon god morgon hör fåglar sjunga glatt

Jag har minsann sovit ovanligt mycket i natt, jag. Det är i sanning en sak att glädjas åt! Vikorv, en morgonpigge bebin, tycker att det är dags att tvätta Minnans pyjamas. (Jag är medveten om att bilderna nu för tiden håller väldigt dålig kvalitet. Min mobilkamera sjunger på sista versen, kan vi ju konstatera)

God natt

Dagen har visserligen varit väldigt bra med spinning, promenader och underbart sällskap på Barnens Hus. Men nu är jag trött. (som synes) För lite sömn, för mycket sjukdomar (astma för barnen, IBS för mig), för mycket saker att tänka på (förutom det uppenbara med skilsmässan i sig, även det juridiska, ekonomiska och boendet). Information overload. Jag nattar mig tillsammans med Minna ikväll igen. Med två insomningstabletter måste jag väl ändå kunna somna? I morgon ska jag ringa min läkare och prata sömnproblem. God natt!

Oh no, the horror!

Jag var just tvungen att återställa min ipod! Den var formaterad för mac, och nu använder jag ju pc. Nu är ipoden helt tom, och till råga på allt elände har det tydligen blivit något fel på den. Vad gör jag nu? Jag behöver den ju! Behöver den verkligen!

Uppdatering kl 22:43: Nåja, lite teknisk är jag kanske. Lite. Nu har jag löst det problemet åtminstone. Ni kan andas ut nu, allihopa, och sova lugnt! Jag har läget under kontroll!

Min huslige son

Viktor kan öppna ugnen, slå på tvättmaskinen, slå på diskmaskinen och dammsugaren. Det är ju glädjande på sitt sätt. Väldigt jobbigt på ett annat sätt...

Just idag mår jag bra

Så. Nu har jag ett angenämt lyxproblem. Gyminstruktör eller spinledare? Vilket ska jag börja med? Båda läger skriker efter mig, och jag njuuuter.

Kvällsbestyr

Efter ännu en natt med fyra timmars sömn var jag lite närmare nervsammanbrottet än vanligt i morse. Dagen avlöpte trots det ganska väl, men nu är jag en aning zombiefierad och därför tänker jag gå och lägga mig med barnen typ NU. Välling till barnen och proteindrink mamman. God natt!

Idag är en viktig dag

Väskan är packad och nu ska jag gå hemifrån. Håll tummarna för mig idag.

Spännande spinning

Förutom en rolig, vild och galen afton som troligen genererar i hörselskador för samtliga inblandade har jag ju varit på spinning idag. I tre timmar och femton minuter. Det kändes. Mest bra, fast väldigt svettigt. Och attans vad roligt! Känns rätt sjukt att vara inne på tredje timmen och ändå le från öra till öra, medan svetten rinner.

Vis av erfarenheten från förra gången hade jag nu laddat mina vattenflaskor med vätskeersättning, och dessutom hade jag med mig ombyte. Klokt där! *klappar mig själv på axeln*

Har jag förresten påpekat att jag älskar Friskis&Svettis?

Lördagskul

Min dag ska jag berätta om senare. Ni får njuta av dessa badande skönheter så länge. Här är blött, galet och högljutt just nu...

Okej, kanske överdrev jag antalet varv i tvättstugan något. Men det var faktiskt inte helt roligt. Nåja, nu är det klart. Lekparken hann vi med också. Och nu leker syskonen på sitt vanliga galna sätt. Kan inte sluta beundra, förundras och skratta.

Dessutom

tycks Viktor ha en utpräglad fobi gentemot tvättmaskiner som körs, Minna springer runt och "hjälper till". Här är gråtigt och stökigt just nu. Får jag gå i strejk? Vad händer då jag inte orkar mer?

Jävla skit, skulle man kunna säga

Den här gråa och irriterande dagen har en massa olika inslag. Till exempel har jag släpat på två barn i barnvagn, en hund och trettio kilo tvätt till tvättstugan som ligger 100 meter bort. Så visar det sig att största maskinen är trasig och att jag bara har två normalstora maskiner att använda. Kul. Då får vi springa hit ungefär tio gånger idag då, för att byta maskiner och få allt torrt. Och alltså ska barnen kläs på ytterkläder lika många gånger. Tidskrävande är bara förnamnet.

Konversation i afton

-Nämen, sitter du här Manfred?
-
-Kan du inte ta på dig byxor åtminstone?
-
-Jag trodde du skulle träffa barnen först på lördag?
-
-Hur är läget annars då?
-

Tja, det funkar ungefär lika bra med Pappadockan som med äkta vara, vi har rätt givande samtal vi med. Får se till att tacka Manfreds mamma för substitut-Manne vid tillfälle. Nej,vänta! Dockan är ju Manfreds! Hon hade ju gjort den och gav den till honom! Ja, ja...han får väl tillbaka sin docka då.

Lyckliga jag som har så fina, vilda och galna barn! De är bäst!

Det här är inte Minna. Det här är Emil i Lönneberga. Emil har just gjort sig fin inför fotografering på Barnens Hus i eftermiddag. Vilken tur...

Lyckligt ovetandes

Doris myser och är sitt vanliga morgontrötta, slöa jag. Det är en äldre dams rättighet. Föga anar hon vilket blött väder hon snart tvingas ut i. Visste hon skulle hon inte se så nöjd ut. Doris avskyr att ha blöta tassar. Nåja, hon får frukost först...

Lunchkul

Egen vilja?

Minnas nya grej, sedan i somras, är att läsa Kalle Ankas Pocket. Nyss blev hon oerhört irriterad på mig då jag störde henne med att försöka klä på henne. Hon inte bara läste just då utan gjorde som medelålders män i bilköer... Och störig är hon: -Men! Kan jag få peta mig i näsan då, eller?

Ett år sedan

Minna var sjuk för exakt ett år sedan också. Något värre då. Behöver jag säga att jag är lycklig om hon aldrig mer behöver sondmatas? Behöver jag påpeka att jag har fobi för magsjukor? De två gånger Minna haft magsjuka har hon hamnat på sjukhus med sond eller dropp. Hemska minnen. Vad är väl lite feber mot det?

God morgon

Minna har feber. Alltså är hon rätt pigg men lite konstig. Hon blir det med feber. Viktor är bara pigg och glad att få leka med sin syster. Själv är jag trött. Kroppen skriker efter mer sömn och förkylningen vägrar ge vika. Nåja, vi tar väl oss igenom den här dagen också.

Alla gör det

Även poliser måste göra det. Vi pratar skit här hemma.

och så åkte han och lämnade mig ensam med tankarna igen
är allt mitt fel är det mitt fel att vi är där vi är kommer jag ha dåligt samvete alltid varför är han en så uppmärksam och fin man till sina vänner och konstaterar att han har tur som har dem han hade inte tur som hade mig varför var jag inte värd att vara uppmärksam på och uppvakta varför var vi inte rädda om varandra är det bara jag som inte kan ge kärlek är det jag som inte kan älska

Idiotgöra

Ingen som vill komma och ånga/skrapa tapeter så här en söndageftermiddag? Nej? Jag har inte heller någon lust. Kanske ska väggarna få se ut så här. Eller också inte. Pust!

Människor är konstiga

Idag då jag var ute på en av promenaderna mötte jag en kvinna som gick och ledde en cykel. På huvudet hade hon en hjälm och i handen en cigarett. Ursäkta? Hur tänker man då? Känns det inte oerhört korkat att vara noga med cykelhjälm om man ändå inte har något i huvudet? Känns det inte rätt snett att skydda huvudet och samtidigt förpesta sina lungor? Eller är det bara jag som överreagerar?

Eller varför inte gå ner i vikt?

Eller kanske korrläsa annonsen innan man skickar in den?