Åh, den här veckan är så jobbigt så jag bara kräks! Xfred har lämning och mässa så jag är helt beroende av diverse släktingar för att få tillvaron att fungera. Det säger ju liksom sig självt att om förskolan stänger halv sex, och man själv slutar jobba halv åtta blir det lite knasigt utan backup. Igår hämtade jag därför upp barnen strax efter åtta för att sedan i helt galen stress komma hem och fort få dem i säng. Astmakväll och tillika natt på det, stackars Minna. Samma procedur, på alla sätt, idag.
Tack gode Gud för släktingar som ställer upp, och inte minst tack gode Gud att min älskade mamma kommer hit imorgon!
Undrar om mina barn kommer tänka på bilens interiör, alla släktingars hem och långa dagar på förskolan då de ser tillbaka på sin barndom. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar