torsdag 13 januari 2011

Hur man gör sina barn besvikna

Jaha, gott folk. Då var det dags för en snabblektion igen. Denna gång handlar det om ett effektivt sätt att göra sina barn besvikna. Då börjar vi:

En mamma och hennes två trötta barn är på väg hem i bilen efter en lång dags jobb respektive förskolande. Det yngre barnet, en tvåårig pojke, pratar med VERSALER hela tiden och är mycket upprörd:
-JAG! VILL! INTE! HEEEEM!
Mamman försöker vara lite fiffig och utbrister:
-Jo! Kom med in så ska ni få se vad jag har gjort hemma! Det är annorlunda hemma nu, eftersom jag gjorde något igår...
(Vad mamman inte vet är att här hör sonen fel och hör istället för "annorlunda" namnet på en av sina favoritmänniskor)
Båda barnen är nu mycket nyfikna och förväntansfulla. Familjen kommer hem, barnen kastar sig in genom dörren. Den tvåårige pojken vrålar (med versaler i ungefär 72 punkter)
-AAAAANNNAAAAAAAA!!!
Mamman inser missförståndet och utbrister:
-Åh,alltså... Nej älskling, Anna är inte här. Jag har gjort så att det är lite annorlunda här hemma, bara. Titta! Nya gardiner och nya lampor!

Ungefär här tjuter båda barnen av besvikelse.

Aj då... Tja, så enkelt är det, alltså.

Men, som en klok människa sade: En lycklig barndom gör ingen stor författare.

Inga kommentarer: