söndag 16 januari 2011

Non, je ne regrette rien

Plötslgt slog det mig. Trots att det inte blev som jag tänkt och trott skulle jag göra om det, även om jag visste innan vad jag vet nu. Jag skulle ändå ha gått på den där dejten med x. Jag skulle ändå ha sagt upp mig från min fasta tjänst, sagt upp mitt förstahandskontrakt och bytt stad. Ändå levt med en trött, gammal epileptiker som var min raka motsats. (Och nej, det var inte bara skit med vår tid tillsammans, det var det inte) Ändå kämpat mig igenom den hemsla skilsmässan och den tperioden som följde. Det var värt det. Varenda sekund.

Jag ser på mina barn och känner frid, kärlek, lugn och nickar för mig själv. Det var värt varenda sekund.

1 kommentar:

Åsa sa...

.. en trött gammal epileptiker..? :D