Ja, jag visste ju att Manfred skulle bomma vår bröllopsdag eftersom han ska på mässan i Tyskland 6-12 oktober. Att missa bröllopsdagen är väl inte hela världen, men det är både trist och jobbigt att sköta allt ensam då han är borta. Nu fick jag just, via mail han skickat under dagen, veta att han dessförinnan ska åka till just Tyskland på provkörning, 30 september-2 oktober. De få dagar han är hemma och vänder lär vi heller inte ses mycket eftersom det dessutom är lämning av tidningen.
Ibland är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta. Gråta, kanske?
Det finns stödfamiljen för barn, men finns det stödmän åt kvinnor? I så fall önskar jag mig en sådan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar