Året som gått

Okej, i likhet med många andra tänkte jag summera året som gått. Helt opretentiöst och enkelt, bara.

Årets bästa, alla kategorier
Minna (så klart, vad annars?)

Årets roligaste evenemang
MC-Dagarna i Västervik (Minnas dop var trevligt, men det här var roligare)

Årets ångest
Klimatläget, vad gör vi med vår jord?

Årets kamp
Min kamp emot graviditetskilona (en del kvar, inte minst efter julhelgen...)

Årets pulshöjare
Hemresan från Finland (konditionsträning i all ära, men att missa färjan och sedan panikköra 16 mil till nästa var lite väl spännande)

Årets reunion
Jag och min kära Sofie fann varandra igen! Lycklig!

Årets bok
J.M. Coetzes Onåd eller
John Irvings Änka i ett år
(nej, ingen av böckerna är nya, men jag är lite efter ibland)

Årets nakenchock
Söndagkvällar med diverse bebisar och underbara mammor... Före och efter babysimmet. (Måste ha med det, ordet nakenchock gör sig så bra i skrift)

Årets vana
Förutom träningen, att umgås med Sara, Terese och Sofie med tillhörande bebisar en gång i veckan (minst).

Årets överraskning
Att Facebook skulle vara så användbart och roligt!/Att pappa är en så pass engagerad morfar

Årets hunk
Måste ju säga Manfred där. Nu ska jag bara peppa honom att träna så det fortsätter att stämma.

Årets film
Walk the Line (jag sade ju att jag är efter! Det tog faktiskt sex månader efter Minnas födelse innan vi såg en hel film överhuvudtaget)

Årets mest frustrerande
Inbrott i garaget i januari/farmor/korkade människor (dött lopp, tror jag)

Ja, jag nöjer mig nog så, tror jag. Nu måste jag ta fram glassen ur frysen och göra mig redo att försöka klå Manfred i Fia med knuff. Banzai!

I morgon åker vi till Kia och Frank, för att tillsammans med dem och en handfull vänner till fira in det nya året. Ska bli hur trevligt som helst.

Gott nytt och och puss!

Nostalgitrippar, igen

Det här är Tigertailz, som jag fullkomligt älskade en gång i tiden. Hade bara en skiva med dem, vet inte om de släppte fler än så, men oj vad jag spelade den! Läste just att basisten, Pepsi Tate, dött i cancer. Han var den snyggaste av dem, tyckte jag då det begav sig. Även om min smak har ändrats något sedan dess, både vad gäller musik och män, måste jag erkänna att den lilla flickan i mig som en gång älskade detta band dök upp nyss, och ännu sitter och nynnar på deras låtar...

Mellansnack

Sitter här efter en lyckad julhelg. Har fått umgås mer än på länge med underbara Anna, och det var härligt att få träffa mamma på samma gång. Vi var sju personer på julaftonen, Minna inräknad. Trevligt och antagligen ganska lagom.

I går morse vaknade jag och kände att den jäkla förkylningen jag trodde var avklarad kommit tillbaka. Nu med förnyad styrka. Klarade ändå av juldagens obligatoriska släktmiddag med kalkonätande hos svägerskan, men det var ungefär det. Misstänker bihåleinflammation, men har jäkligt ont i öronen också. Känner mig förvånansvärt ynklig.

Minna mår bra, och älskade att öppna paket på julafton. Hon passade även på att umgås ordentligt med sin Mummi och Anna.

Korren till nästa MC-Nytt är avklarad, känns bra. Hunden är lite lagom drogad för att inte bryta ihop helt över fyrverkerierna som skjuts av dygnet runt just nu. Känns inte lika bra.

Allvarligt talat

Jag får fan ont i magen. Det är banne mig helt vanvettigt att vi helt håller på att förstöra världen vi lever i. Jag gillar också att resa, och skulle gärna åka långt bort. Jag längtar efter att resa till delar av världen där jag aldrig varit, och kan verkligen längta efter att få upptäcka nya favoritresmål. Men inte till vilket pris som helst! Att flyga är verkligen helt miljövidrigt; en Thailandsresa för fyra personer motsvarar i koldioxidutsläpp tre års normal bilkörning! TRE ÅR! (finns som otäckt räkneexempel i dagens SvD) Jag blir mörkrädd.

Såg en begåvad kvinna på TV4 Nyheterna igår. Hon fick frågan om hon funderat på att kompensera sin flygresa med utsläppsrätter, och hur det kändes att flyga när man vet vilket belastning det är för miljön. Hennes svar:
-Det känns ju liksom rent när man är ovanför solen och molnen och så.


...

Var har hon varit de senaste åren, som så helt har missat miljöpåverkan flyget har? Nästa fråga, hur jäkla högt flyger människan? OVANFÖR SOLEN??

Och varför i hela helvete envisas folk med att köra dessa jävla SUV:ar, och använda dubbdäck? En sak är väl om man bor i Norrlands inland och där i krokarna, men här i stan? VARFÖR?

Nej, jag har verkligen ont i magen över stackars naturen.

En dag i mitt liv

I natt tyckte ungen att det var bättre att skrika än att sova. Vid halv fem fick maken ta över en stund så jag hann sova lite. Under resten av dagen har jag ägnat mig åt att städa med Minna på ryggen, försöka bryta hennes matstrejk, storhandlat julmat med trött unge, sprungit i tvättstugan och bara försökt få hinna äta och gå på toaletten utan att ha en vrålande bebis i famnen. Jag HOPPAS att det är nya tänder på gång, annars ska jag banne mig sätta ut henne på annons på Blocket!

Kvällen artade sig lite bättre; jag var och tränade, kom hem och skulle njuta av ett glas vin, lite mögelost och pepparkakor. Då påminner min älskade mig om att jag ska korrektur läsa tidningen innan den går i tryck, vilket är typ nu.

Oh, det är kul nästan jämt.

Jag har dock fått lite uppskov och behöver inte läsa allt i kväll. Alltid något.

Intryck

På vägen från gymmet (ja, jag har äntligen tränat igen!) funderade jag lite på hur jag egentligen uppfattas... Detta efter att jag kommit på mig själv med att säga en hel del konstiga (inte elaka, utan bara konstiga) saker. I bästa fall uppfattar folk mig som en frisk fläkt, eller en glad och underhållande person. I värsta fall ses jag som en jäkla korkad dumskalle som säger skumma saker. Hmm... Jag har ju mina misstankar om vad som ligger närmast till hands...

Idag har jag för övrigt lärt mig att om man ska köra polkagrisar i blendern, typ för att man ska koka kola och ha i dem, ska man sätta på locket innan man slår på blendern. Och skulle man av någon anledning glömma att sätta på locket före är det bra om man kommer ihåg hur man stänger av sin blender. Och om man lyckas med att slå på sin blender utan lock, och inte kan slå av den är det bra om man inte har en lättskrämd hund och en gnällig, trött, lättskrämd dotter i köket. För om man inte lyckas ha på locket och så vidare kan man få det som jag hade det i eftermiddags; ett kök med polkagrisar (även polkagrisdamm) precis överallt, en livrädd hund med polkagrisfobi, och en vilt skrikandes dotter som blir livrädd för sina hörselkåpor (japp, dem hade hon på sig eftersom jag åtminstone räknade ut att det skulle låta illa).
Det är vad jag lärt mig idag. Inte illa, va? Det är kul nästan jämt.

Hoppfull

Eftersom jag typ hundra gånger om dagen oroar mig för miljön och vad som händer med världen är jag just nu lite glad över detta. Läs en mer förenklad version av det hela här, och hör hur alla djur jublar av glädje...

Pappor

Mja, min pappa har ju sina goda sidor också. Han är bara ganska ojämn ibland. Måste dock erkänna att under de senaste åren, då jag varit sur på honom, har han plötsligt överraskat och gjort mig väldigt glad. Kanske blir det mer spännande på så sätt? Nåväl, nu känns det bra att åka dit och träffa honom i morgon. Min gamle konstige pappa.

Och julfirandet går framåt. I morse lyssnade vi på julmusik (Minna diggade verkligen Elvis, vilket var fascinerande att se) till frukosten, och jag har börjat planera julmaten. Att jag bara har kommit till planeringsstadiet vad gäller maten är rätt ovanligt för att vara mig, men det känns okej. En annan ovanlig sak är att jag har en liten jordhög på golvet, och inte har några planer på att dammsuga ikväll. DET är stort!

Kärlek

Det är något mycket speciellt att ligga bredvid en liten människa som är fullständigt trygg och harmonisk. En liten människa som andas och småsnarkar, ligger helt oskyddad och tillitsfull. En människa som i sömnen sparkar på din urinblåsa, drar dig lite i håret, stoppar in händerna i din mun, grabbar tar i dig och håller hårt, slänger upp ett ben på din arm, håller i huden på din hals och småsnuttar i luften. Det är då du fylls fullständigt av kärlek, och bara håller på att sprängas av lycka.

Försökskanin

Jag mår inte bra! Är förkyld OCH har någon slags allergisk reaktion på samma gång. Snorig och täppt i näsan, ögonen kliar, rinner och är både röda och svullna, det känns som om någon står och trycker mig i ansiktet konstant, det kliar/svider i halsen och huvudet är fullt med ludd. Ser ut som en övergödd försökskanin! Detta gör att jag inte tränat mitt efterlängtade skivstångspass ikväll, och heller inte kommer köra mitt välbehövliga konditionspass i morgon. Ångest!

Leds

Tänk att pappa fortfarande kan göra mig så besviken att jag bara vill gråta. Varför har jag inte lärt mig att inte ha några förväntningar? Varför lär jag mig aldrig att vi tillhör hans gamla familj och att vi därigenom inte har några rättigheter, men däremot en massa skyldigheter? Varför bryr jag mig?



Jag har en underbar liten unge, i varje fall. Och hon ska alltid behandlas på bästa möjliga sätt. jag vet hurdan förälder jag inte tänker vara.

Oh no!

Jag har ont i halsen! Känner mig tät i näsan! Nej, nej, nej!!! Jag har INTE tid eller ork att vara förkyld! Skyller på min käre make som har varit förkyld sedan typ augusti, eller något.

Hyvää Suomi

Okej, jag utelämnade en viktig sak igår. Det var Finlands självständighetsdag. Den nittionde i ordningen. Min underbare man kom faktiskt hem med blommor och Ben&Jerry´s glass. Så lite firade vi och hade trevligt. Men det var ju innan jag sjöng...

Komplimang eller förolämpling?

Min älskade make gav mig en fin komplimang för en stund sedan. Vi satt och sjöng för Minna (japp, vi är så helylle ibland!), och jag muttrade att jag lät misstänkt lik min mor på rösten denna gång.

-Ja, jag märkte att du inte kunde hålla tonen. Ikväll sjunger jag bättre än du. Det låter liksom lite falskt då du sjunger.
-Okej...?
-Nej men jag menar att du brukar låta bättre än vad du gör ikväll. Nu låter det inte så bra. Men det är ju en komplimang, faktiskt.
-Oh, tack älskling. Det var ju fint sagt.

Och trots det tänker jag boka in en dejt med honom. Den äger inte rum förrän i april, men då ska vi på Stadsteatern, och se en av mina favoritböcker dramatiseras, nämligen Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita. Längtar!

I morgon ska vi på middag med favoritmammorna,bebisar och respektive. Då ska det firas ettårsdag!

På lördag ska Ungen få modella.

Lättlurad?

Har på kort tid fått två likadana mail, som är så himla roliga;

"Hej allihopa!

Jag hoppas att detta stämmer!!!!!!!!!
Men det skadar ju inte att försöka.

Ericsson delar ut mobiltelefoner via Internet ?
GRATIS. Man tar upp kampen mot Nokia, Som gör samma sak, för att göra märket Ericsson känt på marknaden.
Man delar ut sin nya WAP mobil gratis och allt man måste göra är att sända detta mail till 8 personer. Då får man efter ca 2 veckor en Ericsson T18.

Om mailet sänds till 20 eller fler personer får man en Ericsson R320 WAP-phone


En kopia måste sändas till anna.swelung@ericsson.com

Detta är inget skämt. det fungerar!! Ge dig själv en trevlig present"



Mobilen det gäller är alltså denna. VEM VILL HA DEN GAMLA BURKEN?! Hur kommer det sig att folk fortfarande går på detta? Jag är både road och oroad. Alltså; "göra märket Ericsson känt på marknaden". Hmm... Är det inte ganska känt redan...? Sedan 2001 heter det ju dessutom SONY ERICSSON!

Ack ja.

Nåja, ibland vore det bra om folk kollade saker och ting lite nogrannare...

Barbro

Idag har min farmor namnsdag. Borde jag ha gratulerat henne...? *ler åt mitt eget skämt*

Yrke: TV-hallåa

Rätta mig om jag har fel, men jag vågar påstå att hallåorna förr inte nödvändigtvis fick sitt arbete på grund av sin skönhet, sin karisma eller ens sin charm... Å andra sidan passade de bra ihop med TV-tablåerna...



Han är banne mig lika grå och trist som vädret ute.

Bjällerklang!

Pappan är roligast, men fasen vad Anna är tråkig!