Idag saknar jag Sofie mer än vanligt. Visserligen har vi pratat i telefon två gånger, en timme vardera, men det är inte samma sak. Saknar henne så obeskrivligt mycket! En människa med mer humor, värme, gnista, klokhet, civilkurage och styrka får man leta efter. Vi har haft våra duster, men vet alltid var vi har varandra eftersom vi talar samma språk. Hon är ärlig, härlig och helt oumbärlig!
Tre dagar kvar till flytt.
Annars låg jag och funderade igår kväll. Manfred jobbade sent, Doris sov hos Kajsa, och Minna sov i sin säng. Det var gott om plats i sängen, vilket händer ytterst sällan. Normalt sett trängs hela familjen i sängen och det brukar jag gnälla lite på. Konstigt nog var jag inte helt nöjd då jag sov ensam heller, jag saknade mina älsklingar. Någon timme senare var dock ordningen återställd, då låg vi där allihopa igen.
1 kommentar:
Ingen får mig att känna mig så uppskattad som du gör. Jag blev verkligen rörd av det du skrivit och så glad. Du är världens bästa Mia. Glöm inte det! Puss
Skicka en kommentar